chablis

Kan vin verkligen smaka mineral? Så lär du dig hitta mineralitet i vin

Posted on av Elin

Har du någon gång upplevt att ett vin doftar varmt grus eller sandstrand? Eller kanske läst i en smakbeskrivning att vinet har ”inslag av mineralitet”? Detta begrepp kan vara svårt att definiera – i det här inlägget försöker vi ta oss ett steg närmare att förstå vad mineralitet i vin egentligen innebär.

Huruvida ett vin kan ge uttryck för sin växtplats genom att dofta mineral är omdebatterat i vinvärlden. Framför allt är det vanligt att vinproducenter i områden med en mineralrik jordmån menar att det finns en koppling mellan odlingsplatsen och en mineralisk karaktär i vinet. Här är några exempel på vinområden kända för just mineralitet, och vilken typ av mineralisk karaktär som brukar kopplas ihop med dessa platser:

Chablis och Muscadet – ostronskal

Sancerre och Pouilly-Fumé – flinta

Alsace – petroleum, grafit, skiffer

Etna Bianco – varm sten

Soave – krita

Rías Baixas – sälta

Ljus sherry av typen Manzanilla – sälta

Dessa exempel till trots tycks det inte finnas några solklara vetenskapliga bevis på att vinrankans rötter skulle kunna plocka upp mineraliska element ur jorden och överföra dessa till vindruvorna i form av aromämnen. Till exempel menar den inflytelserike geologiprofessorn Alex Maltman att mineralämnen är doftlösa och att deras koncentration i vin är långt under tröskeln för vad som går att uppfatta.

Utöver det nämns ordet mineralitet inte ens i flera tunga verk om vinprovning, bland annat The taste of wine från 1983 av den tidige franska vingurun Émile Peynaud. Om du söker på ”minerality” i vin-uppslagsverket The Oxford Companion to Wine konstateras det även här att det hittills inte finns några bevis på en direkt koppling mellan mineralämnen i jorden och vinets smak.

Vad som däremot är sant och bevisat är att vinrankan är beroende av en rad mineralämnen för sin överlevnad – till exempel natrium, kalcium, magnesium och zink.

Så hur smakar mineralitet i vin?

Även om det inte till fullo går att bevisa exakt hur vin får en mineralisk karaktär kan vi konstatera att många människor upplever någon typ av mineralitet när de provar vin. Inklusive mig själv. Nu fokuserar vi på hur mineralitet i vin upplevs i doft och smak.

Låt oss börja med doften. Vi har redan nämnt några vanliga exempel på hur mineral kan dofta – kanske känner du igen dig i beskrivningen av varm sten, ostronskal eller flinta? Även doften av regn på solvarm asfalt eller en fuktig sandstrand skulle kunna klassas som dofter av mineral. Eftersom doftspråket bygger på metaforer är det helt upp till dig och dina egna erfarenheter vilken beskrivning du tycker är mest träffande. Nästa gång du provar ett vin som för dig har mineralitet, är ett förslag att passa på att fråga dina med-provare hur de skulle beskriva vinet. Någon som vuxit upp på västkusten kanske tenderar att använda referenser som ”tång” eller ”sandstrand”, medan en person uppvuxen i en urban miljö snarare tänker på doften av varmt grus när det sopas bort på våren.

När det kommer till mineralitet i vinets smak brukar det beskrivas som en blandning av friskhet och sälta. En torr, uppfriskande känsla med ”stenig” eftersmak. I regel har viner med mineralisk karaktär hög fruktsyra och ett lågt pH-värde. Egenskaper som ofta hänger ihop med vita viner från svala odlingsområden. Exakt vad det beror på ska vi överlåta att forskare att svara på – men min personliga teori är att de subtila nyanser som en mineralisk karaktär utgör lättare uppfattas i ett friskt vitt vin utan tanniner och med den diskreta fruktighet som ett svalt klimat tenderar att ge. Där toner av mango, litchi eller passionsfrukt inte överskuggar dragen av ostronskal, sten eller sand.

Men stämmer det här verkligen? Ett av exemplen ovan är ju Etna på Sicilien, i princip så långt söderut du kan komma i Italien. Faktum är att den höga höjden på Etna (odlingarna ligger på upp till 1300 meter över havet) saktar ner mognadsäsongen och skapar stora skillnader i temperatur mellan dag och natt. Utan att definiera Etna som en svalklimatsregion kan vi absolut säga att druvorna får möjlighet att utveckla och bibehålla en frisk fruktsyra. Och – om det nu skulle finnas någon koppling mellan jordmånen och vinets smak är en aktiv vulkan förmodligen det bästa stället att börja på…

Sälta i vin – en typ av mineralitet

På temat mineralisk sälta tycker jag att det är intressant att druvor som odlats i kustområden nära havet ofta kopplas ihop med mineralitet. Till exempel Albariño från Rías Baixas eller den ljusa, friska (och salta!) sherry-typen Manzanilla från Sanlúcar de Barrameda (om du just nu funderar på vad Fino och Manzanilla är nu igen kan du läsa mer här).Det finns till och med en studie som visar att när Manzanilla-druvan Paolomino odlats närmare kusten så har den ett högre innehåll av sodium eller salt – 70 mg/l i stället för 40 mg/l för odlingar längre inåt landet.

Tidigare var det vanligt att tro att den upplevda sältan hos en Manzanilla mer än något annat berodde på lagringen. I kuststaden Sanlúcar de Barrameda blir det jästtäcke eller flor som bildas ovanpå vinet nämligen tjockare än kring de andra sherry-städerna Jerez och Puerto de Santa María. Där kallas samma typ av sherry för Fino eftersom jästtäcket där är tunnare. Historiskt har alltså Manzanilla-vinernas karaktär definierats av sin lagring, där det väl tilltagna lagret med flor gett en snustorr, frisk och salt smak med drag av mandel och jäst. Till denna förklaring kan vi nu även addera att druvorna i vissa fall odlats närmare kusten och därmed fått ett högre innehåll av salt – både tack vare den saltstänkta ponientevinden och av morgondagg mättad med saltvatten från Atlanten.

När upplevde du senast mineralitet i vin? Och vilken typ av vin var det?

Chablis – vinet som får dig att greppa mineralitet och terroir

Posted on av Elin

Det givna vinet till ostron. En fruktsyra som stramar till dina ansiktsdrag. Gröna äpplen, citrus och mineral. Vi ska till Chablis – den ikoniska appellationen i norra Frankrike som gett upphov till en av världens mest eftertraktade viner.

Odlingsområdet för Chablis räknas som en del av Bourgogne, även om det rent geografiskt sett nästan är lika långt till Paris som till angränsande områden för vinodling. Chablis har fått sitt namn av en kommun med samma namn som ligger i hjärtat av vindistriktet. Det är en liten by med ett stort rykte – inte mer än lite drygt 2000 personer använder Chablis som postadress. För att ta dig till de gröna, böljande kullar som omger byn ska du åka mot staden Auxerre i regionen Yonne.

Vad är det som är så speciellt med Chablis?

Om du någon gång tvivlat på jordmånens eller vingårdslägets betydelse för hur ett vin smakar, så finns det goda chanser att du ändrar uppfattning efter en chablisprovning. Jag kan inte komma på någon annan region i världen (utom möjligtvis resten av Bourgogne) där viner av en och samma druva varierar så mycket i doft och smak enbart på grund av att de kommer från vingårdar med några meters mellanrum.

Men hur kan det bli så stor skillnad?

Eftersom vi är långt norrut spelar det exakta vingårdsläget stor roll. En halvtimmes mer sol på eftermiddagen kan ge ett vin med mer mogen smak. Där den bitande fruktsyran som karaktäriserar Chablis balanseras av toner av gula äpplen och varm citron. Många av de viner som är klassade med Premier eller Grand Cru kommer från soliga sydväst- eller sydostsluttningar.

Utöver en myriad av olika sluttningar spelar jordmånen en avgörande roll. Den kan delas in i Kimmeridge och Portland – jordtyper som blivit uppkallade efter den tidsepok då de uppkom. Kimmeridge-jord bildades för omkring 150 miljoner år sedan, när dagens Chablis var havsbotten. Det är en kalkrik jordmån med tydliga spår av ostronfossil. I viner från Kimmeridge-jordar kan du uppleva en tydlig doft av stenig mineral, där en krispig frukt bärs upp av en minutlång eftersmak. Med andra ord är det ingen slump att alla Grand Cru-lägen har Kimmeridge-jord under rötterna.

Chablis och Chardonnay – hur hänger de ihop?

Det enkla och sanna svaret är att alla viner från regionen Chablis – oavsett om det är Petit Chablis, Chablis, Premier Cru eller Grand Cru – tillverkas på 100 % Chardonnay. En druva känd för att spegla sin växtplats. Från krispig i och stram i svala klimat till tropisk och generös från exempelvis Australien eller Kalifornien.

Chardonnay mognar tidigt vilket är en positiv egenskap i klimat där höstkylan slår till med full kraft när den väl kommer. Som i Chablis. Samtidigt får druvan sina knoppar tidigt på våren, ofta långt före det att den sista vårfrosten slagit till. Ett ständigt gissel för vinproducenterna i Chablis, som tar till alla tänkbara metoder för att skydda det som ska bli dyrbara Chablis-druvor. Från att kapsla in knopparna i vatten (det blir en liten bubbla där temperaturen aldrig går under nollan) till att flyga med helikopter genom vingårdarna för att frosten inte ska lägga sig.

Vad är Chablis Grand Cru och Premier Cru?

Chablis Grand Cru är de 7 vingårdslägen som anses vara de allra bästa i Chablis. De ligger som på ett pärlband vid den högra sidan av floden Serein, på 100 – 250 meters höjd över havet. Här kommer namnen:

Blanchot

Bougros

Les Clos

Grenouilles

Preuses

Valmur

Vaudésir

Kombinationen av många soltimmar och mineralrik Kimmeridge-jordmån skapar en rik stil av Chablis där persika och grillad citron möts av varm sten och knivskarp syra. En Chablis Grand Cru kostar inte småpengar men är en stor upplevelse och kan lagras i 10–15 år utan problem. Produktionen är försvinnande liten och står för omkring 1 % av det vin som produceras i Chablis.

Chablis Premier Cru är näst högst upp i kvalitetspyramiden. Vi pratar om 40 olika vingårdslägen på båda sidor av floden Serein. Var och en med sin unika personlighet. Om du föredrar Chablis Grand Cru eller Premier Cru är en smaksak – vinproducenterna lägger ner minst lika mycket själ och hjärta i sin Premier Cru som i sina Grand Cru. Tack vare att det är 40 i stället för 7 vingårdslägen är det dessutom lättare att få tag på – produktionen utgör 14 % av det vin som tillverkas i Chablis. Smaken varierar från gröna äpplen, örter och citrus till lite varmare toner beroende på odlingsläge. Både Grand Cru och Premier Cru-viner har så pass mycket koncentration att en del av dem kan fatlagras.

Vad är Petit Chablis?

Petit Chablis är en utspridd appellation som täcker de jordar där basen är Portland-jord snarare än Kimmeridge-jord. Den yngre Portland-jorden ger en lite lättare men fortfarande elegant och krispig vinstil. Omkring 19 % av alla flaskor vin från Chablis är en Petit Chablis. Den lite lättare och unga stilen är en go to när det kommer till naturella skaldjur. Prislappen är i regel mer tillmötesgående än för övriga appellationer.

Nu har vi pratat om Grand Cru, Premier Cru och Petit Chablis.  Men – det finns en kvar. Den största, och kanske viktigaste. Som heter ingenting annat än just ”Chablis”.

Vinerna från Chablis står för hela 66 % av den totala produktionen. Eftersom odlingsområdet är relativt stort ger det producenterna möjlighet att blanda viner från olika lägen för att uppnå balans och harmoni. Den typiska syran, de gröna vinteräpplena, citrustonerna och stenigheten finns där oavsett vilken Chablis du väljer.

Hur smakar Chablis?

En typisk Chablis har en elegant doft av syrliga äpplen, färsk citron, örter, sten och vita blommor. I smaken är det fruktsyran som dominerar upplevelsen, tillsammans med en läskande fruktkoncentration och ett friskt avslut. Viner från soliga lägen eller varma årgångar kan dofta persika, nektarin och nötter. Med tid i flaska utvecklas aromerna mot att bli mer nötiga och mineraliga.

Vilken typ av mat passar till Chablis?

Petit Chablis och färska kosterräkor är en lika enkel som lyxig kombination. Ugnsbakad vit fisk och ostron är lysande partners till Chablis och Petit Chablis. Bjuds det gratinerad havskräfta, hummer eller pilgrimsmussla kan de lätt nötiga och ibland rostade ekfatstonerna hos en Premier eller Grand Cru vara det du söker.

Och du, Chablis och chips med löjromsdipp ska heller aldrig underskattas 😊

Vilken är din bästa kombination av Chablis och mat?

/Elin

Bilder: Pexels & Pixabay