Fem frågor om Rioja

Om du åker ungefär en timme rakt söderut från Bilbao hamnar du i Haro, Riojas västligaste stad. Härifrån kan du ta dig vidare in i ett av Spaniens främsta vindistrikt – där Tempranillo och Garnacha efter en tid på ekfat ger mjuka viner med doft av vanilj, torkad frukt och tobak. En av orsakerna bakom Riojas popularitet och unika karaktär är utan tvekan lagringen. Sedan 2017 klassificeras även vinerna utifrån område, kommun och vingård.  

Gamla stockar i Rioja.

Under slutet av 1800-talet härjade vinlusen phylloxera vastatrix i Bordeaux. Vingårdar ödelades, och producenterna sökte sig över gränsen till norra Spanien och Rioja för att hitta nya odlingsmarker.

Med sig tog de traditionen att lagra viner på fat. När vinerna sedan kunde skeppas vidare via den nybyggda järnvägen blev succén snart ett faktum. Rioja var – och är – ett vin som levererar en stor smakupplevelse i förhållande till sin prislapp.

För att undvika fusk och förfalskning skapades år 1925 ett ursprungsskydd för vinerna från Rioja: Denominación de Orígen. Det reglerar odlingsområde, vilka druvor som kan användas och i vilka proportioner, hur många kilo druvor som får skördas och hur vinerna ska lagras. Som du säkert har märkt har ett flertal spanska viner bokstäverna ”DO” utskriva någonstans på etiketten. Dessa indikerar alltså att vinet i fråga kommer från ett av Spaniens 70-tal olika DO. Men – Rioja var först!

År 1991 upphöjdes Riojas status till DOC. Det står för Denominación de Orígen Calificada och är en slags division 1 för spanska viner. Hittills är det bara Rioja och Priorat som tillhör denna toppliga.

Dimmig morgon i Rioja Alavesa.

1.      Var ligger Rioja?

Odlingsområdet Rioja sträcker sig över de tre regionerna La Rioja, Baskien i nordväst och Navarra i nordöst. I norr skyddas området från atlantregn av bergskedjan Sierra de Cantabria. I söder är det en annan bergskedja, Sierra de la Demanda, som håller den allra torraste luften borta.

Floden Ebro flyter genom landskapet, med byar karvade ur sandsten på varje sida. Dock är det från en annan flod som området fått sitt namn: Oja. Río Oja.

Rioja brukar delas in i tre delar.

Rioja Alta

Den västligaste delen av Rioja där du känner fukten från Atlanten i luften. Leriga jordar med varierande inslag av kalksten och järn ger strukturerade och täta viner, främst av Tempranillo.

Här kan du upptäcka vinstaden Haro, som tillsammans med Paris och London var en av Europas första städer att få elektriskt ljus.

I den större och mer pulserande staden Logroño finns ett rekorstord antal tapasbarer per capita – de flesta samlade på och kring gatan Calle Laurel.

Rioja Alavesa

Alavesa är den nordligaste delen av Rioja, som tillhör Baskien. Även här är Tempranillo den stora stjärnan, framför allt från kalkstensrika lerjordar.

I byar som Elciego och Laguardia kan du njuta av viner med stor koncentration och elegans samtidigt som du beundrar mixen av medeltida och modern arkitektur.

Rioja Oriental (tidigare Baja)

Vi rör oss österut och börjar känna varma vindar och doften av timjan i luften. Medelhavsinfluensen är starkare än den från Atlanten, och Garnacha trivs bättre än Tempranillo.

Vinerna från Rioja Oriental ger en välkommen värme och rondör till strama Tempranillo. Både förr och nu är det vanligt att viner från Riojas tre olika områden blandas för att ge en komplett smakprofil.

Samtidigt går det att hitta viner med doft och smak av en enskild odlingsplats.

En lite suddig pulpo (bläckfisk). Gott med Rioja Jóven eller Crianza.

2.      Vilka druvor används i viner från Rioja?

För röda viner används 5 druvor.

Tempranillo

Ger drag av körsbär, björnbär, tobak och torkade örter. Med lite utveckling och ofta i kombination med ekfatslagring uppkommer den för Rioja så karaktäristiska aromen av dillchips. Tempranillo ger täta tanniner och frisk syra – två bra förutsättningar för att vinerna ska kunna lagras länge. Den i särklass mest odlade druvan i Rioja med 88 % av odlingsytan för röda viner.

Garnacha Tinta

Från svala lägen ger Garnacha en förförisk hallonfrukt med örtiga inslag. Med fler soltimmar och senare skörd blir vinet fylligare, den röda frukten mer intensiv och alkoholhalten högre. Garnacha används ofta för att ge såväl volym som parfym till röd Rioja. Med sina 7,5 % av odlingsarealen är det den andra mest planterade blå druvan i området.  

Graciano

En sällsynt druva som främst går att hitta i Rioja. Med sina tjocka skal och friska syra ger Graciano djup i både färg och smak. Särskilt bra gifter den sig i kombination med Tempranillo i en blend. Tack vare druvans eftersökta egenskaper ökar odlingarna stadigt från nuvarande 2,1 %.

Utöver Tempranillo, Garnacha Tinta och Graciano odlas kan det även finnas ett par procent av druvorna Mazuelo (Carignan) och Maturana Tinta i en röd Rioja.

Till Riojas vita viner kan inte mindre än 9 olika druvor användas.

Viura

Viura upptar 69 % av odlingarna och är därmed den vanligaste gröna druvan för vit Rioja. Känner du igen namnet Macabeo? Det är ett annat namn för Viura, som används när den odlas i Katalonien och används i Cava. Viura ger en äpplig ton med inslag av citrus och vita blommor. Syran är pigg och druvan har likt Chardonnay en förmåga att uttrycka aromer av fatlagring utan att ta över.

Tempranillo Blanco
Precis som namnet antyder är Tempranillo Blanco släkt med sin blå motsvarighet. Den vita versionen uppkom som en mutation av den blå år 1988. Likt Viura är Tempranillo Blanco krispig och pigg. Aromerna å andra sidan går mer mot tropisk frukt, så som banan och melon.

Övriga tillåtna druvor i vit Rioja är i fallande ordning utifrån odlingsyta Garnacha Blanca, Sauvignon Blanc, Chardonnay, Malvasía, Maturana Blanca och Turruntés.

Fat är en oumbärlig del i Riojas smak-ekvation.

3.      Hur smakar vinerna från Rioja?

En typisk röd Rioja får sin smak av druva, ekfat och utveckling på flaska. Resultatet är ett nyanserat vin där frukt varvas med ekfatskrydda och mognadstoner.

En ung Rioja är ofta kraftfull med betoning på färsk frukt och inslag av kryddiga fat. Ju längre vinerna lagras, desto mjukare blir tanninerna. Frukt och fat får sällskap av mognadsaromer från utvecklingen på flaska.

En vit Rioja är krispig med aromer av gröna äpplen, melon, örter, vita blommor och en lätt ton av fat. Med tiden går färgen från ljust grönskimrande till gyllengul – och vinet får snygga nyanser av torkad frukt, hasselnöt, grillad ananas och rök.

Aromer från druvan

Röda viner: Hallon, körsbär, björnbär, plommon
Vita viner: Gröna äpplen, citron, vita blommor, melon

Aromer från lagring på ekfat

Röda viner: Vanilj, rostat trä, mjölkchoklad, rökigt, kryddnejlika
Vita viner: Vanilj, brynt smör, nötter, rök

Aromer från utveckling på flaska
Röda viner: Torkad frukt, läder, tobak, skogslöv, kanel
Vita viner: Torkad gul frukt, nötter

4.      Vad betyder Crianza, Reserva och Gran Reserva?

Till skillnad från många andra viner som säljs 1–2 år efter skörd, är det vanligt att viner från Rioja lagras en längre tid både på fat och flaska innan de säljs.

För att du som kund ska veta hur lång tid vinet lagras används termerna Crianza, Reserva och Gran Reserva. De ger också en indikation om vinets karaktär.

Så, vad är det som gäller?

Genérico eller Joven

Oftast unga viner från skörden som går 1–2 år tillbaka. Smaken påminner mestadels om färsk frukt. Samtidigt finns det producenter som lagrar sina viner betydligt längre, men som ändå säljer dem som en Genérico. Det kan bero på att de vill ha en kreativ frihet i sin vinodling och vinmakning som sträcker sig utanför det som är tillåtet enligt Riojas vinlagstiftning.

Crianza

En vinstil där färsk frukt möter kryddiga toner av fat och en lätt mognadston i bakgrunden.

Rött vin: 2 års lagring varav minst 1 år på ekfat och resten på flaska
Vitt vin: 18 månaders lagring varav minst 6 månader på ekfat och resten på flaska

Reserva

Nu börjar mognadstonerna av torkad frukt och tobak att göra sig påminda. Tanninerna blir mjukare, men vinet har fortfarande inslag av färsk frukt.

Rött vin: 3 års lagring varav minst 1 år på ekfat och resten på flaska
Vitt vin: 2 års lagring varav minst 6 månader på ekfat och resten på flaska

Gran Reserva

Färgen går mot tegel, tanninerna är sammetslena och vinet upplevs ha en lättare kropp än Crianza och Reserva. Aromerna av fat och mognadstoner är de som tar störst plats.

Rött vin: 5 års lagring varav minst 2 år på ekfat och resten på flaska
Vitt vin: 4 års lagring varav minst 6 månader på ekfat och resten på flaska

Rioja har mycket sevärd arkitektur. En timme norr om Rioja hittar du Guggenheim-muséet i Bilbao, där denna bild är tagen.

5.      Hur funkar de nya kvalitetsklasserna i Rioja?

Sedan 2017 är det möjligt för producenter att kommunicera område, kommun och enskild vingård på etiketten. Så att du som vindrickare kan uppleva effekten av Riojas olika terroir i ditt vin.

Från svala, atlantpräglade vingårdar i Alta och Alavesa till de torrare, medelhavsvarma lägena längre österut. Skillnaden i klimat, jordmån och läge tycker jag gör att den nya klassificeringen tillför en ny dimension till vad Rioja kan uttrycka.

På etiketten kan du hitta

Viñedo Singular

Från en enskild vingård vars stockar är minst 35 år gamla och som ska skördas för hand. Vingården i fråga behöver vara erkänd av ministeriet för fiske och jordbruk (som tydligen tar denna typ av beslut). Slutligen ska det färdiga vinet blindprovas två gånger och få omdömet excelente innan status som Viñedo Singular kan uppnås.

Vino de Municipio

Vin från en specifik kommun. Vingårdarna behöver finnas inom gränserna för den kommun som nämns på etiketten. Likväl behöver vinet jäsas och lagras inom samma kommun.

Vino de Zona

Druvor som jäses, vinifieras och lagras inom ett givet område kan bli till ett vin med denna benämning.

Och just det, bilderna i det här inlägget har jag tagit själv 🙂

Vilken är din bästa Riojaupplevelse?

Upptäck de kraftfulla vinerna från Ribera del Duero

Rader med vinrankor i Ribera del Duero. Bild tagen i juli 2017.

Doften av ett glas Ribera del Duero tar dig med till ett torrt, kargt och stenigt landskap med obevekligt solsken. Vinrankorna lyser upp med sitt gröna lövverk – små, små Tinto de Toro-druvor (aka Tempranillo) mognar långsamt och får en djup smak av björnbär, körsbär och örter.

När du gläntar på dörren till vineriets lagringskällare ser du långa rader av ekfat. En mjuk doft av vanilj och trä blandas med en söt doft av vilande vin.

I korthet är det kombinationen av ett kontrastrikt medelhavsklimat och lagring på ekfat som ger vinerna från Ribera del Duero sin kraftfulla smak.

Var ligger Ribera del Duero?

Ribera del Duero betyder ”flodbanken kring Duero”, en lämplig beskrivning av denna 25 000 hektar stora regions geografiska läge. Vindistriktet sprider ut sig på en högplatå, mellan 720 – 1100 meter över havet på båda sidor längs floden Duero fram till den portugisiska gränsen. Där byter Duero namn till Douro och rinner vidare genom portvinsregionen med samma namn. För att sedan mynna ut i Atlanten.

Du hittar Ribera del Duero i Castilla y León, Spaniens största region med Valladolid som huvudstad. Här, i provinserna Burgos, Valladolid, Soria och Segóvia är det långt till havets mildrande influens. Och det märks. Somrarna är varma, torra och heta. Hösten kommer snabbt och vintern är rejält kall. På ett och samma år kan druvorna uppleva temperaturer på allt från -20º till 42º C, och bara under ett och samma dygn kan temperaturen variera med så mycket som 15–20 ºC.

Höstlandskap i Ribera. Copyright: CRDO Ribera del Duero

Tre olika sorters jordmån med olika egenskaper

När du besöker vingårdarna i Ribera del Duero kommer du upptäcka att det i huvudsak finns tre olika typer av jord.

  • Lerjord som påminner om pepparkakssmulor till färg och konsistens. Små, fina rödskimrande sandkorn som behåller vatten på ett bra sätt.
  • Vackert vit kalkhaltig jord. En torr jord där druvorna får kämpa för att få vatten och näring.
  • Steniga jordar som består av allt från grus till stora stenar. Inga vattenhållande egenskaper whatsoever.

Kombinationen av ett torrt klimat och jordar med en begränsad mängd vatten gör att skördeuttagen i Ribera del Duero är förhållandevis låga. Med andra ord skördas en ganska liten mängd druvor per hektar. Det är tillåtet att skörda upp till 7000 kilo per hektar, men under de senaste åren har snittet legat kring 4380 kg per hektar. 

Låga skördeuttag tillsammans med en hög andel gamla stockar bidrar till viner med koncentration och kraft. Sockerhalten är alltid låg, enligt lag max 0,4 g/100 ml.

Tinta del País/Tinta de Toro. Copyright: CRDO Ribera del Duero

Tempranillo – druvan som går under olika namn i Ribera del Duero och Rioja

Enligt boken Wine Grapes av Robinson, Harding och Vouillamoz är det i trakten kring Ribera del Duero som Tempranillo omnämns skriftligt för den första gången i historien. I en bok med namnet Libro de Alexandre som kom ut på 1400-talet skrivs det om las tempraniellas. Ett tecken på att Tempranillo haft god tid på sig att anpassa sig till de odlingsförhållanden som råder.

Här i Ribera del Duero har druvorna lärt sig att söka skydd från värme, torka och kyla genom att utveckla ett extra tjockt skal. De är också ovanligt små för att vara Tempranillo. Resultatet är en hög proportion skal i förhållande till fruktkött. I skalet sitter pigment, tanniner och mycket smak – häri ligger ytterligare en del av förklaringen till färgen, strukturen och kraften hos vinerna från Ribera del Duero.

Sitt mest förekommande namn Tempranillo har druvan fått av det spanska ordet för tidig; temprano. En indikation på att druvan har en tidig mognadscykel. Den får sina knoppar tidigt på våren och tenderar att mogna redan under sommarens sista dagar.

Tinta del País och Tinto Fino är Riberas lokala namn för Tempranillo. De aromer du oftast hittar i viner av Tempranillodruvan påminner om mörk frukt. Till exempel plommon, mörka körsbär och björnbär. Druvan kan också uttrycka en viss örtighet som med tid på fat och i flaska ibland får en arombild som är slående lik torkad dill eller dillchips. Eftersom viner av Tempranillo ofta lagras i ekfat, är det vanligt att man som vindrickare förknippar Tempranillo-viner med toner av lagringen. Till exempel vanillin, tobak, cederträ och kryddnejlika.

Tempranillo är en kompromissvänlig druva som gärna låter andra druvor skina igenom i en blend. Övriga tillåtna blå druvor i Ribera del Duero är Cabernet Sauvignon, Merlot och Malbec. Samt i viss mån Garnacha Tinta. Ett vin etiketterat Ribera del Duero måste vara gjort på minst 95 % av någon av dessa druvsorter samt av Tempranillo, som alltid måste ingå med minst 75 %.

Du kanske undrar om det produceras några vita viner i Ribera del Duero? Det finns, om än i begränsad utsträckning. Druvan som används är Albillo Mayor, som tros vare en släkting till Tempranillo. Vita viner ska innehålla minst 75 % av denna druva.

Till sist – det produceras även roséviner i Ribera del Duero. Deras druvblend ska till minst 50 % utgöras av samma blå druvor som används till de röda vinerna.

Ribera del Duero passar bra till kött och grillade grönsaker. Bild: Pexels.

Lamm, vilt och grillat passar bra till Ribera del Dueros kraftfulla viner

Med sin solmogna men fortfarande eleganta fruktighet och kryddiga fatton är Ribera del Duero en vinstil att lita på när det kommer till grillat. Vinerna har tillräckligt med muskler och smak för att leverera en intensiv upplevelse till allt från burgare till ribs.

En nästan lite helig kombo är Ribera del Duero med lamm. Tillbehören kan vara mycket enkla: rostad paprika dränkt i en bra olivolja, flingsalt och klyftpotatis.

Vinets fruktsötma gör att vinerna passar bra till ugnsrostad pumpa och sötpotatis, gärna med en syrlig, smulig getost.

Jóven, Crianza eller Reserva? Copyright: CRDO Ribera del Duero

Vad betyder Crianza, Reserva och Gran Reserva på en flaska Ribera del Duero?

Precis som i Rioja kategoriseras vinerna i Ribera del Duero utifrån sin lagringstid. För röda viner finns det finns fem olika kategorier:

  • Jóven som inte lagrats på fat. Doft och smak av röda sommarbär, körsbär och plommon. Medelfyllig kropp, frisk syra och tanniner med bett.
  • Jóven Roble som jästs och/eller lagrats i ekfat i minst 3 månader. Doft och smak av jordgubbar, körsbär, plommon och en lätt fatkrydda. Medelfyllig kropp, frisk syra och ibland påtagliga tanniner.
  • Crianza ska lagras i 24 månader före försäljning, varav minst 12 månader på ekfat. Här är frukten mer varm och mogen än för Jóven och Jóven Roble. Fatkaraktären är tydligare och mer integrerad – men det är fortfarande frukten som dominerar vinets karaktär. Medelfyllig till fyllig med balanserad syra, påtaglig tanninstruktur och i alla fall medellång eftersmak.
  • Reserva ska lagras i minst 36 månader varav minst 12 månader på ekfat. Tiden på flaska är alltså minst ett år längre än för Crianza. Här hittar vi en hög intensitet av mogen mörk frukt såsom björnbär och plommon, varvat med några första tecken på mognad. Till exempel torkad frukt och tobak. Fatkaraktären ska vara tydlig och kan ta sig form som aromer av rostade fat, svartpeppar och vanilj. En Reserva är oftast fyllig med en hög grad av mjuka tanniner, balanserad syra och lång eftersmak.
  • Gran Reserva ska lagras i minst 60 månader (fem år) varav minst 24 månader på ekfat. Karaktären är har nu tydliga inslag av utveckling. Frukten är mer torkad än ung (detta varierar såklart med producent och årgång), det finns aromer av fin tobak, örter, kryddnejlika och choklad. Tanninerna har med tidens lopp utvecklat en sammetslen struktur.
Druvorna skördas för hand i små korgar. Copyright: CRDO Ribera del Duero

Ribera del Duero vs Rioja – så lär du dig känna skillnaden på Spaniens mest kända röda viner

Om du tittar på en karta över Spaniens vinregioner ser Rioja och Ribera del Duero inte ut att ligga speciellt långt ifrån varandra. Och i bil tar det inte mer än lite drygt två timmar.

Tempranillo spelar huvudrollen i båda regioner, och de använder båda lagringsbeteckningarna Crianza, Reserva och Gran Reserva. Därför är det inte konstigt att många ställer sig frågan om vad som egentligen är skillnaden mellan Rioja och Ribera del Duero.

När du har möjlighet – prova gärna att hälla upp ett glas Rioja och jämför det med ett glas Ribera del Duero. Det är en intressant övning som kommer att lämna dig utan några som helst tveksamheter kring vilket vin som är vilket.

Som jag ser det är det i huvudsak tre faktorer som förklarar skillnaden i smak mellan vinerna från Rioja och Ribera del Duero:

  1. Atlantinfluerat vs kontinentalt medelhavsklimat
    Både Rioja och Ribera del Duero har en typ av medelhavsklimat med milda vintrar och varma somrar. Den stora skillnaden är att Rioja influeras av friska vindar och regn från Atlanten, medan Ribera del Duero är betydligt torrare och hetare.

    Under odlingssäsongen när temperaturen dyker under natten, saktas druvans mognadscykel in. Det innebär Tempranillo tar längre tid på sig att mogna i Ribera än vad den gör i Rioja, och hinner ansamla en högre mängd socker.

    Översatt till smak leder det till att vinerna från Ribera del Duero får högre alkohol, mer mörkfruktig kropp, lägre syra och större kropp än vinerna från Rioja. De får i stället en mer rödfruktig karaktär, lägre alkohol, friskare syra och slankare kropp.
  2. Tempranillo vs Tinto Fino/Tinta del País
    Den/de kloner av Tempranillodruvan som växer och odlas i Ribera del Duero har i regel mer skal i förhållande till mängden fruktkött än de i Rioja. Det leder till en mer uttalad tanninstruktur och viner med mörkare färg. Dessutom används den mörkfruktiga och strukturerade Cabernet Sauvignon som blandningspartner i Ribera – medan den vanligaste blendningspartnern till Tempranillo i Rioja utgörs av den rödfruktiga och mjuka Garnacha.
  3. Franska vs amerikanska fat
    I Rioja finns en stark tradition av att lagra vinerna på amerikanska ekfat, vilket framför allt ger aromer av vanilj och kokos. I Ribera del Duero är det i stället vanligare att använda franska ekfat – vilket ger aromer som drar mer åt kryddnejlika och cederträ.