Viner från Italien

Italien runt del 5/10: Piemonte och Nebbiolo

Posted on av Elin

Nebbiolo är druvan som tar dig med på en höstpromenad i skymningen. Doften är diskret men nyanserad, smaken kraftfull. Du kan hitta aromer som påminner om nypon, körsbär, rosor, anis, jord, läder och tryffel. Lär dig mer om hur Nebbiolo smakar, hur den odlas och vad som är skillnaden mellan Langhe Nebbiolo och Nebbiolo d’Alba.

Hur smakar Nebbiolo?

Alla som någon gång testat Nebbiolo brukar förvånas över druvans ljusa färg. Hur kan ett vin som är så ljust vara så kraftfullt? Vi kommer till det alldeles strax. Nebbiolo ger i alla fall tanninrika, uttrycksfulla viner med frisk syra och lång eftersmak. Du kan ofta hitta aromer av röda körsbär, skogshallon, nypon, anis, läder, tobak, rosor, viol och jord.

Syran och tanninerna kan ibland göra att unga Nebbioloviner upplevs som hårda och sträva. Med lite tålamod i form av år i källaren eller någon timme i karaff ger du vinet en chans att visa upp sin sanna, fascinerande personlighet.

Hur kan Nebbiolo ha så ljus färg och ändå smaka så mycket?

Nebbiolo har en ljus färg med hög grad av transparens. Färgen varierar från ljust rubinröd mot granat, ibland med tegelfärgade reflexer.

Att färgen är så ljus och oftast drar mot tegel även i unga viner kan förklaras med att det i druvans skal finns en stor mängd av antociani monomeri. Ett slags färgämne eller antocyanin som i sin struktur oxiderar lätt. De tenderar att klumpas ihop och bli till sediment snabbt. Ibland så tidigt som under själva vinifieringen.

Färgen kan stabiliseras först när antocyaninerna i skalet reagerar med tanninerna, som framför allt finns i druvans kärnor. De reagerar med varandra under jäsningen, tack vare närvaron av alkohol.

Att druvan ändå kan smaka så mycket kan i alla fall till en viss del förklaras av en lång mognadssäsong. Ibland är den inte redo för skörd förrän i november. Att druvan ges utrymme att mogna långsamt är en förutsättning för att den ska kunna uppvisa ett så pass brett spektrum av olika aromer.

Var odlas Nebbiolo?

Omkring tre fjärdedelar av all världens Nebbiolo finns i Piemonte. Två av de mest kända är Barolo och Barbaresco. I Piemonte hittar du även Nebbiolo utspridda i området Langhe (som till viss del överlappar med Barolo och Barbaresco), då kallad Langhe Nebbiolo.

Nebbiolo är en svårodlad druva eftersom den har lite knepig timing. De tillfällen då Nebbioloplantan väljer att få sina knoppar och blommor sammanfaller ofta med svala tidpunkter på året. För att inte riskera att knoppar eller blommor skadas på grund av kyla behöver Nebbiolo soliga odlingslägen med sydlig eller sydvästlig exponering. Tänk lägen du skulle vilja placera en balkong eller uteplats i, med sol så lång tid av dagen så möjligt. Värmen på dessa lägen hjälper även druvan att mogna fullt ut innan skörd.

Vad är Langhe Nebbiolo?

Langhe är ett odlingsområde med långa och svagt sluttande landtungor som ger en tydlig prägel åt Piemontes landskap. Själva ordet Langhe tros komma från ”Langues”, som betyder just ”landtunga”. Området stäcker sig över omkring 1750 hektar och 54 kommuner i provinserna Cuneo och Roero. De överlappar bland annat med kommunerna där druvorna till Barolo och Barbaresco odlas. Langhe Nebbiolo är alltså viner på Nebbiolo-druvan från området Langhe. De måste innehålla minst 85 % Nebbiolo, och övriga 15 % kan vara andra druvor tillåtna i området. Till exempel Barbera, Freisa, eller Dolcetto.

Men varför skriva Langhe Nebbiolo på flaskan om druvorna kommer från samma dyrbara mark som de för Barolo och Barbaresco?

Langhe Nebbiolo är som en Barolo eller Barbaresco light

När du vill ha en Nebbiolo i en mjukare och mer tillgänglig stil är Langhe Nebbiolo ett perfekt val. Vinproducenterna låter druvorna till Langhe Nebbiolo macerera (alltså urlakas) med musten under en kortare tid än för Barolo och Barbaresco. Det gör att de inte blir fullt lika sträva.

Druvorna till en Langhe Nebbiolo kan komma från en ovanligt utmanande årgång eller från unga stockar. För att kunna hålla en konsekvent kvalitet på toppvinerna (oftast Barolo och Barbaresco), kan det ibland vara bra att kunna skriva något annat på flaskan. Det är här Langhe Nebbiolo kommer in i bilden.

Även om du kommer över en flaska Langhe Nebbiolo för en lägre prislapp än många andra viner gjorda på samma druva, finns det en rad regler för hur odlingen ska gå till. För att det inte ska bli alltför svalt får odlingarna vara belägna maximalt 800 meter över havet. De ska alltid vara belägna på sluttningar för att ge god exponering mot solen, bra dränering och en ständig luftcirkulation.

Vad är skillnaden mellan Langhe Nebbiolo och Nebbiolo d’Alba?

Nebbiolo d’Alba är ytterligare en ursprungsbeteckning för viner av Nebbiolo-druvan. Här är det 100 % Nebbiolo som gäller. Nebbiolo d’Alba är ett 649 hektar stort område fördelat över 34 kommuner kring staden Alba. Sju av dessa är delvis inom Barolo – dock är de områden som kan producera Nebbiolo d’Alba uteslutna ur Barolo.

Du hittar odlingarna finns på floden Tanaros norra bank, på sandiga jordar som ger viner som är mjukare, mindre intensiva, och som mognar snabbare än Barolo och Barbaresco.

Området för Langhe Nebbiolo överlappar delvis med det för Nebbiolo d’Alba.
Vad är då skillnaden?

Till Langhe Nebbiolo väljer man druvor från de yngsta stockarna. De ska ge viner som är unga, friska, fruktiga, och med mjuka tanniner. För Nebbiolo d’Alba å andra sidan väljer man druvor med mer koncentration och kraft.

Langhe Nebbiolo lagras på rostfritt stål i omkring 9 månader för att framhäva aromerna från druva och odlinngsplats. Nebbiolo d’Alba å andra sidan lagras för det mesta under cirka 12 månader i 225 liter stora ekfat, så kallade barriquer. Det adderar en touch av kryddiga ekfat till vinet. Ekfaten tillåter ett minimalt utbyte mellan vin och luft, lite som en långsam dekantering. Det gör att tanninerna mjukas upp innan vinet når ditt glas.  

För att sammanfatta kommer druvorna till Nebbiolo d’Alba från ett mer avgränsat område än de för Langhe Nebbiolo. De ska innehålla 100 % Nebbiolo till skillnad från minst 85 % för Langhe Nebbiolo. Vi pratar om om viner med mer kraft och struktur, ofta med inslag av ekfat. Vad som är bäst är en smaksak.

Vilken mat passar till viner av Nebbiolo-druvan?

Nebbiolo har en sällsynt kombination av delikata aromer och kraftfulla tanniner. För att låta druvans karaktär få fullt spelrum är det bra att hitta krämiga inslag i maten. Rätter som kan balansera strävheten är till exempel en krämig risotto med lagrad ost, viltstek med potatisgratäng eller ostar så som färsk burrata eller parmigiano reggiano. Kanske testa ett långkok med inslag av fänkål, korianderfrö eller kanel för att locka fram den örtiga sidan av Nebbiolo?

En annan favorit är Ravioli med ricotta och guanciale och – naturligtvis – den piemontesiska äggpastan tajarin. Gärna med tryffel som en tajarin al tartufo.  

Vilken temperatur och vilken typ av glas till viner av Nebbiolo?

Medan det fungerar fint att servera ett yngre vin vid 16–18 grader, kan en temperatur kring 18–20 grader vara fördelaktig för ett mognare vin. Helt enkelt eftersom de tertiära aromerna – som uppkommit efter flera års lagring i flaska – då får ett friare spelrum.

Ett avsmalnande glas ger Nebbiolo mest rättvisa. Det gör att vinet kan landa direkt på tungans spets, där koncentrationen av smaklökar som förnimmer sötma är som högst. På så vis kan du uppleva de söta toner av frukt som faktiskt finns även i Nebbiolo. När vi får en chans att uppleva fruktsötman kan den balansera vinets höga syra och strävhet.

Italien runt del 4/10: Upptäck 3 italienska bubbel – från Alta Langa till Prosecco

Posted on av Elin

Bollicine. Bakom det italienska ordet för bubblor döljer sig frisk Alta Langa från Piemonte, sammetslen Franciacorta från trakterna utanför Milano och – såklart – superstjärnan Prosecco. I det här inlägget får du veta hur 3 av Italiens mest kända bubbel smakar, var de kommer ifrån och hur de tillverkas.

Hur många flaskor mousserande vin tillverkas i Italien varje år? Har du hunnit gissa? Okej, här kommer svaret: Nästan 1 miljard flaskor. Det är de nordliga regionerna Veneto, Piemonte och Lombardiet som står för den allra största delen av produktionen. Och det är just till dessa tre regioner vi ska idag – vi ska utforska Prosecco från Veneto, Alta Langa från Piemonte och Franciacorta från Lombardiet. Värt att nämna är dock att det inte är Alta Langa som bidrar till den stora volymen från Piemonte, utan i stället det fläderblommiga bubblet Moscato d’Asti. Men det pratar vi mer om en annan gång – idag fokuserar vi på 3 av Italiens mest kända torra mousserande viner. Innan vi börjar, en viktig fråga i sammanhanget:

Vad betyder Spumante?

Spumante är helt enkelt ett mousserande vin från Italien. För att klassas som Spumante måste bubblet ha minst 3,5 bars tryck – att jämföra med den pärlande varianten Frizzante som ska ha mellan 1–2,5 bars tryck.

Hur vet jag hur mycket socker det är i mousserande vin från Italien?

Nu behöver du aldrig mer tvivla, här är listan över sockerhalt i mousserande vin från Italien. För Brut Nature (eller Pas Dosé som det kallas i Franciacorta) tillsätts inget socker alls. För övriga söthetsgrader adderas en blandning av vin och socker till vinet precis innan det buteljeras. Detta kallas för dosaggio. Den vanligaste söthetsgraden oavsett bubbel är förmodligen Brut – inte så konstigt, det här är en oerhört användbar och mångsidig vinstil. Den har bara en antydan till sötma eller rondör som gör den oslagbar som mingelbubbel eller till salta tilltugg.

Brut Nature/Pas Dosé/: 0-3 g socker/L
Extra Brut: 0-6 g socker/L
Brut: mindre än 12 g socker/L
Extra Dry: 12-16 g socker/L
Dry: 17-32 g socker/L
Demi-Sec: 32-50 g socker/L

Prosecco

Ungefär 630 miljoner flaskor Prosecco produceras varje år. Att jämföra med omkring 320 miljoner flaskor Champagne och 245 miljoner flaskor Cava. Inte konstigt att så gott som varenda vän av mousserande vin provat Prosecco både en och två gånger.

Hur smakar Prosecco?

Detta bubbel har blivit känt för sin fruktiga och lättsamma smakprofil som för tankarna till päronsorbet, färsk citrus, honungsmelon och fläderblom. Moussen (alltså känslan du får av bubblorna) är pigg och sprudlande. Tänk känslan i luften en ljus junikväll.

Hur tillverkas Prosecco?

Först skördas druvor mestadels av sorten Glera (som förvirrande nog hette Prosecco fram till 2009). Dessa jäses till ett stilla vin utan bubblor. Strax därpå är det dags för jäsning nummer två – som sker i en stor bassängliknande tank av rostfritt stål. När den andra jäsningen sker på tank kallas det i Italien för Metodo Charmat eller Metodo Martinotti. En lagom dos socker och jäst tillsätts. Det är nu magin sker: Jästsvamparna äter upp sockret och som ett resultat bildas koldioxid och alkohol. Eftersom tanken är helt tät har koldioxiden ingenstans att ta vägen och löses upp i vinet som bubblor. Vår Prosecco är född!

Var kommer Prosecco ifrån?

Druvorna odlas i ett område i nordöstra Italien som sträcker sig över regionerna Veneto och Friuli Venezia Giulia.

Vilka typer av Prosecco finns det?

Vi kan kategorisera Prosecco efter underregion, färg och typ av bubblor. Vi tar dem i tur och ordning:

Proseccos underregioner
Treviso
Trieste
Asolo
Conegliano Valdobbiadene

De två sistnämnda anses ge extra bra nivå och har därför den högsta kvalitetsbeteckningen DOCG. Produktionen är också avsevärt mycket mindre eftersom det är begränsade områden vi pratar om.

Färg
Utöver ”vanlig” Prosecco finns sedan 2020 även Prosecco Rosé. Den får sin ljust rosa färg av upp till 15 % av druvan Pinot Nero. All Prosecco Rosé ska komma från ett och samma år och därmed bära termen ”millesimato” följt av aktuell årgång på flaskan. Rosa Prosecco är alltid mer eller mindre torr – den produceras endast som Brut Nature, Extra Brut, Brut och Extra Dry. En sista grej om Prosecco Rosé är att jäsningstiden är dubbelt så lång som för standardvarianten. 60 dagar i stället för 30.

Typ av bubblor
Spumante: fullt mousserande. Den allra vanligaste varianten.
Frizzante: pärlande. Kan förslutas med skruvkork.
Tranquillo: helt stilla Prosecco. En inte helt vanlig syn i Sverige!

Vad passar Prosecco till?

Prosecco är aperitivons bästa vän. Den generösa fruktigheten som du hittar även hos de torrare stilarna gör att ett glas Prosecco tacklar både salta och söta tilltugg. Från kristallknastrig ost till tandpetare med minimozzarella och tomat. Via mortadella, salami och oliver.

Alta Langa

Alta Langa är både ett gammalt och ett nytt bubbel. Gammalt eftersom det fanns tankar om att göra ett Champagne-liknande mousserande vin i Piemonte redan i början av 1800-talet. Nytt eftersom det var så sent som år 2002 som ursprungsskyddet för Alta Langa DOC klubbades igenom.

Alta Langa är ett flaskjäst mousserande vin gjort på minst 90 % Chardonnay och Pinot Nero (aka Pinot Noir), från Piemonte i nordvästra Italien. Närmare bestämt från ett område höger om floden Tanaro i provinserna Alessandria, Asti och Cuneo.

Hur smakar Alta Langa?

Druvorna måste odlas på sluttningar minst 250 meter över havet – något som ger en alpin fräschör till vinerna. Tänk krispiga äpplen toppat med citrustoner och gula päron. Minimikravet på 30 månaders lagring i flaska på sin jästfällning ger inte bara krämiga bubblor utan även toner av nougat, nötter och bröd. Alla viner måste dessutom vara millesimato, komma från en och samma årgång. Vi kan därmed förvänta oss en viss årgångsvariation.  

Hur tillverkas Alta Langa?

Druvorna skördas för hand i små korgar för att undvika att det blir för högt tryck. Efter att ett stilla vin producerats, jäser det en andra gång på flaska. En standardversion lagras i 30 månader på sin jästfällning medan Riserva lagras i 36 månader.

Till vad passar Alta Langa?

Skaldjur! Färska räkor, pilgrimsmusslor, you name it. Eller varför inte till något med vit tryffel, för en sant piemontesisk kombination.

Franciacorta

En väl bevarad och bubblande hemlighet från trakterna kring Brescia och Iseo-sjön, en timme ifrån Milano. Så skulle vi kunna sammanfatta kvalitetsbubblet Franciacorta. Inte mindre än 80 % av alla flaskor som produceras stannar inom Italiens gränser – något som kanske förklarar varför Franciacorta är lite av en doldis i Sverige. Vi har i alla fall att göra med ett elegant och flaskjäst vin som aspirerar på att vara Italiens svar på Champagne.

Hur smakar Franciacorta?

Friska äpplen, diskret citrus, nybakat bröd och mandel. I en bra Franciacorta balanseras en mjuk och fyllig frukt av en väl avvägd, uppfriskande syra. Bubblorna är krämiga och ihållande efter den andra jäsningen på flaska.

Hur tillverkas Franciacorta?

Franciacorta hade inte funnits om det inte vore för eldsjälen Guido Berlucchi som såg till att området blev ursprungsskyddat för produktion av mousserande viner. Guido var en stor vän av Champagne – och inte helt otippat används delvis samma druvor till Franciacorta som till Frankrikes mesta bubbel. Chardonnay och Pinot Nero ska utgöra minst 50 % av vinet. Dessa kan kompletteras av upp till 50 % Pinot Bianco och 10 % av den lokala och syragivande Erbamat.

När druvorna skördats för hand jäser vinet först till ett stilla vin och därefter en andra gång på flaska. Metodo Classico kallar vi detta, och det är precis samma procedur som för Champagne och Cava.

Vilka typer av Franciacorta finns det?

I Franciacorta-världen kan du hitta en roséversion, årgångsbetecknade varianter med termen ”millesimato”, långtidslagrad Riserva och den Chardonnay-baserade Satèn med lite lägre tryck och krämigare bubblor.

En standard-Franciacorta måste lagras på sin jästfällning i flaska under minst 18 månader, rosé och Satèn i 24 månader och Riserva i 60 månader. Ju längre lagringstid, desto brödigare karaktär och finare bubblor.

Vad passar Franciacorta till?

Låt de friska bubblorna möta den delikata sältan hos tunt skuren Prosciutto San Daniele,en mild färskost eller din favoritsnitt med lax och du är hemma.

Hoppas du blivit ännu mer nyfiken på italienska bubbel och tro mig, det finns mer att upptäcka. Nästa gång gör vi en djupdykning i vinregionen Veneto!

Källor: prosecco.wine, vinonews24.it, franciacorta.wine, altalangadocg.com



Italien runt del 3/10: Vino bianco italiano – din guide till 3 av Italiens mest kända vita viner

Posted on av Elin

Italien är kanske mest känt för röda viner och Prosecco. Men det finns en värld av vitt att upptäcka – med smaker som passar perfekt till fisk, skaldjur och pasta. I avsnitt 3 av Italien runt går vi igenom 3 av de viktigaste områdena för italienska vita viner: Soave, Alto Adige och Verdicchio dei Castelli di Jesi.

Ett riktigt bra vitt vin ger i min mening en känsla av svalhet och krisp. Doften tar mig till alpina sluttningar där sval bergsluft möter en värmande höstsol, eller till kusten där jag känner doften av salt och mineral. Italiens mest kända vinregioner för vitt vin har alla en sak gemensamt – det lokala odlingsklimatet erbjuder någon form av svalka. En förutsättning för att druvorna ska kunna skördas med hög syra och därmed kunna erbjuda den där uppfriskande smaken vi alla letar efter.

Vi ska ta oss till de 3 vinområden i Italien som enligt mig är de mest kända för vita viner: Soave och Alto Adige i norr och Verdicchio dei Castelli di Jesi från Marche vid Adriatiska havet.

Soave

Soave är ett fräscht och piggt men samtidigt mjukt vin med drag av persika, mandel och ibland ett stänk av salt mineral. Druvorna odlas på kullarna kring byn Soave som du hittar en halvtimme österut från Verona. Om du någon gång har vägarna förbi – så är det väl värt ansträngningen att gå uppför den kullerstensbelagda branten upp till den medeltida borgen Castello di Soave. Här kan du uppleva en vibe av medeltiden samtidigt som du blickar ut mot vinodlingarna som sträcker sig så långt ögat kan nå.

Hur smakar Soave?

I huvudsak kan vi säga att det finns två stilar av Soave. För det första, en ung, lätt och frisk variant från odlingar på platt mark. Här är fokus på fruktiga toner av päron, persika, honungsmelon och örter. Den här typen av vin bär oftast epitetet ”Soave DOC” och är vad vi kan kalla regionens instegsvin. Soave DOC lagras på ståltank för att förstärka den fruktiga karaktären, och är som godast inom ett par år efter skörd.

Den andra stilen av Soave är mer koncentrerad med aromer av apelsinblom, nektarin, nötter och stenig mineral. Vinets kraft och arom kommer sig av att druvorna odlas på vulkaniska och kalkrika sluttningar. Den svalka som en högre odlingshöjd ger i kombination med en fin solexponering ger en lång mognadssäsong där aromer såväl som en rik fruktighet hinner utvecklas. Nyfiken på denna stil av Soave? Leta efter flaskor med ”Soave Classico”, ”Soave Colli Scaligeri” eller ”Soave Superiore” på etiketten. Du kan även stoppa in ett par flaskor i din lagringskällare för att inom 5 år plocka ut ett vin med en förnimmelse av torkade aprikoser, mandel och mineral.  

Vilken druva används till Soave?

Stjärnan i Soave stavas Garganega. Och uttalas som gargAnega med betoning på det andra a:et. En druva som alltid levererar friska viner men vars aromer kan variera mycket beroende på odlingsplats. Därav att det finns flera olika typer av Soave. Både Soave och Soave Superiore ska innehålla minst 70 % Garganega – som kan kompletteras av Trebbiano di Soave (vilket är detsamma som Verdicchio som vi snart ska prata mer om) och Chardonnay.

Till vilken mat passar Soave?

Den lättare stilen av Soave används i Italien till aperitivon. Med andra ord – ett lätt och friskt vin till oliver, mozzarellasnittar och mild mortadella. Prova gärna till färska räkor. Soave Superiore och de andra mer koncentrerade vinstilarna ger citrusfräschör och stuns till rätter med vit fisk. En lokal favorit är Baccalà alla veronese, saltad och torkad torsk med citron och persilja.

Jag har skrivit mer om Soave i ett annat inlägg som du hittar här.

Trentino Alto-Adige

Vi är nu i ett av Italiens nordligaste hörn, det som gränsar mot Österrike. Här skiner solen 1946 timmar om året – och det är i mötet mellan frisk bergsluft och värmande brisar från Medelhavet och Gardasjön som Alto Adiges viner får sin smak. 

Där alpina pistar övergår i vinodlingar på 1000 meters höjd odlas Sauvignon Blanc, Pinot Bianco och Chardonnay. Varvat med aromatiska druvor så som Gewürztraminer och Müller-Thurgau. En av de fina grejerna med Trentino Alto-Adige är att druvnamnet (nästan) alltid skrivs ut på etiketten. Vilket gör det så mycket enklare för dig att förstå vad vinet kommer smaka innan du öppnar flaskan.

3 av de vanligaste druvorna i Trentino Alto-Adige – så smakar vinerna 

Sauvignon Blanc

Har du någon gång testat Sauvignon Blanc från Nya Zeeland? Kanske även Sancerre? Jag tycker att Sauvignon Blanc från Alto Adige ofta blir som en oerhört läskande mix av båda. Med friskheten, citruskaraktären och mineraliteten från Sancerre. Balanserat av färsk ananas och stråk av passionsfrukt som är mer typiskt för Nya Zeeländsk Sauvignon Blanc.

Pinot Bianco

Även känd som Pinot Blanc i Frankrike och Weissburgunder i Tyskland. Som namnet antyder har denna druva en koppling till Pinot Noir – vid någon tidpunkt i historien har en mutation med grönt skal uppstått. Så hur smakar då Pinot Bianco från Alto Adige? Färsk citrus, gul persika, päron och lite stendamm backas upp av en pigg frisk syra och en lätt kropp.

Chardonnay 

Chardonnay är en av de gröna druvor som mig veterligen kan variera som mest utifrån odlingsplats, läge och vinmakning. Från gröna vinteräpplen och knivskarp syra i Chablis till tropisk frukt och smörkola hos kaliforniska exemplar. På Alto Adiges alpsluttningar får druvorna en snygg och läskande friskhet av den svala bergsluften. Samtidigt gör det torra klimatet och de många soltimmarna sitt till vinets fruktighet – en generös cocktail av ananas, gula äpplen, och solmogen citrusfrukt. Om vinet jästs och/eller lagrats på ekfat adderas läckra toner av brynt smör och nötter.

Vad äter man till viner från Alto Adige?

Till Sauvignon Blanc passar det bra med en krämig färskost med örter och räkor med lime-aioli. Om det serveras Pinot Bianco är en mild grönsaksrisotto– eller pasta att rekommendera. Eller bara snacks! Till en ekad Chardonnay från Alto Adige kan du exempelvis njuta av halstrade pilgrimsmusslor, ugnsbakad vit fisk eller kyckling med smörstekta kantareller. 

Verdicchio dei Castelli di Jesi

Nu till ett vin med ett långt namn. Det betyder ”Verdicchio från slotten kring Jesi”. Som du säkert kan ana heter druvan Verdicchio, som i det här fallet odlas på sluttningar kring den pittoreska byn Jesi. Vi är omkring 3 mil från staden Ancona i Marche, på Italiens östkust. Här möter varmt solsken svalkande brisar från Adriatiska Havet – ett perfekt klimat för den sent mognande Verdicchiodruvan.

Hur smakar Verdicchio dei Castelli di Jesi?

Du hittar nästan alltid toner av persika, ofta i sällskap av äpple och ananas. En frisk känsla följs av en lätt oljig textur och en ofta ganska fyllig textur. Utöver fruktigheten kan du hitta toner av mandel och ibland en touch av grapefrukt i eftersmaken. Vissa exemplar kan även uttrycka toner av mineral.

När det står Classico på flaskan har den en mer koncentrerad smak och ofta ett snäpp högre alkohol. Välj gärna en Classico när det vankas vit fisk, risotto eller skaldjurspasta!

Till vilken mat passar Verdicchio dei Castelli di Jesi?

Du kommer långt med lite marconamandlar och prosciutto – det här är ett vin som tål en hel del sälta utan att förlora sin fruktighet. Till en Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico som har lite mer fruktmognad är ceviche en spännande kombination. Vinets fruktsyra tacklar limen i rätten på ett snyggt sätt. Samtidigt kan dess fruktighet stå upp emot smaksättare så som mango och koriander.

I och med att Verdicchio dei Castelli di Jesi-viner både har en generös fyllighet och en frisk fruktsyra, kan vinet kombineras med lite krämigare rätter. Varför inte en risotto med kräftstjärtar och sparris, eller en spaghetti alle vongole?

Det här var en introduktion till Italiens vita viner – hoppas du blivit nyfiken på att upptäcka ännu fler!

/Elin

Källor: ilsoave.com, jancisrobinson.com, cookist.it,  quattrocalici.it, italianwinecentral.com, Wine Grapes, altoadigewines.com

Bilder: Pexels och egentagna bilder

Italien runt del 2/10: Vino rosso italiano – få koll på Italiens 5 mest kända röda viner

Posted on av Elin

Ungefärlig lästid: 10 minuter

Det är dags att välja en flaska rött till kvällens middag. Amarone, Barolo eller Chianti Classico? Efter att ha läst den här delen hoppas jag att du ska ha full koll på de allra vanligaste druvorna och vinområdena för italienska röda viner, hur de smakar och vad som passar till.

Vill du veta hur innehållet i nästa flaska italienskt rött kommer att smaka innan du korkar upp? Det här är inlägget för dig. Vi kommer att gå igenom Italiens 5 mest kända röda viner, och hur de får sin smak genom odlingsplats, druva och produktionsteknik. För att du ska kunna känna som om att du vore på plats i Italien tar vi även en titt på vilka maträtter som italienarna själva äter till de viner vi går igenom.

Okej, nu kommer de. Italiens enligt mig 5 mest kända röda viner, från norr till söder. Vissa har en dubbelrubrik, till exempel ”Barolo och Barbaresco”. Jag valde att göra så när det är två olika vinstilar inom ett och samma område som har ett starkt samband och ofta förväxlas med varandra.

Barolo och Barbaresco

Barolo och Barbaresco tar vindrickaren med till Piemontes dimmiga vinland en dag i november. Där förnimmelsen av skogspromenad och torkade rosenblad ackompanjeras av en sprakande höstbrasa och tryffeldoftande tajarin, en av alla lokala pastasorter. Vi är i nordvästra Italien, i regionen Langhe vid alpernas fötter.

Vad betyder Barolo och Barbaresco?

Barolo är namnet på en av totalt 11 kommuner varifrån druvorna kan komma (om du vill veta namnet på övriga 10 hittar du dem här). Barbaresco är en av totalt 3 (och en halv) kommuner där detta vin kan produceras.

Hur smakar Barolo och Barbaresco?

De två odlingsområdena för Barolo och Barbaresco ligger omkring 20 minuter ifrån varandra med bil – men jordmånen skiljer sig åt markant. Något som avspeglas i vinernas smak. Barolos kalkrika jordar ger Nebbiolo med mer fyllighet och kraft medan Barbarescos sandrika jordmån ger något lättare och mjukare viner. Det här i sin tur gör att vinerna har olika lagringstid. Barolos mer kraftfulla karaktär rundas av genom 38 månaders lagring före det att du köper din flaska. Barbaresco å andra sidan lagras i 26 månader innan den når marknaden. När du väl köpt vinerna kan du lagra en Barolo i upp till 20 år och en Barbaresco i upp till 10 år beroende på årgång.

Båda viner produceras till 100 % av Nebbiolodruvan. Oavsett om du köper en Barolo eller en Barbaresco kommer du att få ett vin med ljust granatröd färg, en nyanserad och kryddig doft av körsbär, viol, kanel och tobak och tydliga tanniner.

Vilken mat passar till Barolo och Barbaresco?

3 typiska lokala rätter till Barolo och Barbaresco är vitello tonnato, tajarin med vit tryffel och risotto al barolo.

Barolo och Barbaresco är viner att avnjutas i stora kupor vid 16–18°C, för dig som gillar viner med många nyanser och viss strävhet. Om du vill runda av strävheten i vinerna är charkuterier, hårdostar och krämiga rätter med pasta eller en risotto bra val. Liksom de flesta typer av kött, i synnerhet med stekgraden rare och medium rare.

Amarone della Valpolicella

Amarone. Det maffigaste av alla maffiga viner. Packat med balsamiska toner av russin, mörka körsbär, kardemumma och mintchoklad. Och torkade druvor! För det är just 100 % torkade druvor som ger Amarone sin unika karaktär.

Hur tillverkas Amarone?

Efter skörden i september torkas druvorna så att smaker, socker och syra koncentreras. I januari året därpå krossas druvorna och jäser ut till ett vin. Denna metod kallas för appassimento, att torka. I och med att allt socker jäser ut och förvandlas till alkohol är Amarone ett torrt vin med hög alkoholhalt. Enligt lagtexten får det inte vara mer än 9 gram socker per liter i en Amarone på 14 % (och något mer för viner med högre alkoholhalt). Eftersom torkade druvor används går det av förklarliga skäl åt mycket fler druvor per flaska än till ett vin gjort av färska druvor.

Vad betyder Amarone?

Om du någon gång varit i Italien har du kanske fått en liten amaro före eller efter maten. För den icke invigde är detta en potent örtlikör med bitter eftersmak. Ordet amaro betyder alltså bitter – frågan är vad ett så stort, generöst och fylligt vin som Amarone har att göra med bitterhet? Allt har att göra med Amarones relation till det söta dessertvinet Recioto. Även detta ett vin gjort på torkade druvor, men där jäsningen stannar av så att en del av druvsockret stannar kvar och alkoholhalten blir lägre.

Medan Recioto har en sekellång historia är Amarone betydligt yngre som vinstil. Det var år 1936 som chefsvinmakaren hos en vinproducent i Valpolicella provsmakade ett bortglömt fat med Recioto. Allt socker hade jäst ut, och man tänkte först att vinet var förstört. Men – Adelino som denne chefsvinmakare hette tyckte att den nya drycken inte alls var så dum, och embryot till Amarone var fött. Smaken var torr och stram jämfört med Recioto, därav namnet.

Varifrån kommer Amarone?

All Amarone måste produceras inom regionen Valpolicella nära Verona i nordöstra Italien. De druvor som kan användas är Corvina, Corvinone, Rondinella, Oseleta och Negrara. Om det är någon du ska lägga på minnet är det Corvina – vilken ska utgöra 45–95 % och ger Amarone sin karaktäristiska fruktighet som drar åt maraschinokörsbär.

Så vad passar till? I Italien används ofta uttrycket ”vino da meditazione” om Amarone. Ett vin att begrunda livet till. Frågar du mig går det finfint att addera en bit vällagrad parmesan eller grana padano till filosoferandet.

Dekantera gärna din Amarone en timme före det är dags att dricka och servera vid 16–18°C.

Valpolicella Ripasso

Man skulle kunna säga att Valpolicella Ripasso är som en Amarone i lightversion. Druvorna kommer från samma område i Valpolicella och även här är det i huvudsak Corvinadruvan som gäller.

Vad betyder Valpolicella Ripasso?

Ordet ”ripasso” kommer av det italienska verbet ”ripassare”, som betyder ”göra om” eller ”fräscha upp”. I det här fallet är det Valpolicella-vin gjort på icke torkade druvor som jäser en andra gång tillsammans med druvskal från Amarone eller Recioto. En metod som tros ha uppstått för att ge lite extra fyllighet och koncentration till de annars lätta och friska vinerna från Valpolicella.

Hur smakar Valpolicella Ripasso?

Du hittar nästan alltid någon typ av körsbärston i vinerna från Valpolicella. Ofta i sällskap av röda bär som hallon och jordgubbar, och kanske lite vanilj och mjölkchoklad från ekfatslagringen. Ripasso-metoden ger en fin rondör till vinerna som balanseras av Corvinadruvans fräschör.

Vad passar till Valpolicella Ripasso?

Servera gärna din Valpolicella Ripasso kring 16–18°C. Det är ett perfekt vin till italienska charkuterier eftersom fruktsyran lättar upp de feta och salta inslagen. Till och med chark med lite hetta kan funka – tack vare den där extra lilla skjutsen av frukt som vinet fått via ripassometoden. Gillar du vilt? Den karaktäristiska smaken hos vildsvin, rådjur, älg eller fasan blir en intressant och välsmakande kontrast till den generösa frukten och de balsamiska tonerna i en Valpolicella Ripasso.  

Chianti och Chianti Classico

Om du säger pizzavin, då säger jag Chianti. De friska tonerna av syrliga röda bär och färska örter är precis vad som behövs för att du ska vilja ta ett bett till, hur mozzarella-stinn din pizza än är.

Vad är Chianti?

Chianti är ett av Italiens äldsta vinområden och sträcker sig över 8 kommuner mellan Florens och Siena i Toscana. Här, på sluttningarna mellan bergskedjan Appenninerna och Medelhavet har romare såväl som etrusker odlat cypresser, olivträd och vinrankor under århundranden. Vinerna baseras på Sangiovesedruvan och går smakmässigt från lätta, friska och rödbärssyrliga till fylliga och strama med drag av mörka körsbär, espresso, tobak och läder.

Vilken druva används i Chianti?

Sangiovese är Chiantivinernas själ och hjärta. Druvan är Italiens mest planterade, men det är i Toscana den ger sina allra mest berömda tolkningar. Sangiovese har en hög och frisk fruktsyra, en hel del tanniner och aromer av körsbär, örter (tänk kvisten på en kvisttomat eller salvia), jord och läder. Sangiovese varierar mycket med odlingsplats och produktionsteknik. Från frisk och saftliknande till strukturerad och kraftfull. Sangiovese från gulaktig galestro-jord tenderar att bli fyllig och robust medan druvor från kalkrik, vitskimrande albarese får större finess och elegans.

Vad är det för skillnad på Chianti och Chianti Classico?

Chianti, Chianti Classico, Rufina, Superiore och Riserva… hur många olika sorters Chianti finns det egentligen och vad är skillnaden i smak? Som du märker finns det en hel familj av Chianti-viner, och det går att dela in dem i antingen ursprung eller på kvalitetsnivå. Vi tar en kategori i taget.

Chianti DOCG

Ett övergripande område som står för majoriteten av de viner som produceras i Chianti. Det är en lätt och frisk vinstil med fokus på Sangiovesedruvans karaktär. Viner med Chianti DOCG på etiketten behöver innehålla 70 % Sangiovese vilket kan kompletteras med andra lokala druvor samt max 15 % Cabernet Sauvignon och/eller Cabernet Franc. En Chianti behöver bara lagras i 4 månader efter att jäsningen är klar vilket bidrar till den unga och friska stilen. Här har du ditt pizzavin!

Det finns sju underregioner till Chianti DOCG: Colli Aretini, Colli Fiorentini, Colline Pisane, Colli Senesi, Montalbano, Montespertoli och Rufina. Druvorna måste komma från dessa olika underregioner men i övrigt är regelverket ungefär detsamma som för Chianti DOCG.

Chianti Classico DOCG

Chianti Classico är det ursprungliga odlingsområdet för Chianti, de historiska kullar och sluttningar där allting började. Det ligger i hjärtat av appellationen och omges av Chiantis underregioner. Jordmån, klimat och lokala traditioner samspelar här för att leverera stilren Chianti med stor karaktär. Vinerna ska innehålla 80 % Sangiovese, så 10 % mer än i Chianti DOCG. Jämfört med Chianti DOCG är Chianti Classico DOCG ofta fylligare med stramare tanniner och mörkare frukt som balanserar den friska syran på ett snyggt sätt.

Chianti Classico Gran Selezione är producenternas toppviner, alltid från egna vingårdar. Gran Selezione ska vara det maximala uttrycket för Chianti Classico – där Sangiovesedruvans karaktäristiska körsbärssyrlighet gifter sig med örtiga anslag, en generös fyllighet från mogna druvor och kryddiga toner från tid på fat. Från och med år 2027 ska det vara minst 90 % Sangiovese i vinet, och lagringstiden är minst 30 månader. Det finns dessutom specifika underregioner som kan användas enbart för Gran Selezione-viner. Dessa kallas UGA – Unità Geografiche Aggiuntive.

Vad betyder Superiore, Riserva och Governo?

Oavsett vilken typ av Chianti du planerar att prova kan du hitta tre olika begrepp på etiketten: Superiore, Riserva och Governo.

Superiore betyder att druvorna skördas med mer mognad och lagras i minst 1 år vilket ger ett fylligare och fruktigare vin, ibland med någon nyans av lagring.

Riserva indikerar att lagringstiden är minst 2 år – något som ofta resulterar i drag av torkade örter, läder, tobak och skog.

Governo all’uso toscano är Toscanas egen Ripasso-metod där en andra jäsning med torkade druvor ger en boost av koncentration och fruktighet till vinerna.

Vad passar Chianti till?

Som redan nämnt är pizza ett givet val till en ung Chianti. Till mer lagrade versioner såsom Riserva eller Gran Selezione kommer alla typer av rött kött ta udden av Sangiovesedruvans krävande tanniner och släppa fram vinernas storhet. Den mest klassiska kombinationen är troligtvis Bistecca alla fiorentina, den toskanska tolkningen av T-benstek.  

Super Tuscans

För att förstå begreppet Super Tuscans behöver vi först konstatera att Chianti under en lång tid hade ett ganska skamfilat rykte. 1960-talets vinlagar för Chianti var baserade på kvantitet före kvalitet – gröna druvor var obligatoriska och skördeuttagen (det vill säga hur lite eller mycket druvor du behöver använda till en flaska vin) var alldeles för höga. Många förknippade Chianti med vinbärssyrliga budgetviner i bastflaska. Det kluriga var att producenter som ville förbättra kvaliteten genom att exempelvis använda 100 % Sangiovese inte tilläts skriva ut Chianti på etiketten, det satte nämligen vinlagen stopp för.

Motreaktionen kom på 1980-talet. Då valde en grupp vinproducenter att överge vinlagen och att i stället fokusera på vad de uppfattade som kvalitet. I korthet rörde det sig om tre olika tolkningar:

  • 100 % Sangiovese
  • Viner baserade på Bordeaux-druvorna Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Till exempel vinet Sassicaia skapat av Giacomo Tachis.
  • Viner baserade på Sangiovese med inslag av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Som exempelvis Tignanello från producenten Antinori.

Resultatet var viner med mycket mer power än vad dåtidens Chianti kunde uppbringa. Eftersom man bröt mot vinlagen klassificerades vinerna ner till den lägre kvalitetsbenämningen ”Toscana IGT”. Vinernas rykte växte snabbt, liksom deras prislapp! Idag är Sassicaia och Tignanello bland Italiens mest eftertraktade och högst prissatta viner.

Jag hoppas att du nu ser fram emot att välja nästa flaska italienskt rött med en stor dos självförtroende. Nästa inlägg handlar om Italiens 5 mest kända vita viner.

/Elin

Källor: langhevini.it, italianwinecentral.com, winescholarguild.org, consorziovalpolicella.it, vogadorivini.it, consorziovinochianti.it, dailysevenfifty.com, jancisrobinson.com, quattrocalici.it

Bilder: pexels.com

Italien runt del 1/10: Benvenuto in Italia! Intro till Italiens 5 mest kända vinregioner – och hur du läser en italiensk vinetikett

Posted on av Elin

Uppskattad lästid: 9 minuter

De 10 kommande inläggen på min blogg kommer att vara en vinskola om Italien i 10 delar. I de 3 första delarna får du en överblick om landets mest kända viner, medan del 4-10 går mer på djupet i Italiens viktigaste vinregioner. I den här första delen får du en introduktion till vinlandet Italien. Du får koll på de mest kända vinregionerna och druvorna – och blir dessutom expert på att förstå en italiensk vinetikett. Nu börjar vi!

Vi svenskar älskar italienskt vin – nästan en fjärdedel av allt vin som säljs i Sverige kommer från Italien. Med svindlande 50 miljoner hektoliter vin per år är Italien även det land i världen som producerar mest vin. När det kommer till hur många hektar med vinrankor som är planterade kommer Italien på plats tre efter Spanien och Frankrike. Den totala odlingsytan är 718 000 hektar vilket motsvarar ungefär 1 025 714,29 fotbollsplaner…

Vilka är Italiens mest kända vinregioner?

Italien har 20 regioner, och det produceras vin i allihop från Alto Adige i norr till Sicilien i söder. Vilka som är mest kända beror lite på vem du frågar – men utifrån min erfarenhet skulle jag säga att de det här Italiens 5 mest kända vinregioner:

1. Veneto

Regionen som är hem åt de romantiska städerna Verona och Venedig är även den mest produktiva. Här finns området Valpolicella där viner med samma namn produceras. Med eller utan en extra jäsning på skalresterna från Amarone – det röda, prestigefulla vinet som helt och hållet är gjort på torkade druvor.

När en Valpolicella jäst ovanpå skalrester från Amarone kallas den för Ripasso. Från Veneto kommer även Italiens mest kända bubbel Prosecco.

2. Toscana

Toscana är Italiens sjätte största vinproducerande region – med ett rykta som vida övergår det antal liter som produceras varje år. På kullarna som omger Florens och Pisa odlas de Sangiovese-druvor som ska bli till vinerna Chianti och Brunello di Montalcino.

3. Piemonte

Även om Piemonte bara är på plats 7 i termer av total volym, är detta bergiga distrikt utan tvekan ett av landets mest kända. Piemonte ligger i nordväst vid de italienska alpernas fötter. Området är känt för sammetslena men samtidigt sträva Barolo– och Barbarescoviner av druvan Nebbiolo. Druvan Barbera har sitt hem här, liksom det sommarblommiga bubblet Moscato d’Asti.

4. Apulien

Italiens klack är nummer 2 av alla regioner när det kommer till antal liter vin som produceras. Lejonparten av allt vin går under benämningen ”Puglia IGP”, vilket innebär att druvor från hela området kan användas. Druvor som Primitivo och Negroamaro ger solmogna smaker av plommon, lakrits, körsbär och örter.

5. Sicilien

Denna medelhavsö är som en mini-kontinent med kust, berg och dalar. Italiens fjärde största region till antal liter vin räknat är känd för fyllig och plommondoftande Nero d’Avola, komplexa vulkanviner från Etna och fräscha vita viner av druvorna Cataratto och Grillo.

Vilka är de mest kända röda vinerna från Italien?

Du kommer nu att få en lista på vilka jag menar är de 3 mest kända röda vinerna från Italien. Vi tar en titt på var dessa vinkändisar kommer ifrån, vilken druva de är gjorda på, en förklaring till vinets namn och en kort smakbeskrivning. I kommande avsnitt av vinskolan kommer du att få lära dig mer om Italiens mest kända röda viner.

1. Amarone della Valpolicella

Vilken region kommer Amarone ifrån? Veneto
Vilken druva används? 45–95 % Corvina och/eller Corvinone, 5–30 % Rondinella
Vad betyder Amarone? Namnet kommer av ordet ”amaro” som betyder bitter på italienska. När vinstilen uppkom ansågs den vara torr och bitter i jämförelse med det söta dessertvinet recioto (som gav upphov till Amarone).
Hur smakar Amarone? I och med att vinet är gjort på 100 % torkade druvor finns aromer som påminner om russin och torkad frukt. Corvina ger aromer av körsbär och örter, medan lagringen ger toner av kanel och choklad. Amarone är ett fylligt vin med balanserad syra, mjuka till medelsträva tanniner och en hög alkoholhalt på omkring 15 %.

2. Barolo

Vilken region kommer Barolo ifrån? Piemonte
Vilken druva används? 100 % Nebbiolo
Vad betyder Barolo? Barolo är en by och en av total 11 kommuner där druvorna till Barolo-viner får odlas.
Hur smakar Barolo? Du känner igen vinet på den ljust granatröda färgen. Doften påminner ofta om nypon, skog, hallon, rosor och lakrits. Baroloviner har hög syra, mycket sträva tanniner, fyllig kropp och en alkoholhalt på omkring 13,5 – 15 %.

3. Chianti

Vilken region kommer Chianti ifrån? Toscana
Vilken druva används? Minst 70 % Sangiovese, max 30 % av de lokala druvsorterna Canaiolo och Colorino samt max 15 % Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon.
Vad betyder Chianti? Chianti är namnet på den plats på den toskanska landsbygden där druvorna odlas. Det finns sju underregioner till Chianti, till exempel Colli Senesi och Rufina. En nivå upp på kvalitetsstegen hittar vi det historiska odlingsområdet Chianti Classico – och om vinet lagrats lite längre kallas det Riserva.
Hur smakar Chianti? Frisk och syrlig smak med mjuka eller något sträva tanniner, drag av saftiga körsbär, plommon och örter. Chianti har en lätt kropp.

Vilka är de mest kända vita vinerna från Italien?

Okej, samma upplägg som för de mest kända röda vinerna. Jag har valt ut vilka jag tycker är de 3 mest kända vita vinerna från Italien. Vi tar en titt på lite grundläggande fakta som är enkel att lägga på minnet inför ditt nästa vinval.

1. Pinot Grigio Delle Venezie

Vilken region kommer Amarone ifrån? Veneto, Friuli-Venezia Giulia och/eller Trentino
Vilken druva används? Minst 85 % Pinot Grigio som kan kompletteras med bland annat Chardonnay och Pinot Bianco
Vad betyder Pinot Grigio? Ordagrant betyder Pinot Grigio ”Grå Pinot”. Det är namnet på druvan vinet är gjort av och tillika samma druva som kallas Pinot Gris i Frankrike och Grauburgunder i Tyskland. En grön släkting till Pinot Noir.
Hur smakar Pinot Grigio Delle Venezie? I denna nordliga del av Italien får Pinot Grigio en lätt kropp, en uppfriskande syra och en alkoholhalt på omkring 12 %. Ackompanjerat av pigga drag av päron, citrus, honungsmelon och persika.

2. Soave

Vilken region kommer Soave ifrån? Veneto
Vilken druva används? Minst 70 % Garganega, max 30 % Trebbiano di Soave (aka Verdicchio) och/eller Chardonnay
Vad betyder Soave? Soave är namnet på en charmig, stenmursomgärdad by i Veneto där druvorna odlas. Granne med Valpolicella! Ordet ”soave” kan även översättas till mjuk och söt.
Hur smakar Soave? Garganega-druvan ger aromer av persika, honungsmelon, apelsin och päron. Vissa Soave-viner har steniga eller salta inslag av mineral, kanske tack vare områdets vulkaniska jordar. Kroppen är lätt till medelfyllig, vinet är mittemellan-friskt och alkoholhalten brukar landa på cirka 12–13 %.  

3. Verdicchio dei Castelli di Jesi

Vilken region kommer Verdicchio dei Castelli di Jesi ifrån? Marche
Vilken druva används? Minst 85 % Verdicchio
Vad betyder Verdicchio dei Castelli di Jesi? Verdicchio är namnet på druvan vinet är gjort på. ”Dei castelli di Jesi” betyder ”från de små slotten kring byn Jesi”. Namnet talar för sig självt – druvorna odlas bland medeltida borgar kring den lilla byn Jesi i Marche på Italiens östkust.
Hur smakar Verdicchio dei Castelli di Jesi? Druvan Verdicchio ger en frisk smak med lätt till medelfyllig kropp och en alkoholhalt på runt 12–13 %. När du doftar på vinet kan du hitta aromer av persika, solmogen citron, mineral, örter och mandel.

Så många druvsorter odlas i Italien – här är de 10 mest odlade

Det sägs att Italien är det land i världen med störst variation av druvsorter – inte mindre än omkring 600 olika druvor odlas i landet. Varav 80 står för 75 % av odlingsytan. Det här är de 10 mest odlade druvsorterna i Italien:

1.      Sangiovese

Den blå druva som ligger bakom Chianti och Brunello di Montalcino.

2.      Montepulciano

Smakrik blå druva som är poppis i Abruzzo och Marche på centrala Italiens östkust. Montepulciano d’Abruzzo är förmodligen det mest kända vinet av denna druva.

3.      Glera

Till och med 2009 hette denna druva samma sak som det bubblande vin den är huvudingrediens i – Prosecco. För att skilja på plats och druva infördes från och med då namnet Glera.

4.      Pinot Grigio

Denna persiko- och pärondoftande druva odlas framför allt i Veneto och i Friuli Venezia-Giulia i de nordöstra delarna av landet.

5.      Merlot

Merlot är en fransk druva som funnit en plats även i Italien. Här ger den frukt och kropp åt viner från bland annat Toscana och Apulien.

6.      Catarratto Bianco Comune

Ett namn du hört förut? Grattis, då har du verkligen koll på läget! Catarratto är en av de mest odlade gröna druvorna på Sicilien. Den utgör basen i många vita viner och har aromer av jasminblom, apelsin och tropisk frukt.

7.      Trebbiano Toscano

Trebbiano är en hel familj av druvor. Släktingar till Trebbiano Toscano är Trebbiano Romagnolo och Trebbiano di Soave. En grön druva som odlas över hela landet – men som är extra känd för sin roll i det söta Vin Santo från Toscana.

8.      Chardonnay

Ännu en fransos som letat sig in på listan. Från att utgöra en krispig bas till Trentos mousserande viner till att ge tropiskt fruktiga viner från siciliansk mark – Chardonnay lever upp till sitt rykte som vinvärldens kameleont även när den odlas i Italien.  

9.      Barbera

Piemontes mest odlade druva ger charkvänliga viner med frisk syra och mjuka tanniner.

10.  Primitivo

”Primitivo” betyder tidig och anspelar på att druvan mognar redan i augusti eller i början av september. Primitivo delar DNA med Zinfandel – och kommer ursprungligen från Kroatien.

3 enkla knep för att förstå en italiensk vinetikett – så gör du

Har du också kliat dig i huvudet och undrat vad som är vad på en flaska italienskt vin? När etiketten myllrar av termer som ”Riserva”, mystiska förkortningar som DOCG och långa italienska ord du aldrig sett tidigare kan det kännas omöjligt att veta vad du ska googla på för att förstå hur vinet kommer smaka. Men du kan vara lugn, med några enkla knep kan du snart lista ut vad som är vad på en italiensk vinetikett!

  1. Namnet som står precis före ”DOC/Denominazione di Origine Controllata” eller ”DOCG/Denominazione di Origine Controllata e Garantita” är vinets officiella och ursprungsskyddade namn. Det kan vara namnet på en plats, såsom ”Sicilia” eller ”Soave”. En annan variant är druva + ursprung, till exempel ”Barbera d’Asti” eller ”Montepulciano d’Abruzzo”. Det lilla d:et indikerar platsen där druvorna odlas.

  2. Och så vidare till några ord som ofta förekommer på italienska vinetiketter. Riserva betyder att vinet lagrats längre tid än vad som är standard för ursprunget i fråga. Det kan ge mer utvecklade toner av läder, tobak, skog och torkad frukt till vinet och gör att tanninerna blir mjukare. Superiore innebär att vinet produceras med striktare produktionsregler än vad som är normen. Druvorna har ofta mer mognad vilket ger lite fylligare viner. Till sist, om du hittat ett vin med termen Classico är druvorna odlade i en underregion i ursprunget som anses vara den mest klassiska och ha längst historia.

  3. Producentnamnet föregås ofta av Castello, Cantina, Tenuta, Azienda eller Cascina.

Det var allt för denna gång, jag hoppas att du fått lite bättre koll på italienska viner än innan. Och framför allt att du blivit nyfiken på att vandra vidare i den italienska vinvärlden. A presto!

Elin

Källor: Italianwinecentral.com, Oxford Companion to Wine, Wine News.it, Winefolly.com, WineMag.it, Consorziovinichianti.it, OIV (International Organization of Vine and Wine), Altroconsumo.it, quattrocalici.it

Bilder: pexels.com

Kan vin verkligen smaka mineral? Så lär du dig hitta mineralitet i vin

Posted on av Elin

Har du någon gång upplevt att ett vin doftar varmt grus eller sandstrand? Eller kanske läst i en smakbeskrivning att vinet har ”inslag av mineralitet”? Detta begrepp kan vara svårt att definiera – i det här inlägget försöker vi ta oss ett steg närmare att förstå vad mineralitet i vin egentligen innebär.

Huruvida ett vin kan ge uttryck för sin växtplats genom att dofta mineral är omdebatterat i vinvärlden. Framför allt är det vanligt att vinproducenter i områden med en mineralrik jordmån menar att det finns en koppling mellan odlingsplatsen och en mineralisk karaktär i vinet. Här är några exempel på vinområden kända för just mineralitet, och vilken typ av mineralisk karaktär som brukar kopplas ihop med dessa platser:

Chablis och Muscadet – ostronskal

Sancerre och Pouilly-Fumé – flinta

Alsace – petroleum, grafit, skiffer

Etna Bianco – varm sten

Soave – krita

Rías Baixas – sälta

Ljus sherry av typen Manzanilla – sälta

Dessa exempel till trots tycks det inte finnas några solklara vetenskapliga bevis på att vinrankans rötter skulle kunna plocka upp mineraliska element ur jorden och överföra dessa till vindruvorna i form av aromämnen. Till exempel menar den inflytelserike geologiprofessorn Alex Maltman att mineralämnen är doftlösa och att deras koncentration i vin är långt under tröskeln för vad som går att uppfatta.

Utöver det nämns ordet mineralitet inte ens i flera tunga verk om vinprovning, bland annat The taste of wine från 1983 av den tidige franska vingurun Émile Peynaud. Om du söker på ”minerality” i vin-uppslagsverket The Oxford Companion to Wine konstateras det även här att det hittills inte finns några bevis på en direkt koppling mellan mineralämnen i jorden och vinets smak.

Vad som däremot är sant och bevisat är att vinrankan är beroende av en rad mineralämnen för sin överlevnad – till exempel natrium, kalcium, magnesium och zink.

Så hur smakar mineralitet i vin?

Även om det inte till fullo går att bevisa exakt hur vin får en mineralisk karaktär kan vi konstatera att många människor upplever någon typ av mineralitet när de provar vin. Inklusive mig själv. Nu fokuserar vi på hur mineralitet i vin upplevs i doft och smak.

Låt oss börja med doften. Vi har redan nämnt några vanliga exempel på hur mineral kan dofta – kanske känner du igen dig i beskrivningen av varm sten, ostronskal eller flinta? Även doften av regn på solvarm asfalt eller en fuktig sandstrand skulle kunna klassas som dofter av mineral. Eftersom doftspråket bygger på metaforer är det helt upp till dig och dina egna erfarenheter vilken beskrivning du tycker är mest träffande. Nästa gång du provar ett vin som för dig har mineralitet, är ett förslag att passa på att fråga dina med-provare hur de skulle beskriva vinet. Någon som vuxit upp på västkusten kanske tenderar att använda referenser som ”tång” eller ”sandstrand”, medan en person uppvuxen i en urban miljö snarare tänker på doften av varmt grus när det sopas bort på våren.

När det kommer till mineralitet i vinets smak brukar det beskrivas som en blandning av friskhet och sälta. En torr, uppfriskande känsla med ”stenig” eftersmak. I regel har viner med mineralisk karaktär hög fruktsyra och ett lågt pH-värde. Egenskaper som ofta hänger ihop med vita viner från svala odlingsområden. Exakt vad det beror på ska vi överlåta att forskare att svara på – men min personliga teori är att de subtila nyanser som en mineralisk karaktär utgör lättare uppfattas i ett friskt vitt vin utan tanniner och med den diskreta fruktighet som ett svalt klimat tenderar att ge. Där toner av mango, litchi eller passionsfrukt inte överskuggar dragen av ostronskal, sten eller sand.

Men stämmer det här verkligen? Ett av exemplen ovan är ju Etna på Sicilien, i princip så långt söderut du kan komma i Italien. Faktum är att den höga höjden på Etna (odlingarna ligger på upp till 1300 meter över havet) saktar ner mognadsäsongen och skapar stora skillnader i temperatur mellan dag och natt. Utan att definiera Etna som en svalklimatsregion kan vi absolut säga att druvorna får möjlighet att utveckla och bibehålla en frisk fruktsyra. Och – om det nu skulle finnas någon koppling mellan jordmånen och vinets smak är en aktiv vulkan förmodligen det bästa stället att börja på…

Sälta i vin – en typ av mineralitet

På temat mineralisk sälta tycker jag att det är intressant att druvor som odlats i kustområden nära havet ofta kopplas ihop med mineralitet. Till exempel Albariño från Rías Baixas eller den ljusa, friska (och salta!) sherry-typen Manzanilla från Sanlúcar de Barrameda (om du just nu funderar på vad Fino och Manzanilla är nu igen kan du läsa mer här).Det finns till och med en studie som visar att när Manzanilla-druvan Paolomino odlats närmare kusten så har den ett högre innehåll av sodium eller salt – 70 mg/l i stället för 40 mg/l för odlingar längre inåt landet.

Tidigare var det vanligt att tro att den upplevda sältan hos en Manzanilla mer än något annat berodde på lagringen. I kuststaden Sanlúcar de Barrameda blir det jästtäcke eller flor som bildas ovanpå vinet nämligen tjockare än kring de andra sherry-städerna Jerez och Puerto de Santa María. Där kallas samma typ av sherry för Fino eftersom jästtäcket där är tunnare. Historiskt har alltså Manzanilla-vinernas karaktär definierats av sin lagring, där det väl tilltagna lagret med flor gett en snustorr, frisk och salt smak med drag av mandel och jäst. Till denna förklaring kan vi nu även addera att druvorna i vissa fall odlats närmare kusten och därmed fått ett högre innehåll av salt – både tack vare den saltstänkta ponientevinden och av morgondagg mättad med saltvatten från Atlanten.

När upplevde du senast mineralitet i vin? Och vilken typ av vin var det?

DOC och DOCG – vad betyder märkningen på italienska viner?

Posted on av Elin

Kanske har du lagt märke till den blåa remsan som finns runt halsen på många italienska vinflaskor? På denna brukar det stå ”DOC” eller ”DOCG”. Båda är kvalitetsmärkningar som garanterar att vinet är från ett visst ursprung, gjort på specifika druvsorter och har lagrats på fat eller flaska. I det här inlägget lär du dig 3 saker om DOC och DOCG som ger dig bättre koll på italienska vinetiketter.

1.      Vad betyder DOC och DOCG?

DOC står för ”Denominazione di Origine Controllata”, alltså ”skyddad ursprungsbeteckning”. DOCG står för Denominazione di Origine Controllata e Garantita, med andra ord ”skyddad och garanterad ursprungsbeteckning”. Om du tänker dig Italiens vinlagstiftning som en pyramid med fyra nivåer är DOCG den högsta och DOC den näst högsta.

I skrivande stund finns det 341 DOC och 78 DOCG. Exempel på kända DOC är Prosecco DOC, Piemonte DOC och Sicilia DOC. Några DOCG du säkert hört talas om är Barolo DOCG, Chianti DOCG och Brunello di Montalcino DOCG.

2.      Vad innebär det att ett vin är klassat DOC eller DOCG?

Både för DOC- och DOCG-viner finns ett regelverk som säger hur ett vin ska odlas, vinifieras och smaka. I huvudsak är det dessa punkter som ingår:

  • Odlingsområde och uppbindningssystem– i vilka kommuner får druvorna odlas och hur ska druvorna bindas upp i vingården? Det finns flera olika uppbindningssystem, till exempel guyot, cordon och pergola. Uppbindningssystemet är anpassat till de lokala förutsättningarna för att ge bästa möjliga kvalitet. I ett soligt och torrt område är det bra med ett system där lövverket skuggar druvorna, medan det i ett fuktigt klimat är viktigt med luftiga lövverk och bra ventilation.
  • Druvsammansättning. Vilken eller vilka druvor får användas? Hur mycket måste vinet innehålla av en viss druva för att den ska få skrivas ut på etiketten?
  • Skördeuttag – hur många druvor får skördas per hektar? Ett lågt skördeuttag innebär många druvor per flaska och koncentrerade viner. Och tvärtom. Oftast blir kvaliteten på vinet högre desto lägre skördeuttaget är. Koncentrerade viner har en förmåga att uttrycka sin växtplats som gör vinerna intressanta och uttrycksfulla.
  • Alkoholhalt – det är inte alkoholhalten i sig som indikerar kvalitet. Däremot berättar alkoholhalten om druvornas mognad. Desto högre alkoholhalt, desto mognare druvor. Något som oftast förknippas med kvalitet. Med tanke på de senaste årens höga temperaturer kan jag dock själv tycka att en lägre alkoholhalt är att föredra eftersom det ger en fräschare smak.
  • Vilken typ av viner som får produceras och hur de ska smaka. Vissa regioner tillåter bara röda viner, medan det i andra går att göra allt från spumante till dessertvin. I DOC- eller DOCG-texten finns även riktlinjer på hur vinets färg, doft och smak ska vara.
  • Hur vinet ska lagras och hur länge. Om det står ”Riserva” på flaskan innebär det ofta att vinet ska ha lagrats en längre tid och det specificeras även om det ska ske på fat eller flaska. Till exempel ska en Chianti Classico DOCG lagras till minst den 1 oktober året efter skörd. En Chianti Classico Riserva å andra sidan ska lagras i minst 24 månader varav 3 månader på flaska.
  • Förpackning – är det endast tillåtet att sälja vinet på 750 ml-flaska eller tillåts även andra förpackningsformat såsom bag-in-box, plastflaska eller glasflaskor av olika storlekar

3.      Vad är skillnaden mellan DOC- och DOCG-viner?

Det enkla svaret är att viner märkta DOCG har striktare regler än de märkta DOC. Odlingsområdet är snävare, skördeuttagen lägre och lagringen längre. Både DOC- och DOCG-viner provsmakas av en erfaren jury för att säkerställa att de är typiska för sitt ursprung. För att ett skyddat ursprungsområde ska kunna få status som DOCG behöver det ha haft DOC-status i minst 5 år.

10 kända DOC-viner
Barbera d’Alba DOC
Etna DOC
Langhe Nebbiolo DOC
Piemonte DOC
Pinot Grigio Delle Venezie DOC
Prosecco DOC
Sicilia DOC
Soave DOC
Valpolicella di Ripasso DOC
Verdicchio dei Castelli di Jesi DOC

10 kända DOCG-viner
Amarone della Valpolicella DOCG
Barbera d’Asti DOCG
Barolo DOCG
Barbaresco DOCG
Brunello di Montalcino DOCG
Chianti Classico DOCG
Franciacorta DOCG
Greco di Tufo DOCG
Taurasi DOCG
Vino Nobile di Montepulciano DOCG


Alto Piemonte – Alpernas Nebbiolo

Posted on av Elin

Ungefär 15 mil norr om Barolo har Nebbiolo ett annat hem. Med sina rötter i jordar som varit både havsbotten och vulkan blickar druvorna upp mot det mäktiga, snötäckta Monte Rosa. I Alto Piemonte får Nebbiolo sällskap av Vespolina och Uva Rara – och när vinerna efter flera års lagring på flaska når ditt glas är det en spännande smakupplevelse som väntar.

Vingårdar vid bergens fot. Bild: Pexels.

I slutet av 1800-talet var Alto Piemonte mer känt än Barolo och Barbaresco. Det fanns omkring 40 000 hektar vingårdar. En areal som idag krympt till 1200 hektar, men som på 1950-talet var nere och snuddade på 600 hektar.

Så vad hände? Först kom vinlusen i slutet av 1800-talet och slog ut stora delar av odlingarna. En ökänd frost år 1905 raderade ut ytterligare några hektar. Under första och andra världskriget låg vinodlingen i träda. När industrialiseringen sedan tog fart på 1950-talet var det många som valde fast månadslön och stadsliv i stället för att förlita sig på bergsklimatets nyckfulla skörd.

Några första steg för att återta norra Piemontes rykte och ambition togs under 1960-talet, när flera subregioner fick DOC-status. Till exempel blev Gattinara ett av Italiens första DOC år 1967. Idag när intresset är större än någonsin för Piemonte, Nebbiolo och svalklimatsviner är Alto Piemonte en vinregion värd att ha koll på. Inte minst tack vare alla unga odlare som kombinerar tradition med kunskap och ny teknik.

Var ligger Alto Piemonte?

Alto Piemonte betyder mer eller mindre ”norra Piemonte”. Det gränsar till Schweiz och kan delas in i provinserna Biella, Vercelli och Novara. Floden Sesia delar vinområdet Alto Piemonte i de två övergripande delarna Colline Novaresi och Coste della Sesia.

Colline Novaresi ligger till höger om floden och innefattar subregionerna Boca DOC, Ghemme DOCG, Sizzano DOC och Fara DOC från norr till söder.

Colline Novaresi är ett eget DOC sedan 1994, där druvor från hela området kan användas. Vi är nu 400 – 600 meter över havet. Röda viner från detta området ska innehålla minst 50 % Nebbiolo som mjukas upp av Uva Rara, Vespolina, Croatina och Barbera. Vita viner förekommer också, då till 100 % av den sällsynta men fascinerande druvan Erbaluce.

Coste della Sesia breder ut sig till vänster om Sesia. Här hittar vi subregionerna Bramaterra DOC, Lessona DOC och Gattinara DOCG. Likt grannen i öster har Coste della Sesia ett eget regionalt DOC, detta sedan 1996. Druvorna för röda och vita viner är exakt desamma som för Colline Novaresi.

Gattinara, Ghemme eller Boca? Bild: Pexels.

Hur smakar vinerna från Alto Piemonte?

Om Barolo är en sprinter, är vinerna från Alto Piemonte maratonlöpare. Vi hittar samma kärna av nypon, röda bär, örter, tobak och skogspromenad som i Barolo – men i en lättare och friskare stil. Ibland med inslag av rosor och blodgrape. Tanninerna finns alltid där, från sammetslena hos viner med ålder till tuffa och strama hos yngre viner och de med hög andel Nebbiolo.

Det som påverkar smaken hos ett vin från Alto Piemonte är…

  • Druvorna. För det mesta är basen Nebbiolo, som mjukas upp av de lokala druvsorterna Uva Rara och Vespolina. Ju högra andel Nebbiolo, desto stramare tanninstruktur och högre syra.
  • Det alpina klimatet. Bergsluften svalkar odlingarna under sommaren, medan alperna skyddar mot oväder och regn resten av året. Resultatet blir en lång och sval mognadssäsong, som ger en stor variation av aromer, frisk fruktsyra och viner i lätt till medelfyllig stil.
  • Vingårdsläget. Sydöstliga och sydvästliga lägen med skarp exponering och många soltimmar ger viner med mer frukt och mjukare tanniner än de som odlas på flackare platser med mindre sol. Rätt vingårdsläge blir extra viktigt i ett marginellt klimat som Alto Piemonte.
  • Jordmånen. Den östra delen av Coste della Sesia var en gång en del av havet och har rester av marina fossiler. Samtidigt finns det en hel del vulkaniska jordar i Colline Novaresi. Geologer tror att Alperna formades i området mellan Gattinara och Ghemme för omkring 60 – 30 miljoner år sedan. Där och då följde resterna av en antik supervulkan med – il supervulcano della Valsesia – som tros ha varit aktiv omkring 250 miljoner år före det att Alpernas reste sig ur landmassan.

    Jord formad av hav och eld har en sak gemensamt: hög syra, som hjälper vinrankan att ta upp markens mineraler. Kanske har vinerna från Alto Piemonte en extra dimension av mineral, vulkan eller till och med sälta?
  • Lagringen på flaska. Enligt lagtexten hos de flesta subregioner inom Alto Piemonte, ska vinerna lagras under relativt lång tid på flaska innan de släpps på marknaden. Ofta omkring 3 år. Under den tiden hinner tanninerna mjukna något och vinerna få sina första tecken på utveckling.  

Oavsett vilket vin du väljer är vilt, svamprisotto eller en vällagrad hårdost en passande kombination.

Alpin luft förlänger växtsäsongen. Bild: Pexels.

Kort om 3 av subregionerna: Gattinara, Ghemme och Boca

Gattinara DOCG

Gattinara DOCG är troligtvis den mest välkända regionen i Alto Piemonte. Det blev en DOC år 1967 och ett DOCG år 1990. Idag består området av omkring 100 hektar odlingar på bergig och järnrik mark.

Vinerna ska bestå av minst 90 % Nebbiolo i sällskap av upp till 10 % Uva Rara (Bonarda di Gattinara) och/eller Vespolina. Först efter 35 månaders lagring varav minst 24 månader på fat kan vinerna nå marknaden. Står det Riserva på flaskan är det totalt 47 månader som gäller.

Ghemme DOCG

Ghemme DOCG gränsar till Gattinara DOCG men ligger på den andra sidan av Sesiafloden och tillhör därmed Colline Novaresi. Detta omkring 50 hektar stora område har en något sandigare jordmån än i Gattinara, vilket kan ge lite lättare viner. Det finns även en skillnad gällande druvkomposition. I stället för 90 % Nebbiolo är det här 85 % som krävs – något jag tror kan bidra till ytterligare en lite mjukare vinstil än för Gattinara. Lagring ska ske i minst 34 månader varav 18 på fat.

Boca DOC

En extrem vinregion på det sättet att det är den allra nordligaste i Alto Piemonte. Vingårdarna klättrar på branter upp mot 500 meter över havet, vissa av dem formade som en naturlig amfiteater. De som odlar vin här kan variera mängden Nebbiolo mellan 70–90 % Nebbiolo och kombinera med Uva Rara och/eller Vespolina. Vinerna från Boca DOC kan släppas lite drygt ett år tidigare än de från Gattinara och Ghemme – de ska lagras minst 22 månader varav 18 på fat.

Vespolina och Uva Rara – Nebbiolos druvkompisar i Alto Piemonte

Uva Rara

Kan översättas till ”rare grape”. Vilket lätt får oss att tro att det är själva druvan som är ovanlig. Så är det inte! i själva verket refererar namnet till det begränsade antalet druvor per klase. Med andra ord ingen druva som ger någon enorm avkastning.  

Uva Raras roll i vinerna från Alto Piemonte är att mjuka upp Nebbiolo. Det är en druva med en härligt parfymerad arom, mjuka tanniner och ibland en lätt mandelbitter eftersmak.  

Vespolina

Vespolina används i synnerhet i viner från Gattinara DOCG. Namnet kommer från vespa, geting. Druvorna ansamlar mycket socker och attraherar därför getingar. Enligt DNA-forskning är denna druva en av Nebbiolos anfäder.

Vespolinas popularitet minskade i början av 1900-talet efter vinlusens framfart. Detta till förmån för den mer produktiva Barbera-druvan. Druvan har en påtaglig tanninstruktur och bjuder på en fruktig och kryddig karaktär.

Info om druvorna har jag hittat i boken Wine Grapes av Robinson, Harding och Vouillamoz.

Så vad säger du, redo att upptäcka Alpernas Nebbiolo? 🙂

Franciacorta – Italiens svar på Champagne?

Posted on av Elin

Franciacorta liknas ofta med Champagne eftersom båda produceras på druvorna Chardonnay och Pinot Noir samt att båda genomgår en andra jäsning på flaska. Och visst är de båda eleganta bubbel med stor klass – men frågar du mig har Franciacorta en helt unik personlighet, väl värd att upptäcka.  

Soldis över Lago di Iseo. Bild: Pixabay.

Ett glas Franciacorta ger en frisk och smakfull upplevelse med krämiga bubblor och drag av vinteräpplen, citrus, mineral och rostat bröd. Oftast är syran mildare än i en Champagne.

I det här inlägget kommer vi att ta oss till sluttningarna öster om Brescias historiska stadskärna. Vi kommer att vandra i sjöbrisen från Lago di Iseo och känna mineralrikt grus och kalksten under våra fötter.

De frågor vi kommer att ställa oss är vad Franciacorta ligger, vilka druvor som används, hur produktionsmetoden ser ut, vilka typer av Franciacorta det finns och hur du kombinerar Franciacorta med mat.

Först:

Vad är skillnaden mellan Prosecco och Franciacorta?

Odlingsområdet. Druvorna till Prosecco måste odlas i ett avgränsat område inom regionerna Veneto och Friulien. Franciacorta hittar vi i Lombardiet, öster om staden Brescia.

Druvorna. Medan Prosecco till minst 85 % ska vara gjort på den aromatiska druvan Glera, är det Chardonnay, Pinot Nero och Pinot Bianco som ger smak till Franciacorta.

Produktionsmetoden. Prosecco får sina bubblor genom en andra jäsning på ståltank. Det ger en livlig mousse (= bubblor) och smaker av primärfrukt (av druvan).

Franciacorta å andra sidan genomgår en andra jäsning inuti samma flaska den sedan säljs i. Det ger fina, små bubblor och aromer som påminner både om frukt och om rostat bröd och nötter. De senare kommer av tiden i kontakt med jäst.

Jag har skrivit mer om Prosecco i ett annat inlägg som du hittar här.

Ett glas Franciacorta på en hotellbar i Milano? Bild: Pexels.

Vad betyder Franciacorta och hur uttalas det?

Franciacorta är en sammanskrivning av Francae Curtes. Curtes betyder ”kommun” och Francae ”fri från skatt”. Namnet myntades någon gång under medeltiden. Verkar som om att Franciacorta har en historia som taxfree-paradis?

Du uttalar naturligtvis Franciacorta precis som du vill. Om du vill följa de italienska uttalsreglerna låter det ungefär så här: ”frantjiakorta”.

Var ligger odlingsområdet för Franciacorta?

Vi tar oss till Lombardiet i den norra delen av centrala Italien. Odlingsområdet för Franciacorta är 2958 hektar stort. Att jämföra med 31 050 hektar för Prosecco och 34 300 hektar för Champagne.

Vingårdarna ligger öster om staden Brescia, precis söder om Iseo-sjön. Härifrån är det inte långt till bergen. Och det märks på klimatet. Alpina vindar och den nordliga breddgraden gör Franciacorta till ett svalt område med italienska mått mätt. Det lokala klimatet mildras av Iseo – vars utjämnande effekt gör att våren kommer tidigare och hösten senare än vad de annars hade gjort.

Vingård, kanske är den odlad med Chardonnay eller Pinot Nero? Bild: Pexels.

Vilka druvor används i Franciacorta?

Chardonnay

En Franciacorta ska innehålla minst 50 % Chardonnay och/eller Pinot Nero. Chardonnay är en populär ingrediens i Franciacorta och upptar idag tre fjärdedelar av odlingsytan. Viner av Chardonnay ger en essentiell ryggrad av fruktsyra och aromer av äpplig frukt. Därutöver är viner av denna druva en utmärkt canvas för att uttrycka sekundära aromer från jäsningen på flaska.

Pinot Nero

Det italienska namnet för Pinot Noir. Måste ingå med minst 35 % i Franciacorta Rosé. Den upptar omkring 17 % av odlingsytan och används framförallt för att ge struktur och långt liv till årgångsbetecknade viner och Riserva-bubbel.

Pinot Bianco

Den tredje mest odlade druvan i Franciacorta uppgår endast till 3 % av odlingarna, men kan inkluderas med upp till 50 % i vinerna. Pinot Bianco bidrar med en mild syra och diskret frukt.

Erbamat

En lokal grön druva med historisk förankring till området som kan ingå med upp till 10 % i en Franciacorta. Erbamat mognar senare än Chardonnay och Pinot Nero och ger en markerad fruktsyra.

Låt oss gissa att detta är ett glas Franciacorta Satèn. Bild: Pexels.

Hur produceras Franciacorta?

Druvorna skördas för hand för att undvika skador och att de blå Pinot Nero-skalen inte ska ge färg till basvinet. Normalt sett börjar skörden under augusti eller september.

Chardonnay, Pinot Nero, Pinot Bianco och Erbamat pressas separat, varpå den första jäsningen kan starta. Denna sker i tankar av rostfritt stål. Fokus är att bevara och framhäva druvornas naturliga aromer.

På våren som följer skörden har vi färdiga basviner. Helt enkelt de stilla viner som ligger till grund för Franciacorta. Nu är det dags att blanda viner från olika druvor och vingårdslägen för att uppnå önskad karaktär. En sådan blandning kallas Cuvée.

Tid för jäsning nummer 2. Basvinet tappas på flaska tillsammans med en väl doserad mängd jäst och socker. Flaskan försluts med kronkapsyl, och placeras horisontellt i vineriernas lagringskällare. Det är nu magin sker. Franciacorta får sina krämiga bubblor och subtila smaker rostat bröd med smör.

När lagringstiden närmar sig sitt slut, snurras flaskorna sakta runt under en process som kallas la scuotitura. Målet är att flaskan ska hamna i en vertikal position där all jästfällning samlas i dess hals.

Jästfällningen avlägsnas under tryck och ersätts med en blandning av vin och socker i önskad mängd. Om enbart vin utan socker tillsätts får vi en Dosaggio Zero.

I Lombardiet kan man kombinera provning av Franciacorta med slottsbesök. Bild: Pixabay.

Vilka typer av Franciacorta finns det?

Franciacorta kan delas in utifrån ett kriterie som baseras på färg, produktionssätt och lagringstid samt baserat på sockerhalt. Vi kikar närmare på båda typer av indelning.

Franciacorta, Franciacorta Satèn, Rosé, Riserva och Millesimato

Franciacorta DOCG ska innehålla minst 50 % Chardonnay och Pinot Nero, upp till 50 % Pinot Bianco och upp till 10 % Erbamat. Vinet ska lagras på sin flaska i minst 18 månader för viner från flera årgångar och i 30 månader för millesimato (årgångsbetecknade viner).

Franciacorta Satèn DOCG är en blanc de blancs och alltså enbart producerad på gröna druvor. Minst 50 % Chardonnay och max 50 % Pinot Bianco. Än så länge ingen Erbamat. En skillnad mot övriga är att denna ska ha lägre tryck, max 5 bar. Det ger lite mjukare bubblor. Vinet ska lagras på sin flaska i minst 24 månader. När en Satèn är årgångsbetecknad ska den lagras i minst 30 månader.

Franciacorta Rosé DOCG ska innehålla minst 35 % Pinot Nero, max 50 % Pinot Bianco och max 10 % Erbamat. Vinet ska lagras på sin flaska i minst 24 månader. Precis som för Satèn gäller att en rosé millesimato ska lagras i minst 30 månader.

Franciacorta Riserva DOCG ska lagras i minst 60 månader oavsett om det är standard-Franciacorta, Rosé eller Satèn.

Så vet du hur mycket socker det är i en Franciacorta

  • Dosaggio Zero: Max 3 g/l
  • Extra Brut: Max 6 g/l
  • Brut: Max 12 g/l
  • Extra Dry: Mellan 12-17 g/l
  • Sec o Dry: Mellan 17-32 g/l
  • Demi Sec: Mellan 33-50 g/l
Salami och hårdost är gott till vilken Franciacorta som helst. Bild: Pexels.

Hur kombinerar du Franciacorta med mat?

Som aperitif kan jag rekommendera ett glas knastertorr Dosaggio Zero eller en sammetslen Satèn. Till San Daniele-skinka eller naturella skaldjur kan en Brut balansera den lätta sältan i dessa rätter på ett fint sätt.  

Står det lax eller smakrika charkuterier på menyn? Franciacorta Rosé gör jobbet.

En vällagrad och lite nötig parmigiano eller grana padano kan med fördel upplevas i sällskap av ett glas Franciacorta Riserva.

Lär dig mer om vinerna från Soave på 5 minuter – Italiens vita viner del 2

Posted on av Elin

Från den medeltida borgen i hjärtat av Soave kan du se kilometervis av vinodlingar. Garganega, Trebbiano di Soave och Chardonnay är de tre druvor som ger smak åt de vita, krispiga vinerna med samma namn som staden. Doften får dig att tänka på päron och solmogna citroner – ibland med en stenig förnimmelse av de vulkaniska jordar druvorna odlas i.

Kan du se norra Italien framför dig? Tänk dig Gardasjön som ligger lite åt det nordöstra hörnet – därifrån är det omkring 40 minuter i bil till Soave. På vägen passerar du vindistrikten Bardolino (känd för ljus frisk rosé och jordgubbsdoftande röda viner) och många svenskars favoritdistrikt Valpolicella.  Väl framme i Soave möts du av en muromgärdad stadskärna – inte helt olik Visby – insvept i ett rofyllt lugn. Byn omringas av ett grönt hav av vinrankor som täcker i princip alla ytor du kan se, där det inte är vägar, hus eller ännu en slottsruin.

Soave är alltså namnet både på en pittoresk medeltidsby och på ett vitt vin. Utöver det finns det även en kommun som heter Soave. Vinerna med ”Soave” på etiketten kan även odlas i 12 andra kommuner. Bland annat i Monteforte d’Alpone och i Mezzane.

Utsikten från Castello di Soave.

Vad betyder Soave?

Soave är namnet på själva byn kring vilken odlingarna breder ut sig. På italienska betyder Soave ”mjuk” – en beskrivning som faktiskt passar bra in på vinernas smak. Även om vinerna är krispiga och fräscha har de sällan en överdrivet skarp syra.

Hur smakar Soave?

Druvan Garganega ska ingå med minst 70 % i alla typer av viner från Soave (”vanlig” Soave DOC, Soave Classico och även i söta Recioto-viner). Den bjuder på aromer av mogna päron, vit persika, honungsmelon, apelsin och toner av mineral.

Gemensamt för alla Soave-viner är en uppfriskande men balanserad syra och en lätt till medelfyllig kropp. Soave DOC har en rättfram fruktighet med fokus på päron, melon och citrus. Soave Classico DOC och Soave Superiore DOCG från vulkaniska jordar smakar syrlig citrusfrukt och vit persika, med krydda av saltstänkt stendamm.

Garganega-babies.

Vilka vintyper finns det i Soave?

Det finns fyra olika typer av vin i Soave. I stigande kvalitetsordning är de Soave DOC, Soave Classico DOC, Soave Superiore DOCG och Recioto di Soave DOCG. DOC står för Denominazione di Origine Controllata och DOCG för Denominazione di Origine Controllata e Garantita. Det är de två högsta stegen i Italiens vinlagstifning.

Soave DOC

Utöver minst 70 % Garganega kan upp till 30 % av druvorna Trebbiano di Soave (vilket faktiskt är densamma som Verdicchio) och Chardonnay användas. Druvorna odlas oftast på grönskande slätter nedanför bergen. Där är marken rik på näring, och det är lätt att odla. Skördeuttagen uppgår till 15 ton per hektar. Soave DOC är redo att säljas i december samma år som druvorna skördats och avnjuts med fördel inom 1–2 år efter skörd.

Soave Classico DOCG

Ett Classico-område syftar oftast till en historisk region där druvorna odlats under många år med goda resultat. I det här fallet på sluttande lägen kring kommunerna Soave och Monteforte d’Alpone. De branta lutningarna gör att all skörd måste ske för hand. Som ett resultat väljs alla druvor ut med största noggrannhet. Jordarna är magra med inslag av basalt och kalk, vilket gör att druvorna måste kämpa mer för att överleva än de som växer på rikare jordar i floddalen. De tillåtna skördeuttagen är 1 ton mindre per hektar än i Soave: 14 ton per hektar.

Den högre höjden leder också till en mer utdragen mognadssäsong där fruktsyran är relativt hög när druvorna skördas. Soave Classico DOCG är viner med stor elegans och mineralitet – de börjar som tidigast att säljas i februari året efter skörd och kan lagras under 5–7 år på flaska.

Soave Colli Scaligeri är ett annat område där druvorna har liknande förutsättningar som de i Classico-området. Colli Scaligeri löper som en hästsko kring Classico-zonen.

Soave Superiore DOCG

Här kan ingen Chardonnay användas. Max 30 % Trebbiano di Soave kan ackompanjera det lagstadgade kravet på minst 70 % Garganega. Odlingsområdet sträcker sig över Soave Classico och Colli Scaligeri – och skördeuttaget har minskats ner till 10 ton per hektar. I kombination med krav på en högre alkoholhalt än för övriga typer (12 % respektive 10,5 % för Soave och 11 % för Soave Classico) kan du förvänta dig en intensiv smakupplevelse.

Recioto di Soave DOCG

Kalla det nektar, elixir – eller Recioto di Soave. En gyllengul essens gjord på torkade Garganega- och/eller Trebbiano di Soave-druvor. Torkningen sker direkt på vinrankan ute i vingårdarna, eller i en vinkällare med god ventilation. Metoden att torka druvor kallas som du säkert känner till för appassimento. När druvorna torkas koncentreras dess aromer, sötma och syra. I glaset landar en dryck med uttalade aromer av gul persika, nektarin, torkade apelsinskal, saffran och nötter.

Hur påverkar jordmånen i Soave smaken i vinerna?

Om du promenerar runt i vingårdarna i Soave kan du hitta lite mörkare vulkanisk jordmån och ljus kalksten. Böljande floddalar varvas med branta sluttningar. Det här unika landskapet ger fyra olika odlingsförutsättningar:

Sluttande odlingar på vulkanisk jord

Vulkanisk aktivitet har lett till sluttningar på 50–500 meter över havet och med en lutning som varierar mellan 10 °till 80 °. Härifrån kommer slimmade och knastertorra Soave-viner med frisk syra och tydlig sälta. Doften bjuder på ett nyanserat spektrum som varierar från jasminblom till vitt te och mandel.

Flacka odlingar på vulkanisk jord

Dessa näringsrika jordar på 30 – 100 meters höjd hittar vi framför allt i Valle di Monteforte. Inslagen av lera gör att vatten kan hållas kvar länge, även under torrare perioder. Något som ger en konsekvent karaktär i vinerna år efter år, oavsett värmeböljor eller regnväder.

Sluttande odlingar på kalksten

I den västra delen av odlingsområdet för Soave finns ytliga, porösa jordar som till stor del består av kalksten. Med denna typ av jordmån varierar det mycket hur långt ner under marken som vinrankornas rötter behöver söka sig. Vinerna får ofta drag av tropisk frukt, kanel och apelsinblom.

Flacka odlingar på kalksten

En slags alluvial jordmån – med andra ord handlar det om sten och jord som förts ner till floddalen genom många års kraftiga regnskurar. Strukturen varierar från sandig till grusig. Du har störst chans att hitta flacka kalkstensjordar på slätterna utanför Soave och Colognola. Druvorna som odlas här ger viner med bra längd och intensitet.

Tre olika sorters choklad på restaurangen Il Convivio i Monteforte d’Alpone. I glaset? Recioto di Soave.

Vilken mat passar bra till viner från Soave?

Jag har svårt att tänka mig ett mer lämpligt vin (skulle vara Prosecco då) för den klassiska antipasti-rätten prosciutto med melon. De fruktiga tonerna av päron och tropisk frukt i Soave matchar med sötman i melonen, och det hela bryts av på ett snyggt sätt av prosciuttons sälta.

På restaurangen Il Convivio i Monteforte d’Alpone serverades när jag var där en rätt med namnet Crudo di tonno al lime, formaggio caprino e guacamole. Alltså en slags sashimi på tonfisk marinerad i lime, som serverades med getost och guacamole. Det – i kombination med Soave Classico – say no more!! Vinet hade en perfekt koncentration och mineralitet för att möta rättens syra från lime och getost. Soave är över lag ett bra vin till fisk och skaldjur.

Till sist. Om du gillar kombinationen choklad och apelsin – testa att kombinera din nästa chokladfondant med ett glas Recioto di Soave.