De druvor som odlas på Etnas sluttningar har sina rötter väl förankrade i vulkanisk jord. Nerello Mascalese, Nerello Capuccio, Carricante och Cataratto Bianco har hållt till här i hundratals år. Med andra ord har de har vanan inne av att hantera livet på upp till 1200 meters höjd över havet. Varje år skrivs en ny berättelse om livet på vulkanens sluttningar – och du kan uppleva den i form av vinerna Etna Rosso och Etna Bianco.

Vad finns det för olika typer av viner från Etna?

Alla viner med Etna i namnet har ursprungsbeteckningen DOC, Denominazione di Origine Controllata. Vilket är Italiens näst högsta, före DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita).

Etna etablerades som DOC år 1968 och blev därmed Siciliens allra första DOC. Fram till 2011 gällde ursprungsbeteckningen endast Etna Rosso. Nu har DOC:et berikats med vinstilarna Rosso Riserva, Bianco, Bianco Superiore, Rosato och Spumante. Det här inlägget fokuserar på Bianco och Rosso. Men, låt oss först ta en snabb titt på vad övriga vinstilar innebär:

Etna Rosso Riserva har samma druvkomposition som Etna Rosso. Det vill säga minst 80 % Nerello Mascalese, max 20 % Nerello Cappuccio och max 10 % övriga lokala druvsorter. Vinet ska lagras i minst 4 år varav minst 12 månader på fat. Tidräkningen börjar from den 1 november samma år som druvorna skördats.

Etna Bianco Superiore ska innehålla minst 80 % Carricante och vara gjorda på druvor odlade i kommunen Milo.

Etna Rosato har samma druvkomposition som Etna Rosso och Etna Rosso Riserva (se ovan).

Etna Spumante får sina bubblor genom en andra jäsning på flaska. Detta bubbel ska lagras i minst 18 månader på sin jästfällning om det inte är årgångsbetecknat, och görs på minst 60 % Nerello Mascalese plus övriga lokala druvsorter.

De druvor som ger Etna Rosso sin smak

I huvudsak är det två druvor som används till Etna Rosso: Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio.

Ordet Nerello kommer från nero, svart, och Mascalese från Mascali, en kommun öster om Etna. Föräldrarna till Nerello Mascalese är Sangiovese och Mantonico Bianco. I likhet med Sangiovese uppvisar Nerello Mascalese en hög och stram syra.

Vinerna får en lätt kropp, hög alkohol, med aromer av röda bär, kryddor, örter tobak, lakrits och blommor. Nerello Mascalese har en lång mognadssäsong vilket bäddar för att ett stort och intressant spektrum av aromer ska kunna utvecklas. Druvan har även en säregen förmåga att reflektera sin växtplats.

Nerello Cappuccio är mjukare än Mascalese. Ordet Cappuccio betyder huva och kommer troligtvis från plantans beteende. Dess löv har en tendens att täcka druvans klasar precis som om det vore en huva. Lokalt kallas den även Nerello Mantellato, där den senare delen av namnet betyder ungefär ”insvept i en mantel”.

Vinerna får en medelintensiv färg, balanserad syra, mjuka tanniner och inslag av mörk frukt och vanilj. Om vi för en kort sekund gör en parallell till Bordeaux, skulle vi kunna säga att Nerello Capuccio är Etnas Merlot och Nerello Mascalese dess Cabernet Sauvignon.

Vilka druvor används till Etna Bianco?

Ett vin etiketterat Etna Bianco DOC ska innehålla minst 60 % Carricante, kompletterat av maximalt
40 % Cataratto och upp till 15 % Trebbiano eller Minella Bianca.

Låt oss fokusera på huvudrollsinnehavaren i dramat, Carricante. En av de druvsorter som funnits längst på Etna, och med enastående förmåga att reflektera sin odlingsplats.

Carricante har en uppiggande fruktsyra som inte går att ta miste på. I glaset kan du hitta aromer som påminner om apelsinblom, grapefrukt, vit persika och ett sting av anis. Ibland med ett drag av honung, intressant nog även i vissa unga viner!

Namnet Carricante kommer av italienska för vikt, carica. Mycket riktigt är det en druva som kan ge stora skördar. Precis som Nerello Mascalese har den en lång mognadsäsong, skörden sker ofta i slutet av september eller i början av oktober för att den höga fruktsyran ska tillåtas att dala till en balanserad nivå.

Cataratto Bianco agerar blendningspartner till Carricante. Här har vi att göra med Siciliens mest planterade vita druva. Tidigare har det i stor utsträckning används till starkvinet Marsala. Till Etna Bianco bidrar Cataratto Bianco med aromer av krispig citrusfrukt, örter och en ibland en lätt nötig smak. När druvan tillåts att mogna fullt ut kan den påminna om Viognier.

Intressant nog är Cataratto Bianco släkt med Garganega, som ju är den huvudsakliga druvan i ett annat italienskt vulkanvin; Soave.  

Klimatet för vinodling på Europas högsta aktiva vulkan

Druvorna odlas i ett tjugotal kommuner i utspridda kring Etnas fötter. Alla tillhör provinsen Catania, på samma breddgrad som Tunisiens nordligaste punkt. Vinodling på Etna är essensen av så kallad heroisk vitikultur: där förhållandena är så pass tuffa att de som ändå väljer att satsa verkligen kan betraktas som hjältar.

Odlingarna börjar omkring 300 meter upp på vulkanens brant, och fortsätter upp till 1300 meter över havet. Det här skapar en växelverkan mellan ett soligt, varmt medelhavsväder och ett alpint bergsklimat. Framför allt är det två faktorer som påverkar:

• Altitud och närhet till havet. Ju längre upp vi kommer, desto lägre temperatur i snitt och desto större skillnader i temperatur mellan dag och natt. På den nordliga sluttningen kan skillnaden i temperatur mellan dag och natt variera så mycket som 30 °C under vår och tidig sommar. Sval temperatur och stora skillnader mellan dag och natt bidrar till att förlänga växtsäsongen och utveckla komplexitet i druvorna.
  
• Regn. Med tanke på öppenheten mot Joniska havet faller det mer regn på den östra och nordöstra än på den västra sidan av Etna. Omkring 1200 mm per år jämfört med 600 mm på den sydvästra sluttningen som är den torraste. Vinrankorna är duktiga på att ta hand om vatten eftersom vulkaniska jordar dränerar väl. Däremot kan druvornas karaktär bli mindre uttalad på lägen med mycket regn. Från Etnas torraste och mest soliga lägen kommer viner med koncentrerad smak och stor intensitet.

Ger en vulkanisk jordmån smak till vinet?

Å ena sidan beskrivs vinerna från Etna ofta som mineraliska och rökiga. Flera gånger när jag provat viner från Etna och då särskilt vita viner har jag upplevt den känsla av sten och sälta som jag själv förknippar med mineralitet.

Det ligger då nära till hands att tro att det är den vulkaniska jordmånen som gett smak åt vinet. Kan det stämma? Enligt vissa källor, såsom Oxford Companion to Wine är kopplingen mellan mineraler i jorden och smak i vinet högst oklar. På uppslagsordet ”geology” beskrivs att mineraler och jordarter är olösliga och kan inte omvandlas till volatila aromer. På så vis skulle det vara omöjligt för mineraliska spårämnen att direkt avspeglas i vinernas smak.

Om detta stämmer, hur kan vi då förklara den omisskänliga ”vulkankaraktär” som går att hitta i vinerna odlade på Etna och i andra vulkaniska jordmåner? Kanske kommer en del av svaret alltid att förbli ett mysterium. Inte mig emot, jag gillar när viner får oss att fundera och förundras.

Stor variation av terroir skapar unika vingårdslägen eller contrade

En sak som är säker är i alla fall att Etnas jordmån är i ständig förändring. För varje nytt vulkanutbrott uppstår en ny sammansättning av grundämnen och mineraler, formad av lava. Kalium, fosfor, svavel och magnesium skapar en unik mosaik för Nerello Mascalese, Nerello Capuccio, Carricante och Cataratto att växa på.

Den stora variationen av jordar, exponeringar och mikroklimat ger en god anledning till att dela in de olika lägena i vingårdslägen eller contrade. Det finns i dagsläget 133 contrade, som alla har så pass unika attribut att vinerna får en egen personlighet som går att känna igen år efter år.

I regel är jorden torr och sandig och leder undan vatten på ett effektivt sätt. Samtidigt har vulkaniska jordar en förmåga att magasinera vatten på ett effektivt en bit under ytan. Vinrankans rötter behöver för det mesta jobba lite för att hitta vatten och näring, en förutsättning för riktigt intressanta viner.

Druvorna odlas på terrasser, uppbyggda av murar av lavasten. Om det inte vore för terrasserna skulle det vara omöjligt att odla vin. Terrasserna förhindrar erosion och gör att vattnet rinner långsammare längs med vulkanens branta sluttning.