Har du också fastnat för viner av Barberadruvan? Jag kan förstå varför. Det är lätt att gilla den saftiga körsbärsfrukten med inslag av hallon och färska örter, uppbackad av mjuka tanniner och en pigg fruktsyra. Trots att det bara är en halvtimme mellan odlingsområdena för Barbera d’Asti och Barbera d’Alba finns det flera skillnader mellan dessa två viner – låt oss ta en titt på tre av dem.

Först, en kort introduktion till Barbera.

Enligt boken Wine Grapes av Harding, Vouillamoz och Robinson är det ingen som än idag riktigt vet varifrån Barbera härstammar. Däremot har den omnämnts sedan lång tid tillbaka både i Monferrato och i Asti. DNA-forskning visar att Barbera inte har några tydliga släktband till någon annan druva i Piemonte – idag är det dock den mest odlade i området.

Hur smakar viner av Barbera?

Barbera är känd för att behålla en hög och frisk fruktsyra även då den mognat fullt ut. Det innebär att vi kan få en kombination av solmogen, intensiv fruktighet och en fräsch syra. Något som ofta är svårt att uppnå eftersom fruktsyran alltid börjar dala i takt med att druvan mognar.

Om syran är hög är tanninerna få. Resultatet? Mjuka viner där tanninerna sällan blir uttorkande. Fylligheten varierar från lätt till medelfyllig beroende på odlingsläge och eventuell lagring på ekfat. Du hittar alltifrån frisk och lätt Barbera med drag av syrliga röda körsbär, hallon och örter till kraftfull, mörkfruktig Barbera med kryddiga fattoner. På varmare lägen utvecklar druvorna aromer som går mot moreller och plommon, fylligheten blir större och alkoholhalten någon grad högre.

Så har Barberas rykte och smakprofil förändrats över tid

Fram till 1980-talet fokuserade de allra flesta Piemonte-producenter på vingårdens superstar. Nebbiolo. De lade det mesta av sin tid och kraft på att få denna känsliga druva att trivas, och att leverera förstklassig Barolo och Barbaresco. Barbera kom i andra hand, och var mer av ett vardagsvin. Skördeuttagen kunde vara höga och vinerna tunna.

Den första producenten att experimentera med en mer mogen och ekfatslagrad stil av Barbera var Giacomo Bologna. Tillsammans med en grupp andra producenter började han att utforska Barberas potential. Tack vare vingårdslägen där solen stannar lite längre, mindre skördar, en mer noggrann selektering av druvor och lagring på ekfat kunde fylligare Barbera-viner än tidigare produceras.

Idag hittar du Barbera både med och utan ekfatslagring – men för det allra mesta producerad med kärlek. Nu, dags att vi tar en titt på de två mest förekommande ursprungen för Barbera från Piemonte.

Skillnad 1: Barbera d’Asti är ett DOCG och Barbera d’Alba är ett DOC

Och vad står då DOCG och DOC för, kanske du undrar? Det första är en förkortning för Denominazione di Origine Controllata e Garantita vilket är den högsta nivån i Italiens vinlagstiftning. Tillsammans med viner som Barolo, Brunello di Montalcino och Chianti är Barbera d’Asti en av Italiens 78 DOCG.

Viner med denna titel har ett bra track record av att leverera extremt hög kvalitet över lång tid – vilket kan förklaras av kopplingen till jorden, det lokala klimatet och vilka metoder som används i vingård och vineri.

Barbera d’Alba är ett DOC, steget precis under DOCG. Lite orättvist kanske, eftersom det finns fantastiskt välgjorda Barbera d’Alba att tillgå. Förklaringen kan ligga i att odlingsområdet för Barbera d’Alba i viss mån sammanfaller med odlingsområdet för Barolo och Barbaresco. Det kan i sin tur leda till att odlare valt att odla Nebbiolo på sina bästa vingårdslägen.

I trakterna kring Asti är situationen annorlunda. Här är vi utanför det tillåtna odlingsområdet för Barolo, Barbaresco och Langhe Nebbiolo. Vinodlarna väljer därför att plantera Barbera på sina favoritlägen.

Skillnad 2: Barbera d’Asti och Barbera d’Alba har olika odlingsområden

Barbera d’Asti kommer helt enkelt från kullarna kring Asti, och närmare bestämt provinserna Asti och Alessandria. Odlingsområdet ligger omkring 50 km sydöst om Turin, vid Piemontes gräns till Lombardiet och Emilia-Romagna. Totalt sett kan Barbera d’Asti odlas på 3545 hektar med odlingar, vilka varje år genererar omkring 1,8 miljoner lådor med vin.

Det finns även ett gäng underregioner till Barbera d’Asti: Tinella, Colli Astiani och Astiano. En fjärde underregion – Nizza – lyftes upp till ett eget DOCG år 2014. Lite av en Grand Cru för Barbera, som ger strukturerade viner med djup doft.

En Barbera d’Asti Superiore ska ha lagrats i minst 14 månader, varav minst 6 månader på ekfat.

För att komma till odlingsområdet för Barbera d’Alba behöver vi åka ungefär 30 km sydöst från Asti. Här, i provinsen Cuneo, hittar vi även områdena Langhe och Roero. Hem till Barolo, Barbaresco, Langhe Nebbiolo, Nebbiolo d’Alba och – Barbera d’Alba. Druvorna odlas på 1309 hektar med odlingar, som varje år ger en volym som är knappt hälften så stor som den som för Barbera d’Asti: 880 000 lådor.

Om det står Superiore på en flaska med Barbera d’Alba innebär det att den lagrats i minst 12 månader, varav minst 4 på ekfat.

Skillnad 3: Barbera d’Asti och Barbera d’Alba kan ha olika smakprofil

Även om det garanterat finns fler likheter än skillnader i doft och smak hos en Barbera d’Asti och en Barbera d’Alba, kan det vara spännande att jämföra ett vin från respektive ursprung med varandra.

En konkret skillnad är druvsammansättning – Barbera d’Asti ska ha minst 90 % Barbera medan övriga 10 % kan vara övriga blå druvsorter som odlas i Piemonte. Barbera d’Alba å andra sidan ska innehålla minst 85 % Barbera som endast kan kompletteras av Nebbiolo. Samtidigt tenderar många odlare i både Asti och Alba att sträva mot 100 % Barbera i sina viner.

Om vi jämför skördeuttag (lågt skördeuttag = mer druvor per flaska) mellan Barbera d’Asti och d’Alba ska det vara något lägre för d’Asti. Alkoholhalten (aka mognaden) behöver även vara högre – två saker som tillsammans talar för att Barbera d’Asti skulle ge lite mer koncentrerade viner. Å andra sidan kan kvalitetsmedvetna odlare i Alba göra viner med lägre skördeuttag och högre alkoholhalt än vad lagstiftningen indikerar.

Slutsatsen? Kanske att svaret finns i att prova sig fram…

Till sist, vad passar till Barbera d’Alba och Barbera d’Asti?

De mjuka tanninerna och den friska syran gör Barbera till ost- och charkbrickans bästa vän. Friskheten bryter igenom det salta och proteinet i köttet, utan att ta överhanden.

Eftersom Barbera också bjuder på en hel del härlig körsbärsfrukt kan den likt Sangiovese ta hand om tomatbaserade rätter. Till exempel pizza, lasagne och pasta med tomatsås.

Barbera doftar ofta av salvia eller andra färska örter, ett drag som gör att den passar otroligt bra med svamp och tryffel – till exempel i form av en risotto.