5 saker att känna till om rosévin från Provence

Posted on av Elin

De är ljusrosa, friskare än de många andra roséviner och ger en elegant vibe av franska rivieran. Vi ska till ett område mellan alperna och Medelhavet i sydöstra Frankrike. Där vingårdar varvas med lavendelfält och pinjeträd, och där druvorna Grenache, Cinsault och Syrah ger smak åt rosévinerna från Provence.

Var ligger Provence?

Provences vingårdar breder ut sig på en 20 mil lång sträcka mellan berg och hav i sydöstra Frankrike. Vingårdarna täcker departementen Var, Bouches-du-Rhône och delar av Alpes-Maritimes. Om vi pratar städer sträcker sig odlingsområdet ungefär från Fréjus och St Tropez i öster till Avignon i nordväst.

Vad heter appellationerna för rosévin från Provence?

Det finns tre övergripande appellationer för rosévin från Provence: Côtes de Provence, Coteaux d’Aix-en-Provence och Coteaux Varois en Provence.

Côtes de Provence ligger i den östra delen av området. Här finns 20 300 hektar med odlingsareal för vinrankor – och hela 92 % av det 116 miljoner flaskor som produceras per år är rosé. Côte de Provence är den klart största, medan västliga Coteaux d’Aix en Provence är nummer två och Coteaux Varois en Provence i den centrala delen nummer tre.

Hur smakar roséviner från Provence?

För det första – du känner garanterat igen ett rosévin från Provence på den ljusa och klara färgen. Oftast på en skala mellan svagt orange och svagt rosa. De officiella färgerna är uppkallade efter frukter: persika, melon, litchi, mango, pomelo, hallon, aprikos, mandarin och röda vinbär. När druvskalen är i kontakt med juicen en kort period blir färgen ljus och kan påminna om fruktköttet hos persika och mango. Om druvskalen i stället får tillbringa några timmar eller något dygn ihop med musten blir färgen mörkare via pigmentet i druvornas skal.

Aromerna påminner oftaom röda sommarbär som precis mognat. Till exempel smultron och röda vinbär. Detta varvas med drag av friska citrusfrukter så som blodgrape. Dessutom hittar du ofta drag av färska örter och blommor. Vissa roséviner kan även uttrycka aromer av persika och nektarin.

Roséviner från Provence är alltid helt torra. Enligt den lokala vinlagen får de max innehålla 4 gram socker per liter. De har hög fruktsyra som ger en uppfriskande känsla. I avslutet kan det ibland finnas en knappt märkbar men aptitlig tanninstruktur, lite som skalet på en grapefrukt.

Vilka druvor används i Provence?

Tre av de viktigaste druvorna är Grenache för sin bärighet, Cinsault för sina ljusa skal och Syrah för sin kryddighet. Odlingsläget i södra Frankrike mellan berg och hav ger dessutom en perfekt kombination av sol (mer än 2800 timmar per år!) och svalka i form av havsbrisar. Om det någon gång blir lite fukt i lövverken på grund av regn, så kommer räddningen ofta snabbt. Den lokala, torra Mistral-vinden är ständigt närvarande och bekämpar effektivt svampsjukdomar kopplade till fukt. I det här klimatet blir det enkelt att odla ekologiskt – inte mindre än 47 % av vingårdarna i Côtes de Provence är ekologiska eller hållbarhetscertifierade!

Jordmånen består av kalksten övervuxen med medelhavsvegetation, lokalt kallad garrigue. Det är en stenig jordmån där vattnet rinner undan snabbt. Druvorna lever inte i något överflöd av vatten och näring. I stället lägger de all energi på att utveckla druvor packade med smak och fräschör.

Rosévin från Provence kan tillverkas på två sätt – alltid från blå druvor med pigment i skalen. Färg och smak beror på hur lång tid druvskalen är i kontakt med druvjuicen. Även temperaturen har inverkan – sval temperatur ger en mildare färgextraktion och delikata aromer medan högre temperatur maxar utvinningen av pigment och smak.

Metod 1: Direkt pressning

Efter att de nyskördade druvorna krossats går de direkt till en druvpress. Där pressas druvjuicen ut ur skalen på ett mjukt och skonsamt sätt för att bevara delikata aromer och undvika strävhet från skal och kärnor. Den här metoden ger roséviner med ljus färg och drag av persika, blommor och örter.

Metod 2: Skalmaceration

Om druvorna i stället får tillbringa en liten stund (allt från 2 till 20 timmar) ihop med skalen före det att de pressas, så utvinns både färg och arom från skalen. Resultatet blir något mörkare roséviner med drag av hallon, röda vinbär och fylligare kropp.

Kanske har du hört termen saignée i rosé-sammanhang? Det betyder att vinet ”blöder”. Med andra ord – just efter att druvorna krossats låter man en del av musten rinna av eller ”blöda ut” naturligt av vikten från druvorna. Druvjuicen som rinner ut kan sedan användas till ett ljust rosévin. Samtidigt som den juice som kvarstår i druvorna blir mer koncentrerad och kan användas till att boosta ett rött vin.

Vilken mat passar till rosévin från Provence?

För det första är det här en typ av rosé som funkar utmärkt helt solo med ditt favoritsnacks. Oavsett om det är chips eller gröna oliver. Till färska skaldjur är rosévin från Provence en hit eftersom den lätta fruktigheten tar hand om sötman i skaldjuren och den friska syran tacklar vanliga tillbehör i form av aioli och vitlöksbröd. Sallad och Provence-rosé är en annan fin sommarkombo – prova gärna med ceasarsallad, sallad niçoise eller din egen komposition med vattenmelon och grillad halloumi.

Vad är skillnaden mellan tapas och pintxos?

Posted on av Elin

Spansk plockmat har blivit en given favorit till både after work och fredagsmys. På menyn står marinerade oliver, smakrik jamón, salta marconamandlar, nötig manchego, gazpacho, vitlöksfrästa räkor och en lång rad andra aptitretande smårätter. Men vad är egentligen skillnaden mellan pintxos och tapas? Det tänkte jag ta reda på nu – och dessutom ge mina tre bästa vintips till spansk plockmat.

Först, lite etymologi. Vad betyder pintxos och tapas på svenska?

Ordet ”tapas” tros komma av verbet tapear som betyder ”att täcka”. I södra Spanien fanns en tradition av att täcka vinglasen med en bit bröd eller ost för att skydda den dyrbara drycken från yttre påverkan i form av damm eller flugor.

Pintxos har fått sitt namn av den tandpetare som alltid används för att samla ihop maträttens beståndsdelar. Palillo på spanska.

Nu till de skillnader jag lyckats hitta – med reservation för att detta inte är en fullständig lista.

  • Pintxos har sitt ursprung i Baskien i norra Spanien, medan tapastraditionen tros ha uppstått i Andalusien i den södra delen av landet.

  • Troligtvis har begreppet tapas funnits längre än pintxos. Enligt den Madridbaserade restaurangen Erre Q Erre uppstod fenomenet med pintxos i Donostia (dagens San Sebastián) under 1930-talet, då en barägare ville locka in fler kunder genom att ställa upp läckra smårätter på bardisken.

  • Det finns många olika teorier om hur begreppet tapas först uppstod. En av de populäraste handlar om kung Alfonso X, som av sin läkare blivit rekommenderad att dricka ett flertal glas vin per dag. För att inte bli alltför berusad av sin ”medicinering”, bad han sina kockar att alltid servera vinet med en liten bit mat. Eftersom kungen var den tidens influencer som många såg upp till spred sig vanan snabbt till en bredare publik.

  • Pintxos innehåller alltid bröd och hålls ihop med en tandpetare – medan tapas i själva verket är miniversioner av traditionella spanska maträtter. Från potatistortilla till friterad bläckfisk. Du behöver oftast kniv och gaffel för att avnjuta en tapas, medan du kan ta en pintxos stående med den tillhörande tandpetaren som ditt enda redskap.

Det finns säkert fler nyanser i skillnaderna mellan tapas och pintxos, men dessa verkar vara de vanligast förekommande. Nästa fråga blir, vad dricker vi till?

Cava Brut eller Cava Rosé är kanske den mest naturliga kombon till tapas och pintxos. I synnerhet med tanke på att dessa smårätter oftast får inleda en kväll eller en måltid. Cavans friska bubblor med drag av äpple, citrus och en lätt brödighet balanserar sälta och friskar upp krämiga texturer i maten. Om det finns inslag av lite mer svårmatchade grundsmaker såsom beska från oliver eller tomatsötma från gazpacho är Cava Rosé en bra idé – den har lite mer frukt och rondör än en vanlig Cava vilket kan behövas när det finns sötma i maten.

Är det dags för pintxos? Då får du inte missa det lokala baskiska vinet Txakoli som är en uppvisning i friskhet och fruktsyra. Perfekt till pintxos med pulpo (bläckfisk) eller skaldjur. Txakoli produceras Vizcaya-provinsen nära Atlanten, huvudsakligen av druvan Hondarrabi Zuri. Vinerna blir lätt spritsiga med låg alkohol och en uppfriskande smak.

Kanske föredrar du röda viner till dina tapas? Jag skulle då välja en lätt kyld (omkring 14–16 °C) Rioja Crianza. En fruktigare stil av Rioja som ofta får drag av syrliga körsbär, färska örter och kryddiga toner av fat. Till skillnad från en Rioja Reserva eller Gran Reserva där fattonerna står i fokus och där frukten hunnit bli mer utvecklad har en Rioja Crianza lite mer fokus på ung och frisk frukt. Något som jag tycker passar bra för ett vin till lite lättare rätter.

Så smakar vinerna från Jura – upptäck ett av Frankrikes minsta vindistrikt på 5 minuter

Posted on av Elin

Jura ligger öster om Bourgogne, mot gränsen till Schweiz. Här samsas de lokala druvorna Savagnin, Poulsard och Trousseau med de internationella kändisarna Chardonnay och Pinot Noir. Vill du få full koll på vinerna från Jura? Förstå hur ett Vin Jaune och ett Vin de Paille smakar, och vilket vin som passar bäst till Juras egen ost Comté? Läs vidare för att få grepp om vinerna från Jura på 5 minuter.

Vad är Jura känt för?

Jura är ett litet vindistrikt i östra Frankrike, känt för distinkta vinstilar såsom Vin Jaune men även för friska och eleganta viner av Chardonnay och Poulsard.

Var ligger Jura?

Jura ligger mitt emellan Schweiz i öster och Bourgogne i väster. Med sina 80 kilometer från norr till söder är det Frankrikes minsta vinregion, där odlingarna sprider ut sig på kuperad terräng med utsikt mot Jura-bergen. Det finns fyra underområden eller appellationer inom Jura:

AOC Arbois

Juras första appellation från 1936 som omger staden med samma namn. AOC Arbois är mest känt för röda viner, men du kan hitta viner av alla färger och typer härifrån.

AOC Côtes du Jura

Året efter att AOC Arbois skapats (alltså år 1937), definierades odlingsområdet och vinlagstiftningen för Côtes du Jura. Odlingarna sträcker sig från norr till söder på en rik variation av jordmån och sluttningar. Du hittar viner av alla fem av Juras druvor med ”AOC Côtes du Jura” på etiketten.

AOC L’Étoile

Ett litet AOC i sydvästra Jura. Étoile betyder ”stjärna” på franska, och det finns två teorier om hur det uppkommit. Vissa menar att det fått sin inspiration av en slags stjärnformad fossil, andra att det är en lokal bergsformation som gett platsen sitt namn. Från AOC Étoile hittar du viner av Chardonnay och Savagnin, och både Vin Jaune och Vin de Paille (mer om dessa snart).

AOC Château-Chalon

Här är det 100 % Vin Jaune av druvan Savagnin som gäller. En unik vinstil som får sin karaktär av en lång tids lagring, och som bara produceras de år druvorna är som bäst.

Vilka druvsorter används för att göra Jura-viner?

Totalt används fem olika druvsorter i Jura – två vita och tre röda. Vi börjar med de vita.

Chardonnay

Denna burgundiska granne har odlats i Jura sedan 1100-talet. Tack vare sin mångsidighet är det den mest odlade druvan i Jura, och används både till stilla viner och till det mousserande Crémant de Jura. Bäst trivs den på lätta, kalkrika jordar. Vinerna får drag av vita blommor, citrus och persika. När Chardonnay blandas med Savagnin får vinerna en nötig ton.

Savagnin

En lokal druva som sätter en stark prägel på vinerna från Jura. Savagnin gillar odlingslägen med grå märgel, vilket är en blandning av lera och kalksten. Det är vanligt att använda Savagnin till oxidativa vinstilar där vinet är i kontakt med luft – vinerna blir kraftfulla med aromer av nötter, smör, skog och kryddor.

Pinot Noir

Oftast den druva som skördas först av alla i Jura. Pinot Noir härifrån ger mjuka, elegant kryddiga viner som påminner om jordgubbar, körsbär, örter och skog.

Poulsard

Denna druva går även under namnet ”Ploussard” och är djupt rotad i Jura sedan länge. I termer av odlingsareal är det den andra mest odlade druvan efter Chardonnay. Druvans tunna skal ger ljust färgade viner med delikata tanniner och inslag av röda sommarbär, salvia och blodapelsin.

Trousseau

En krävande druva som enbart trivs i varma, grusiga jordar. Den tar lång tid på sig att mogna men ger en fin belöning i form av intensivt kryddiga toner mot en bakgrund av röd, solmogen frukt.

Hur smakar vinerna från Jura?

Låt oss börja med bubblorna. Crémant de Jura kan göras av alla fem olika druvsorter och får en frisk, floral karaktär med krämig munkänsla och stor finess. Druvorna skördas för hand och jäser en andra gång på flaska. Crémant de Jura finns både som vit och rosé och serveras med fördel mellan 5-8°C till snittar eller en bit Comté.

Juras vita viner kan delas in i två stilar. De friska, unga och krispiga vinerna produceras framförallt av Chardonnay. I vinmakningen undviker man kontakt med syre för att vinerna ska behålla sin fräscha karaktär av vit persika, havtorn, mineral och ananas. I Jura kallas detta även för ett vin ouillé, det vill säga att vinfatet ständigt toppas upp med nytt vin för att undvika att det blir en luftficka. När Savagnin är en del av blenden smyger sig intressanta toner av exotisk frukt och nötter in i upplevelsen.

För att producera de mer kraftfulla vita vinerna låter man i stället en luftficka bildas inuti vintunnorna. En slöja av lokala jäststammar formas på ytan, vilket ger vinet en intensiv och unik karaktär. Här är det Savagnin som dominerar, ibland med inslag av Chardonnay. Aromerna påminner om nötter, ingefära, mandel, champinjoner och vinerna får en lång och ihållande eftersmak.

Röda viner av Poulsard ger finstämda viner med ljus färg och drag av körsbär, svarta vinbär, svartpeppar och kryddor. En lätt och mjuk upplevelse, perfekt vid 11–13°C till ett fat charkuterier.  

Trousseau utgör en skarp kontrast till Poulsard med sin tanninrika och kraftfulla karaktär. Aromer av röda bär varvas med färsk svartpeppar och viol. Ett vin att avnjuta vid 13–16°C till kantarelltoast, vilt eller lagrad ost.

Vad är Vin Jaune?

”Gult vin” eller Juras eget guld. Vin Jaune är en unik vinstil som endast produceras i Jura, alltid av druvan Savagnin. Vinet kommer ursprungligen från appellationen Château-Chalon, men produceras även i Arbois, l’Étoile och i Côtes du Jura.

Så snart den första jäsningen är avklarad, lagras vinet i minst 6 år och 3 månader på ekfat utan något som helst ingrepp. Det som händer under denna tid är naturens egen magi. Det bildas en slags jästslöja eller voile som lägger sig på vinets yta. Med tiden ger den vinet en säregen smak av nötter, mandel och kryddor. Le ”goût jaune”, den gula smaken, som den kallas lokalt. Resultatet är ett torrt och kraftfullt vin som passar till alla tillfällen, från aperitif till dessert.

Vad är Vin de Paille?

Här har vi att göra med ett sött vin med drag av torkade aprikoser, marmelad, ananas och dadlar. Efter skörden torkas druvorna under cirka tre månader i välventilerade lokaler så att vatten avdunstar och aromämnen, socker och syror koncentreras. När dessa druvor sedan jäser ut till ett vin blir resultatet ett koncentrerat elixir på 14,5 – 17 %. Efter tre års lagring på fat är detta sällsynta vin redo att avnjutas.

Vad är Macvin du Jura?

Macvin är Juras eget starkvin. Det produceras på så sätt att druvmust som just börjat jäsa förstärks med Marc de Jura, ett destillat av druvskal. Spritens höga alkoholhalt stoppar jäsningen – i glaset får vi en dryck med aromer av karamell, honung, torkad frukt och kryddor.

Vilken typ av mat passar till vinerna från Jura?

Det finns många olika smakkombinationer som passar perfekt med vinerna från Jura. Om vi inspireras av det lokala köket passar en bit nötig Comté otroligt bra med en vit Jura, oavsett om det är en frisk och fruktig eller en lite mer utvecklad vinstil. Mont d’Or och Morbier är två andra ostar som smakmässigt gifter sig med vinerna från Jura.

Grillad fisk och halstrade skaldjur är en superkombo till vit Jura eller Vin Jaune. Om du har med en smakbrygga i form av knaperstekt bacon eller svamp – prova gärna med en röda Jura av Poulsard-druvan.

Är det dags för helstekt kyckling, kanske med klyftpotatis och dragonsmör? En kraftfull vit Jura eller en röd av valfri sort kommer att passa fint i glaset.

Till mat med inslag av kryddor som saffran eller curry är det spännande att prova ett Vin Jaune.

Chablis – vinet som får dig att greppa mineralitet och terroir

Posted on av Elin

Det givna vinet till ostron. En fruktsyra som stramar till dina ansiktsdrag. Gröna äpplen, citrus och mineral. Vi ska till Chablis – den ikoniska appellationen i norra Frankrike som gett upphov till en av världens mest eftertraktade viner.

Odlingsområdet för Chablis räknas som en del av Bourgogne, även om det rent geografiskt sett nästan är lika långt till Paris som till angränsande områden för vinodling. Chablis har fått sitt namn av en kommun med samma namn som ligger i hjärtat av vindistriktet. Det är en liten by med ett stort rykte – inte mer än lite drygt 2000 personer använder Chablis som postadress. För att ta dig till de gröna, böljande kullar som omger byn ska du åka mot staden Auxerre i regionen Yonne.

Vad är det som är så speciellt med Chablis?

Om du någon gång tvivlat på jordmånens eller vingårdslägets betydelse för hur ett vin smakar, så finns det goda chanser att du ändrar uppfattning efter en chablisprovning. Jag kan inte komma på någon annan region i världen (utom möjligtvis resten av Bourgogne) där viner av en och samma druva varierar så mycket i doft och smak enbart på grund av att de kommer från vingårdar med några meters mellanrum.

Men hur kan det bli så stor skillnad?

Eftersom vi är långt norrut spelar det exakta vingårdsläget stor roll. En halvtimmes mer sol på eftermiddagen kan ge ett vin med mer mogen smak. Där den bitande fruktsyran som karaktäriserar Chablis balanseras av toner av gula äpplen och varm citron. Många av de viner som är klassade med Premier eller Grand Cru kommer från soliga sydväst- eller sydostsluttningar.

Utöver en myriad av olika sluttningar spelar jordmånen en avgörande roll. Den kan delas in i Kimmeridge och Portland – jordtyper som blivit uppkallade efter den tidsepok då de uppkom. Kimmeridge-jord bildades för omkring 150 miljoner år sedan, när dagens Chablis var havsbotten. Det är en kalkrik jordmån med tydliga spår av ostronfossil. I viner från Kimmeridge-jordar kan du uppleva en tydlig doft av stenig mineral, där en krispig frukt bärs upp av en minutlång eftersmak. Med andra ord är det ingen slump att alla Grand Cru-lägen har Kimmeridge-jord under rötterna.

Chablis och Chardonnay – hur hänger de ihop?

Det enkla och sanna svaret är att alla viner från regionen Chablis – oavsett om det är Petit Chablis, Chablis, Premier Cru eller Grand Cru – tillverkas på 100 % Chardonnay. En druva känd för att spegla sin växtplats. Från krispig i och stram i svala klimat till tropisk och generös från exempelvis Australien eller Kalifornien.

Chardonnay mognar tidigt vilket är en positiv egenskap i klimat där höstkylan slår till med full kraft när den väl kommer. Som i Chablis. Samtidigt får druvan sina knoppar tidigt på våren, ofta långt före det att den sista vårfrosten slagit till. Ett ständigt gissel för vinproducenterna i Chablis, som tar till alla tänkbara metoder för att skydda det som ska bli dyrbara Chablis-druvor. Från att kapsla in knopparna i vatten (det blir en liten bubbla där temperaturen aldrig går under nollan) till att flyga med helikopter genom vingårdarna för att frosten inte ska lägga sig.

Vad är Chablis Grand Cru och Premier Cru?

Chablis Grand Cru är de 7 vingårdslägen som anses vara de allra bästa i Chablis. De ligger som på ett pärlband vid den högra sidan av floden Serein, på 100 – 250 meters höjd över havet. Här kommer namnen:

Blanchot

Bougros

Les Clos

Grenouilles

Preuses

Valmur

Vaudésir

Kombinationen av många soltimmar och mineralrik Kimmeridge-jordmån skapar en rik stil av Chablis där persika och grillad citron möts av varm sten och knivskarp syra. En Chablis Grand Cru kostar inte småpengar men är en stor upplevelse och kan lagras i 10–15 år utan problem. Produktionen är försvinnande liten och står för omkring 1 % av det vin som produceras i Chablis.

Chablis Premier Cru är näst högst upp i kvalitetspyramiden. Vi pratar om 40 olika vingårdslägen på båda sidor av floden Serein. Var och en med sin unika personlighet. Om du föredrar Chablis Grand Cru eller Premier Cru är en smaksak – vinproducenterna lägger ner minst lika mycket själ och hjärta i sin Premier Cru som i sina Grand Cru. Tack vare att det är 40 i stället för 7 vingårdslägen är det dessutom lättare att få tag på – produktionen utgör 14 % av det vin som tillverkas i Chablis. Smaken varierar från gröna äpplen, örter och citrus till lite varmare toner beroende på odlingsläge. Både Grand Cru och Premier Cru-viner har så pass mycket koncentration att en del av dem kan fatlagras.

Vad är Petit Chablis?

Petit Chablis är en utspridd appellation som täcker de jordar där basen är Portland-jord snarare än Kimmeridge-jord. Den yngre Portland-jorden ger en lite lättare men fortfarande elegant och krispig vinstil. Omkring 19 % av alla flaskor vin från Chablis är en Petit Chablis. Den lite lättare och unga stilen är en go to när det kommer till naturella skaldjur. Prislappen är i regel mer tillmötesgående än för övriga appellationer.

Nu har vi pratat om Grand Cru, Premier Cru och Petit Chablis.  Men – det finns en kvar. Den största, och kanske viktigaste. Som heter ingenting annat än just ”Chablis”.

Vinerna från Chablis står för hela 66 % av den totala produktionen. Eftersom odlingsområdet är relativt stort ger det producenterna möjlighet att blanda viner från olika lägen för att uppnå balans och harmoni. Den typiska syran, de gröna vinteräpplena, citrustonerna och stenigheten finns där oavsett vilken Chablis du väljer.

Hur smakar Chablis?

En typisk Chablis har en elegant doft av syrliga äpplen, färsk citron, örter, sten och vita blommor. I smaken är det fruktsyran som dominerar upplevelsen, tillsammans med en läskande fruktkoncentration och ett friskt avslut. Viner från soliga lägen eller varma årgångar kan dofta persika, nektarin och nötter. Med tid i flaska utvecklas aromerna mot att bli mer nötiga och mineraliga.

Vilken typ av mat passar till Chablis?

Petit Chablis och färska kosterräkor är en lika enkel som lyxig kombination. Ugnsbakad vit fisk och ostron är lysande partners till Chablis och Petit Chablis. Bjuds det gratinerad havskräfta, hummer eller pilgrimsmussla kan de lätt nötiga och ibland rostade ekfatstonerna hos en Premier eller Grand Cru vara det du söker.

Och du, Chablis och chips med löjromsdipp ska heller aldrig underskattas 😊

Vilken är din bästa kombination av Chablis och mat?

/Elin

Bilder: Pexels & Pixabay

Alto Piemonte – Alpernas Nebbiolo

Posted on av Elin

Ungefär 15 mil norr om Barolo har Nebbiolo ett annat hem. Med sina rötter i jordar som varit både havsbotten och vulkan blickar druvorna upp mot det mäktiga, snötäckta Monte Rosa. I Alto Piemonte får Nebbiolo sällskap av Vespolina och Uva Rara – och när vinerna efter flera års lagring på flaska når ditt glas är det en spännande smakupplevelse som väntar.

Vingårdar vid bergens fot. Bild: Pexels.

I slutet av 1800-talet var Alto Piemonte mer känt än Barolo och Barbaresco. Det fanns omkring 40 000 hektar vingårdar. En areal som idag krympt till 1200 hektar, men som på 1950-talet var nere och snuddade på 600 hektar.

Så vad hände? Först kom vinlusen i slutet av 1800-talet och slog ut stora delar av odlingarna. En ökänd frost år 1905 raderade ut ytterligare några hektar. Under första och andra världskriget låg vinodlingen i träda. När industrialiseringen sedan tog fart på 1950-talet var det många som valde fast månadslön och stadsliv i stället för att förlita sig på bergsklimatets nyckfulla skörd.

Några första steg för att återta norra Piemontes rykte och ambition togs under 1960-talet, när flera subregioner fick DOC-status. Till exempel blev Gattinara ett av Italiens första DOC år 1967. Idag när intresset är större än någonsin för Piemonte, Nebbiolo och svalklimatsviner är Alto Piemonte en vinregion värd att ha koll på. Inte minst tack vare alla unga odlare som kombinerar tradition med kunskap och ny teknik.

Var ligger Alto Piemonte?

Alto Piemonte betyder mer eller mindre ”norra Piemonte”. Det gränsar till Schweiz och kan delas in i provinserna Biella, Vercelli och Novara. Floden Sesia delar vinområdet Alto Piemonte i de två övergripande delarna Colline Novaresi och Coste della Sesia.

Colline Novaresi ligger till höger om floden och innefattar subregionerna Boca DOC, Ghemme DOCG, Sizzano DOC och Fara DOC från norr till söder.

Colline Novaresi är ett eget DOC sedan 1994, där druvor från hela området kan användas. Vi är nu 400 – 600 meter över havet. Röda viner från detta området ska innehålla minst 50 % Nebbiolo som mjukas upp av Uva Rara, Vespolina, Croatina och Barbera. Vita viner förekommer också, då till 100 % av den sällsynta men fascinerande druvan Erbaluce.

Coste della Sesia breder ut sig till vänster om Sesia. Här hittar vi subregionerna Bramaterra DOC, Lessona DOC och Gattinara DOCG. Likt grannen i öster har Coste della Sesia ett eget regionalt DOC, detta sedan 1996. Druvorna för röda och vita viner är exakt desamma som för Colline Novaresi.

Gattinara, Ghemme eller Boca? Bild: Pexels.

Hur smakar vinerna från Alto Piemonte?

Om Barolo är en sprinter, är vinerna från Alto Piemonte maratonlöpare. Vi hittar samma kärna av nypon, röda bär, örter, tobak och skogspromenad som i Barolo – men i en lättare och friskare stil. Ibland med inslag av rosor och blodgrape. Tanninerna finns alltid där, från sammetslena hos viner med ålder till tuffa och strama hos yngre viner och de med hög andel Nebbiolo.

Det som påverkar smaken hos ett vin från Alto Piemonte är…

  • Druvorna. För det mesta är basen Nebbiolo, som mjukas upp av de lokala druvsorterna Uva Rara och Vespolina. Ju högra andel Nebbiolo, desto stramare tanninstruktur och högre syra.
  • Det alpina klimatet. Bergsluften svalkar odlingarna under sommaren, medan alperna skyddar mot oväder och regn resten av året. Resultatet blir en lång och sval mognadssäsong, som ger en stor variation av aromer, frisk fruktsyra och viner i lätt till medelfyllig stil.
  • Vingårdsläget. Sydöstliga och sydvästliga lägen med skarp exponering och många soltimmar ger viner med mer frukt och mjukare tanniner än de som odlas på flackare platser med mindre sol. Rätt vingårdsläge blir extra viktigt i ett marginellt klimat som Alto Piemonte.
  • Jordmånen. Den östra delen av Coste della Sesia var en gång en del av havet och har rester av marina fossiler. Samtidigt finns det en hel del vulkaniska jordar i Colline Novaresi. Geologer tror att Alperna formades i området mellan Gattinara och Ghemme för omkring 60 – 30 miljoner år sedan. Där och då följde resterna av en antik supervulkan med – il supervulcano della Valsesia – som tros ha varit aktiv omkring 250 miljoner år före det att Alpernas reste sig ur landmassan.

    Jord formad av hav och eld har en sak gemensamt: hög syra, som hjälper vinrankan att ta upp markens mineraler. Kanske har vinerna från Alto Piemonte en extra dimension av mineral, vulkan eller till och med sälta?
  • Lagringen på flaska. Enligt lagtexten hos de flesta subregioner inom Alto Piemonte, ska vinerna lagras under relativt lång tid på flaska innan de släpps på marknaden. Ofta omkring 3 år. Under den tiden hinner tanninerna mjukna något och vinerna få sina första tecken på utveckling.  

Oavsett vilket vin du väljer är vilt, svamprisotto eller en vällagrad hårdost en passande kombination.

Alpin luft förlänger växtsäsongen. Bild: Pexels.

Kort om 3 av subregionerna: Gattinara, Ghemme och Boca

Gattinara DOCG

Gattinara DOCG är troligtvis den mest välkända regionen i Alto Piemonte. Det blev en DOC år 1967 och ett DOCG år 1990. Idag består området av omkring 100 hektar odlingar på bergig och järnrik mark.

Vinerna ska bestå av minst 90 % Nebbiolo i sällskap av upp till 10 % Uva Rara (Bonarda di Gattinara) och/eller Vespolina. Först efter 35 månaders lagring varav minst 24 månader på fat kan vinerna nå marknaden. Står det Riserva på flaskan är det totalt 47 månader som gäller.

Ghemme DOCG

Ghemme DOCG gränsar till Gattinara DOCG men ligger på den andra sidan av Sesiafloden och tillhör därmed Colline Novaresi. Detta omkring 50 hektar stora område har en något sandigare jordmån än i Gattinara, vilket kan ge lite lättare viner. Det finns även en skillnad gällande druvkomposition. I stället för 90 % Nebbiolo är det här 85 % som krävs – något jag tror kan bidra till ytterligare en lite mjukare vinstil än för Gattinara. Lagring ska ske i minst 34 månader varav 18 på fat.

Boca DOC

En extrem vinregion på det sättet att det är den allra nordligaste i Alto Piemonte. Vingårdarna klättrar på branter upp mot 500 meter över havet, vissa av dem formade som en naturlig amfiteater. De som odlar vin här kan variera mängden Nebbiolo mellan 70–90 % Nebbiolo och kombinera med Uva Rara och/eller Vespolina. Vinerna från Boca DOC kan släppas lite drygt ett år tidigare än de från Gattinara och Ghemme – de ska lagras minst 22 månader varav 18 på fat.

Vespolina och Uva Rara – Nebbiolos druvkompisar i Alto Piemonte

Uva Rara

Kan översättas till ”rare grape”. Vilket lätt får oss att tro att det är själva druvan som är ovanlig. Så är det inte! i själva verket refererar namnet till det begränsade antalet druvor per klase. Med andra ord ingen druva som ger någon enorm avkastning.  

Uva Raras roll i vinerna från Alto Piemonte är att mjuka upp Nebbiolo. Det är en druva med en härligt parfymerad arom, mjuka tanniner och ibland en lätt mandelbitter eftersmak.  

Vespolina

Vespolina används i synnerhet i viner från Gattinara DOCG. Namnet kommer från vespa, geting. Druvorna ansamlar mycket socker och attraherar därför getingar. Enligt DNA-forskning är denna druva en av Nebbiolos anfäder.

Vespolinas popularitet minskade i början av 1900-talet efter vinlusens framfart. Detta till förmån för den mer produktiva Barbera-druvan. Druvan har en påtaglig tanninstruktur och bjuder på en fruktig och kryddig karaktär.

Info om druvorna har jag hittat i boken Wine Grapes av Robinson, Harding och Vouillamoz.

Så vad säger du, redo att upptäcka Alpernas Nebbiolo? 🙂

Få koll på 10 franska vinbegrepp – från Barrique till Premier Cru

Posted on av Elin

Château Margaux. Bild: Pixabay

”Denna Brut är en cuvée på druvor från Grand- och Premier Cru-lägen, samtliga vieilles vignes och varav en del av druvorna lagrats på små barriquer”.

Hängde du med? Om inte, är detta inlägg till dig. Vinspråket kan ibland vara kryptiskt och strösslat med speciella termer. Här är din quick fix – vi går igenom 10 av de vanligaste vinbegreppen på franska.

1. AOP – Appellation d’Origine Protégée

Betyder ungefär ”skyddad ursprungsbeteckning” och indikerar ett specifikt område för vinproduktion. Till exempel Chablis eller Côtes-du-Rhône.

Odlingsområde, arbetssätt i vingården, jordmån, storlek på skörd, druvsammansättning och lagringstid är alla faktorer som påverkar vinets identitet och därmed ingår i regelverket. Kort sagt kan vi säga att en AOP är en lagtext för att bevara ett vins terroir (förklaringen till terroir finns längre ner i inlägget).

Systemet infördes redan 1935, då under namnet AOC (Appellation d’Origine Contrôlée). År 2009 harmoniserades EU:s vinlagar så att AOC blev AOP. Inom Frankrikes gränser kan AOP-klassade viner dock fortfarande kallas AOC.

Viner som vilar i barriquer. Bild: Pixabay.

2. Barrique

En 225 liter stor ektunna av som används för att jäsa och/eller lagra vin. Termen är typisk för den typ av ekfat som används i Bordeaux. En barrique är 93 cm hög och 210 cm i diameter på sin bredaste punkt.

I Bourgogne kallas ett 228 liter stort ekfat för pièce – medan samlingsordet för ekfat i Frankrike är tonneau i singular eller tonneaux i plural. Och tro mig, det finns fler namn än så… 😊

När ett vin lagras på barrique innebär det oftast att producenten har en vision om hög kvalitet och lagringspotential. Vinet behöver ha lite kropp och kraft från grunden för att tåla lagring på barrique. Tiden på fat gör att vinet luftas långsamt så att tanninerna blir mjukare. Dessutom adderar fatets insida toner av rostat trä, kryddor, ek, vanilj och choklad.

3. Brut

Ett ord du kan hitta på Champagne- och Crémantflaskor (syns även på Cava och andra mousserande viner). Det betyder rätt och slätt ”torr”. I termer av exakt sockerhalt kan en Champagne eller Crémant Brut innehålla upp till 12 gram socker per liter. En Brut håller sig ofta kring 6-8 gram. Med andra ord en låg sockerhalt vars syfte är att balansera den ofta knivskarpa syran och friska bubblorna i en Champagne.

Brut är den utan tvekan mest förekommande typen av Champagne, troligtvis tack vare sin balanserade smak och mångsidighet. Om du vill ha en ännu torrare Champagne, leta efter Extra Brut (0–6 gram socker per liter) eller Brut Nature (0–3 gram socker per liter).

En Cuvée Brut Millésimé på kylning? Bild: Pexels.

4. Château

Betyder slott och är ofta en del av vinets namn, i synnerhet när det kommer till Bordeaux. Namnet på slottet eller egendomen blir alltså ett slags varumärke. Ett ”châteauvin” innebär att druvorna kommer från odlingar som hör till slottet, samt att de vinifierats och lagrats inom dess ägor.

Även om flertalet vinslott imponerar med symmetrisk arkitektur och labyrintiska slottsträdgårdar, finns det även exempel på châteaux som påminner mer om vanliga hus eller i bästa fall stora herrgårdar. Inom Bordeaux får de fortfarande kallas för slott, så länge som egendomen i fråga äger både vingårdar och utrustning för att vinifiera och lagra ett vin.

I Bordeaux är traditionen att använda Château-namnet till de bästa vinerna. Helt enkelt de viner som producenten vill att kunderna ska förknippa namnet med. Frågan är vad de gör med viner från yngre stockar eller som inte lever upp till Châteauvinernas höga standard? Dessa kan säljas som så kallade second vins, andraviner.

Vy över Alsace – där du kan hitta flera goda Grand Cru-viner. Bild: Pixabay.

5. Cuvée

En lämplig synonym till Cuvée tycker jag är blend. När en vinproducent under en rundtur i vineriet visar dig de olika tankarna och ekfaten kan hen säga: ”här ser du de olika komponenterna som kommer att utgöra vår standardcuvée”. Viner av olika druvor, från vitt skilda vingårdslägen, med varierande lagringstid och egenskaper används precis som färgerna i en palett för att skapa en balanserad helhet. En cuvée.

6. Grand Cru

Vingårdsläge i bland annat Champagne, Bourgogne, Saint-Émilion och Alsace som anses vara det allra bästa platsen kan frambringa. Det högsta steget i AOP-systemets kvalitetspyramid. Grand Cru-lägen kan vara allt ifrån mindre än en hektar som La Romanée i Bourgogne och upp till 80 hektar som Schlossberg i Alsace. Flera olika producenter kan samsas om den dyrbara marken inom ett och samma Grand Cru-läge.

7. Millésime och Non Vintage

Millésime betyder ”årgång” och används ofta i Champagne-sammanhang. Faktum är att den stora majoriteten flaskor Champagne som säljas är Non Vintage, icke årgångsbetecknade.

Det finns en lång tradition av att blanda viner från olika årgångar för att kunna jämna ut karaktären på vinet – vilket varit avgörande för att uppnå en konsekvent kvalitet i ett svalt klimat där årgångarna bjuder på stor variation.

Champagne millésimé eller årgångsbetecknad Champagne spelar i en annan liga. Här kan producenten bara förlita sig på frukten av en enskild årgång. Dessa bubbel kan variera mycket från en årgång till en annan, och produceras ofta för att kunna lagras länge.

8. Premier Cru

Det näst högsta steget på den franska kvalitetstrappan, som främst används i Champagne och i Bourgogne.

Terroiren ger ett vin sin karaktär. Bild: Pixabay.

9. Terroir

Ett oöversättbart ord som innefattar de faktorer som ger ett vin sin karaktär. Vi pratar inte bara jordmån, klimat och solexponering – även mänsklig påverkan bidrar till ett vins terroir.

Det kan röra sig om uppbindningssystem, hur mycket sol eller skugga druvorna får genom att lövverket beskärs, val av skördedatum och hur länge jäsning och lagring pågår.

Med tiden blir en rad olika metoder inom vinodling- och produktion typiska för en viss plats. De har då växt fram och förfinats genom generationer, och räknas därmed som en del av platsens terroir.

10. Vieilles Vignes

Kanske är du mer bekant med något av begreppen Old Vines, Viñas Viejas eller Vecchie Vigne? Gamla stockar producerar en högst begränsad mängd druvor per klase. Men vilken kvalitet det blir! Koncentrerade, nyanserade viner som har en enastående förmåga att spegla sin odlingsplats.

Med tanke på att viner från gamla stockar producerar så pass lite, driver de naturligtvis upp priset på en flaska vin. Å andra sidan ökar chanserna att få en minnesvärd vinupplevelse när det står Vieilles Vignes på etiketten.

Finns det något vinord du undrar över? 🙂

Fem frågor om Rioja

Posted on av Elin

Om du åker ungefär en timme rakt söderut från Bilbao hamnar du i Haro, Riojas västligaste stad. Härifrån kan du ta dig vidare in i ett av Spaniens främsta vindistrikt – där Tempranillo och Garnacha efter en tid på ekfat ger mjuka viner med doft av vanilj, torkad frukt och tobak. En av orsakerna bakom Riojas popularitet och unika karaktär är utan tvekan lagringen. Sedan 2017 klassificeras även vinerna utifrån område, kommun och vingård.  

Gamla stockar i Rioja.

Under slutet av 1800-talet härjade vinlusen phylloxera vastatrix i Bordeaux. Vingårdar ödelades, och producenterna sökte sig över gränsen till norra Spanien och Rioja för att hitta nya odlingsmarker.

Med sig tog de traditionen att lagra viner på fat. När vinerna sedan kunde skeppas vidare via den nybyggda järnvägen blev succén snart ett faktum. Rioja var – och är – ett vin som levererar en stor smakupplevelse i förhållande till sin prislapp.

För att undvika fusk och förfalskning skapades år 1925 ett ursprungsskydd för vinerna från Rioja: Denominación de Orígen. Det reglerar odlingsområde, vilka druvor som kan användas och i vilka proportioner, hur många kilo druvor som får skördas och hur vinerna ska lagras. Som du säkert har märkt har ett flertal spanska viner bokstäverna ”DO” utskriva någonstans på etiketten. Dessa indikerar alltså att vinet i fråga kommer från ett av Spaniens 70-tal olika DO. Men – Rioja var först!

År 1991 upphöjdes Riojas status till DOC. Det står för Denominación de Orígen Calificada och är en slags division 1 för spanska viner. Hittills är det bara Rioja och Priorat som tillhör denna toppliga.

Dimmig morgon i Rioja Alavesa.

1.      Var ligger Rioja?

Odlingsområdet Rioja sträcker sig över de tre regionerna La Rioja, Baskien i nordväst och Navarra i nordöst. I norr skyddas området från atlantregn av bergskedjan Sierra de Cantabria. I söder är det en annan bergskedja, Sierra de la Demanda, som håller den allra torraste luften borta.

Floden Ebro flyter genom landskapet, med byar karvade ur sandsten på varje sida. Dock är det från en annan flod som området fått sitt namn: Oja. Río Oja.

Rioja brukar delas in i tre delar.

Rioja Alta

Den västligaste delen av Rioja där du känner fukten från Atlanten i luften. Leriga jordar med varierande inslag av kalksten och järn ger strukturerade och täta viner, främst av Tempranillo.

Här kan du upptäcka vinstaden Haro, som tillsammans med Paris och London var en av Europas första städer att få elektriskt ljus.

I den större och mer pulserande staden Logroño finns ett rekorstord antal tapasbarer per capita – de flesta samlade på och kring gatan Calle Laurel.

Rioja Alavesa

Alavesa är den nordligaste delen av Rioja, som tillhör Baskien. Även här är Tempranillo den stora stjärnan, framför allt från kalkstensrika lerjordar.

I byar som Elciego och Laguardia kan du njuta av viner med stor koncentration och elegans samtidigt som du beundrar mixen av medeltida och modern arkitektur.

Rioja Oriental (tidigare Baja)

Vi rör oss österut och börjar känna varma vindar och doften av timjan i luften. Medelhavsinfluensen är starkare än den från Atlanten, och Garnacha trivs bättre än Tempranillo.

Vinerna från Rioja Oriental ger en välkommen värme och rondör till strama Tempranillo. Både förr och nu är det vanligt att viner från Riojas tre olika områden blandas för att ge en komplett smakprofil.

Samtidigt går det att hitta viner med doft och smak av en enskild odlingsplats.

En lite suddig pulpo (bläckfisk). Gott med Rioja Jóven eller Crianza.

2.      Vilka druvor används i viner från Rioja?

För röda viner används 5 druvor.

Tempranillo

Ger drag av körsbär, björnbär, tobak och torkade örter. Med lite utveckling och ofta i kombination med ekfatslagring uppkommer den för Rioja så karaktäristiska aromen av dillchips. Tempranillo ger täta tanniner och frisk syra – två bra förutsättningar för att vinerna ska kunna lagras länge. Den i särklass mest odlade druvan i Rioja med 88 % av odlingsytan för röda viner.

Garnacha Tinta

Från svala lägen ger Garnacha en förförisk hallonfrukt med örtiga inslag. Med fler soltimmar och senare skörd blir vinet fylligare, den röda frukten mer intensiv och alkoholhalten högre. Garnacha används ofta för att ge såväl volym som parfym till röd Rioja. Med sina 7,5 % av odlingsarealen är det den andra mest planterade blå druvan i området.  

Graciano

En sällsynt druva som främst går att hitta i Rioja. Med sina tjocka skal och friska syra ger Graciano djup i både färg och smak. Särskilt bra gifter den sig i kombination med Tempranillo i en blend. Tack vare druvans eftersökta egenskaper ökar odlingarna stadigt från nuvarande 2,1 %.

Utöver Tempranillo, Garnacha Tinta och Graciano odlas kan det även finnas ett par procent av druvorna Mazuelo (Carignan) och Maturana Tinta i en röd Rioja.

Till Riojas vita viner kan inte mindre än 9 olika druvor användas.

Viura

Viura upptar 69 % av odlingarna och är därmed den vanligaste gröna druvan för vit Rioja. Känner du igen namnet Macabeo? Det är ett annat namn för Viura, som används när den odlas i Katalonien och används i Cava. Viura ger en äpplig ton med inslag av citrus och vita blommor. Syran är pigg och druvan har likt Chardonnay en förmåga att uttrycka aromer av fatlagring utan att ta över.

Tempranillo Blanco
Precis som namnet antyder är Tempranillo Blanco släkt med sin blå motsvarighet. Den vita versionen uppkom som en mutation av den blå år 1988. Likt Viura är Tempranillo Blanco krispig och pigg. Aromerna å andra sidan går mer mot tropisk frukt, så som banan och melon.

Övriga tillåtna druvor i vit Rioja är i fallande ordning utifrån odlingsyta Garnacha Blanca, Sauvignon Blanc, Chardonnay, Malvasía, Maturana Blanca och Turruntés.

Fat är en oumbärlig del i Riojas smak-ekvation.

3.      Hur smakar vinerna från Rioja?

En typisk röd Rioja får sin smak av druva, ekfat och utveckling på flaska. Resultatet är ett nyanserat vin där frukt varvas med ekfatskrydda och mognadstoner.

En ung Rioja är ofta kraftfull med betoning på färsk frukt och inslag av kryddiga fat. Ju längre vinerna lagras, desto mjukare blir tanninerna. Frukt och fat får sällskap av mognadsaromer från utvecklingen på flaska.

En vit Rioja är krispig med aromer av gröna äpplen, melon, örter, vita blommor och en lätt ton av fat. Med tiden går färgen från ljust grönskimrande till gyllengul – och vinet får snygga nyanser av torkad frukt, hasselnöt, grillad ananas och rök.

Aromer från druvan

Röda viner: Hallon, körsbär, björnbär, plommon
Vita viner: Gröna äpplen, citron, vita blommor, melon

Aromer från lagring på ekfat

Röda viner: Vanilj, rostat trä, mjölkchoklad, rökigt, kryddnejlika
Vita viner: Vanilj, brynt smör, nötter, rök

Aromer från utveckling på flaska
Röda viner: Torkad frukt, läder, tobak, skogslöv, kanel
Vita viner: Torkad gul frukt, nötter

4.      Vad betyder Crianza, Reserva och Gran Reserva?

Till skillnad från många andra viner som säljs 1–2 år efter skörd, är det vanligt att viner från Rioja lagras en längre tid både på fat och flaska innan de säljs.

För att du som kund ska veta hur lång tid vinet lagras används termerna Crianza, Reserva och Gran Reserva. De ger också en indikation om vinets karaktär.

Så, vad är det som gäller?

Genérico eller Joven

Oftast unga viner från skörden som går 1–2 år tillbaka. Smaken påminner mestadels om färsk frukt. Samtidigt finns det producenter som lagrar sina viner betydligt längre, men som ändå säljer dem som en Genérico. Det kan bero på att de vill ha en kreativ frihet i sin vinodling och vinmakning som sträcker sig utanför det som är tillåtet enligt Riojas vinlagstiftning.

Crianza

En vinstil där färsk frukt möter kryddiga toner av fat och en lätt mognadston i bakgrunden.

Rött vin: 2 års lagring varav minst 1 år på ekfat och resten på flaska
Vitt vin: 18 månaders lagring varav minst 6 månader på ekfat och resten på flaska

Reserva

Nu börjar mognadstonerna av torkad frukt och tobak att göra sig påminda. Tanninerna blir mjukare, men vinet har fortfarande inslag av färsk frukt.

Rött vin: 3 års lagring varav minst 1 år på ekfat och resten på flaska
Vitt vin: 2 års lagring varav minst 6 månader på ekfat och resten på flaska

Gran Reserva

Färgen går mot tegel, tanninerna är sammetslena och vinet upplevs ha en lättare kropp än Crianza och Reserva. Aromerna av fat och mognadstoner är de som tar störst plats.

Rött vin: 5 års lagring varav minst 2 år på ekfat och resten på flaska
Vitt vin: 4 års lagring varav minst 6 månader på ekfat och resten på flaska

Rioja har mycket sevärd arkitektur. En timme norr om Rioja hittar du Guggenheim-muséet i Bilbao, där denna bild är tagen.

5.      Hur funkar de nya kvalitetsklasserna i Rioja?

Sedan 2017 är det möjligt för producenter att kommunicera område, kommun och enskild vingård på etiketten. Så att du som vindrickare kan uppleva effekten av Riojas olika terroir i ditt vin.

Från svala, atlantpräglade vingårdar i Alta och Alavesa till de torrare, medelhavsvarma lägena längre österut. Skillnaden i klimat, jordmån och läge tycker jag gör att den nya klassificeringen tillför en ny dimension till vad Rioja kan uttrycka.

På etiketten kan du hitta

Viñedo Singular

Från en enskild vingård vars stockar är minst 35 år gamla och som ska skördas för hand. Vingården i fråga behöver vara erkänd av ministeriet för fiske och jordbruk (som tydligen tar denna typ av beslut). Slutligen ska det färdiga vinet blindprovas två gånger och få omdömet excelente innan status som Viñedo Singular kan uppnås.

Vino de Municipio

Vin från en specifik kommun. Vingårdarna behöver finnas inom gränserna för den kommun som nämns på etiketten. Likväl behöver vinet jäsas och lagras inom samma kommun.

Vino de Zona

Druvor som jäses, vinifieras och lagras inom ett givet område kan bli till ett vin med denna benämning.

Och just det, bilderna i det här inlägget har jag tagit själv 🙂

Vilken är din bästa Riojaupplevelse?

Franciacorta – Italiens svar på Champagne?

Posted on av Elin

Franciacorta liknas ofta med Champagne eftersom båda produceras på druvorna Chardonnay och Pinot Noir samt att båda genomgår en andra jäsning på flaska. Och visst är de båda eleganta bubbel med stor klass – men frågar du mig har Franciacorta en helt unik personlighet, väl värd att upptäcka.  

Soldis över Lago di Iseo. Bild: Pixabay.

Ett glas Franciacorta ger en frisk och smakfull upplevelse med krämiga bubblor och drag av vinteräpplen, citrus, mineral och rostat bröd. Oftast är syran mildare än i en Champagne.

I det här inlägget kommer vi att ta oss till sluttningarna öster om Brescias historiska stadskärna. Vi kommer att vandra i sjöbrisen från Lago di Iseo och känna mineralrikt grus och kalksten under våra fötter.

De frågor vi kommer att ställa oss är vad Franciacorta ligger, vilka druvor som används, hur produktionsmetoden ser ut, vilka typer av Franciacorta det finns och hur du kombinerar Franciacorta med mat.

Först:

Vad är skillnaden mellan Prosecco och Franciacorta?

Odlingsområdet. Druvorna till Prosecco måste odlas i ett avgränsat område inom regionerna Veneto och Friulien. Franciacorta hittar vi i Lombardiet, öster om staden Brescia.

Druvorna. Medan Prosecco till minst 85 % ska vara gjort på den aromatiska druvan Glera, är det Chardonnay, Pinot Nero och Pinot Bianco som ger smak till Franciacorta.

Produktionsmetoden. Prosecco får sina bubblor genom en andra jäsning på ståltank. Det ger en livlig mousse (= bubblor) och smaker av primärfrukt (av druvan).

Franciacorta å andra sidan genomgår en andra jäsning inuti samma flaska den sedan säljs i. Det ger fina, små bubblor och aromer som påminner både om frukt och om rostat bröd och nötter. De senare kommer av tiden i kontakt med jäst.

Jag har skrivit mer om Prosecco i ett annat inlägg som du hittar här.

Ett glas Franciacorta på en hotellbar i Milano? Bild: Pexels.

Vad betyder Franciacorta och hur uttalas det?

Franciacorta är en sammanskrivning av Francae Curtes. Curtes betyder ”kommun” och Francae ”fri från skatt”. Namnet myntades någon gång under medeltiden. Verkar som om att Franciacorta har en historia som taxfree-paradis?

Du uttalar naturligtvis Franciacorta precis som du vill. Om du vill följa de italienska uttalsreglerna låter det ungefär så här: ”frantjiakorta”.

Var ligger odlingsområdet för Franciacorta?

Vi tar oss till Lombardiet i den norra delen av centrala Italien. Odlingsområdet för Franciacorta är 2958 hektar stort. Att jämföra med 31 050 hektar för Prosecco och 34 300 hektar för Champagne.

Vingårdarna ligger öster om staden Brescia, precis söder om Iseo-sjön. Härifrån är det inte långt till bergen. Och det märks på klimatet. Alpina vindar och den nordliga breddgraden gör Franciacorta till ett svalt område med italienska mått mätt. Det lokala klimatet mildras av Iseo – vars utjämnande effekt gör att våren kommer tidigare och hösten senare än vad de annars hade gjort.

Vingård, kanske är den odlad med Chardonnay eller Pinot Nero? Bild: Pexels.

Vilka druvor används i Franciacorta?

Chardonnay

En Franciacorta ska innehålla minst 50 % Chardonnay och/eller Pinot Nero. Chardonnay är en populär ingrediens i Franciacorta och upptar idag tre fjärdedelar av odlingsytan. Viner av Chardonnay ger en essentiell ryggrad av fruktsyra och aromer av äpplig frukt. Därutöver är viner av denna druva en utmärkt canvas för att uttrycka sekundära aromer från jäsningen på flaska.

Pinot Nero

Det italienska namnet för Pinot Noir. Måste ingå med minst 35 % i Franciacorta Rosé. Den upptar omkring 17 % av odlingsytan och används framförallt för att ge struktur och långt liv till årgångsbetecknade viner och Riserva-bubbel.

Pinot Bianco

Den tredje mest odlade druvan i Franciacorta uppgår endast till 3 % av odlingarna, men kan inkluderas med upp till 50 % i vinerna. Pinot Bianco bidrar med en mild syra och diskret frukt.

Erbamat

En lokal grön druva med historisk förankring till området som kan ingå med upp till 10 % i en Franciacorta. Erbamat mognar senare än Chardonnay och Pinot Nero och ger en markerad fruktsyra.

Låt oss gissa att detta är ett glas Franciacorta Satèn. Bild: Pexels.

Hur produceras Franciacorta?

Druvorna skördas för hand för att undvika skador och att de blå Pinot Nero-skalen inte ska ge färg till basvinet. Normalt sett börjar skörden under augusti eller september.

Chardonnay, Pinot Nero, Pinot Bianco och Erbamat pressas separat, varpå den första jäsningen kan starta. Denna sker i tankar av rostfritt stål. Fokus är att bevara och framhäva druvornas naturliga aromer.

På våren som följer skörden har vi färdiga basviner. Helt enkelt de stilla viner som ligger till grund för Franciacorta. Nu är det dags att blanda viner från olika druvor och vingårdslägen för att uppnå önskad karaktär. En sådan blandning kallas Cuvée.

Tid för jäsning nummer 2. Basvinet tappas på flaska tillsammans med en väl doserad mängd jäst och socker. Flaskan försluts med kronkapsyl, och placeras horisontellt i vineriernas lagringskällare. Det är nu magin sker. Franciacorta får sina krämiga bubblor och subtila smaker rostat bröd med smör.

När lagringstiden närmar sig sitt slut, snurras flaskorna sakta runt under en process som kallas la scuotitura. Målet är att flaskan ska hamna i en vertikal position där all jästfällning samlas i dess hals.

Jästfällningen avlägsnas under tryck och ersätts med en blandning av vin och socker i önskad mängd. Om enbart vin utan socker tillsätts får vi en Dosaggio Zero.

I Lombardiet kan man kombinera provning av Franciacorta med slottsbesök. Bild: Pixabay.

Vilka typer av Franciacorta finns det?

Franciacorta kan delas in utifrån ett kriterie som baseras på färg, produktionssätt och lagringstid samt baserat på sockerhalt. Vi kikar närmare på båda typer av indelning.

Franciacorta, Franciacorta Satèn, Rosé, Riserva och Millesimato

Franciacorta DOCG ska innehålla minst 50 % Chardonnay och Pinot Nero, upp till 50 % Pinot Bianco och upp till 10 % Erbamat. Vinet ska lagras på sin flaska i minst 18 månader för viner från flera årgångar och i 30 månader för millesimato (årgångsbetecknade viner).

Franciacorta Satèn DOCG är en blanc de blancs och alltså enbart producerad på gröna druvor. Minst 50 % Chardonnay och max 50 % Pinot Bianco. Än så länge ingen Erbamat. En skillnad mot övriga är att denna ska ha lägre tryck, max 5 bar. Det ger lite mjukare bubblor. Vinet ska lagras på sin flaska i minst 24 månader. När en Satèn är årgångsbetecknad ska den lagras i minst 30 månader.

Franciacorta Rosé DOCG ska innehålla minst 35 % Pinot Nero, max 50 % Pinot Bianco och max 10 % Erbamat. Vinet ska lagras på sin flaska i minst 24 månader. Precis som för Satèn gäller att en rosé millesimato ska lagras i minst 30 månader.

Franciacorta Riserva DOCG ska lagras i minst 60 månader oavsett om det är standard-Franciacorta, Rosé eller Satèn.

Så vet du hur mycket socker det är i en Franciacorta

  • Dosaggio Zero: Max 3 g/l
  • Extra Brut: Max 6 g/l
  • Brut: Max 12 g/l
  • Extra Dry: Mellan 12-17 g/l
  • Sec o Dry: Mellan 17-32 g/l
  • Demi Sec: Mellan 33-50 g/l
Salami och hårdost är gott till vilken Franciacorta som helst. Bild: Pexels.

Hur kombinerar du Franciacorta med mat?

Som aperitif kan jag rekommendera ett glas knastertorr Dosaggio Zero eller en sammetslen Satèn. Till San Daniele-skinka eller naturella skaldjur kan en Brut balansera den lätta sältan i dessa rätter på ett fint sätt.  

Står det lax eller smakrika charkuterier på menyn? Franciacorta Rosé gör jobbet.

En vällagrad och lite nötig parmigiano eller grana padano kan med fördel upplevas i sällskap av ett glas Franciacorta Riserva.

Fem fakta om Sancerre

Posted on av Elin

Doften av krusbär, svartvinbärsbuske och nässlor gör det lätt att känna igen ett glas Sancerre. Detta svala uttryck för Sauvignon Blanc kommer från en lantlig, högt belägen by vid Loire-flodens vänstra sida. Visste du att det i slutet av 1800-talet odlades mer Pinot Noir än Sauvignon Blanc i Sancerre? Bli proffs på Sancerre via fem fakta.

Druvorna får en paus från solen under en molnig eftermiddag i Sancerre. Bild: Pixabay

Platsen: Sancerre och 13 andra kommuner i centrala Loire

Vi är i norra Frankrike, i regionen Loire och departementet Cher. Odlingsområdet för Sancerre består av 3007 hektar vingårdar i 14 kommuner, inklusive byn Sancerre. För att nämna några: Bué, Vinon och Verdigny. På vintern kan du uppleva snö och minusgrader – på sommaren skönt värmande sol innan höstkylan sveper in.

Landskapet är vackert kuperat med kullar som sträcker sig upp till 400 meter över havet. I den västliga delen hittar vi kalkrika lerjordar som ger viner med kraft. I centrala Sancerre finns grusiga jordar med inslag av kalksten som skänker en diskret elegans åt druvorna som odlas där. Vingårdarna närmast byn Sancerre innehåller mycket flinta (silex), vilket i vinet översätts till spännande toner av vita blommor och mineral.

Vita viner av Sauvignon Blanc står för den största delen av produktionen – men du kan också hitta rosé- och röda viner av Pinot Noir.

Med lite tur kan detta vara Sauvignon Blanc. Bild: Pixabay

Druvan: Sauvignon Blanc

Enligt boken Wine Grapes av Robinson, Vouillamoz & Harding omnämns Sauvignon Blanc för första gången år 1534 i Loire, då under namnet Fiers. Bland släktingarna i familjeträdet finns kändisar såsom Cabernet Sauvignon, Grüner Veltliner, Chenin Blanc och Silvaner. I Kalifornien kallas druvan ibland för Fumé Blanc. Ett smeknamn den fått av sina ibland lite rökiga aromer.

Namnet Sauvignon Blanc tros komma av franska för vild, sauvage – om Sauvignon Blanc tillåts att växa vilt påminner rankan om vildvin. Som vinodlare behöver du vara flitig med saxen och beskära lövverket mycket och ofta. Annars kan druvans lövverk spåra ur och det blir för lite energi över till själva druvorna.

För det allra mesta är Sauvignon Blanc ingen blyg personlighet. Druvan berättar tydligt vem den är genom intensiva aromer av nässlor, citrus, svartvinbärsblad, gröna äpplen och passionsfrukt. De fruktiga och örtiga aromerna piggas upp av en livlig, frisk syra.

Sauvignon Blanc doftar ofta av svartvinbärsblad. Bild: Pexels

Smaken: krusbär, svartvinbärsblad och nässlor

Sancerre är en hel värld av smaker. Från gräsklipp, citrus och krusbär via mineral och flinta till gula päron, mandarin och lime. Min erfarenhet av Sancerre är att de flesta exemplar har en hög intensitet i doft och smak, en torr smak med pigg uppfriskande syra, lätt till medelfyllig kropp och en lång eftersmak. Det är spännande att testa Sancerre från olika typer av jordmån då vinerna kan variera en hel del. Samtidigt är det druvan som i hög grad ger vinerna sin karaktär.

Långt ifrån alla druvor har en lika distinkt karaktär som Sauvignon Blanc – vilket faktiskt kan förklaras med ren kemi.

Bakom de gröna, örtiga aromerna hos Sauvignon Blanc och släktingen Cabernet Sauvignon finns en grupp smakämnen som kallas methoxpyraziner. En av dem förkortas IBMP (isobutyl-methoxpyrazine) och kan direkt kopplas till aromer av krusbär och grön paprika. Mängden IBMP tenderar att vara högre hos druvor som skördats tidigt och odlats i svala klimat. Något som förklarar att Sauvignon Blanc från exempelvis Loire kan upplevas mer örtig och ”grön” än druvor som odlats på platser med fler soltimmar, såsom södra Frankrike eller Australien.

När vi ändå är inne på kemi. Ett annat ämne som kan påverka aromerna hos Sauvignon Blanc är thioler. Dessa kan ge toner av passionsfrukt, grapefrukt, lime och mandarin. Desto mer mogna Sauvignon Blanc-druvor, desto mindre mängd methoxpyraziner och desto högre mängd thioler.

Storyn: från rött och okänt till vitt och världskänt

Cher och byarna kring Sancerre har en lång historia av vinproduktion. Under 1100-talet var området känt för sina utmärkta röda viner av Pinot Noir. Producenterna bakom var inga andra än Augustin- och Saint-Satur-munkarna. Vinet exporterades enkelt via Loire-floden, och nådde på så vis andra marknader än den lokala.

Pinot Noir förblev huvuddruvan fram till slutet av 1800-talet. Då förstördes vingårdarna totalt av vinlusen phylloxera. När det blev dags att plantera om föll valet på Sauvignon Blanc, som är mer väl lämpad för Sancerre’s svala inlandsklimat än Pinot Noir.

Under lång tid nådde de vita vinerna från Sancerre inte längre än till restaurangerna i Paris. Men under 1970- och 1980-talet hände något. Sauvignon Blanc-vinerna från centrala Loire gick från att vara en lokal specialitet till att bli hela världens förstahandsval som friskt, franskt och elegant till fisk och skaldjur.

Idag säljs 70 % av vinerna från Sancerre till globala marknader världen över medan endast en tredjedel av produktionen stannar inom Frankrikes gränser.

Sancerre är ett bra vin att inleda med. Bild: Pexels

Vad du äter till Sancerre: getost, skaldjur och ostron

Låt oss börja med en lokal kombination. Mellan vinfälten i centrala Loire betar en hel del getter, och tack vare deras närvaro i området kan vi njuta av osten Crottin de Chavignol. Den pigga, friska syran och de örtiga aromerna i vinet är som gjord för denna syrliga, krämiga getost.

Jag tycker att Sancerre gör sig bra med de flesta rätter där getost har en betydande del. Så länge de inte samtidigt har sötma, eftersom vinet då kan upplevas som alltför syrligt och torrt.

Till naturella räkor och kräftor är Sancerre ett fint val. Även till krämiga rätter med skaldjur, såsom skaldjurspaj- eller soppa.

Är det ostron som väntar kan ett glas Sancerre fylla samma funktion som en skiva citron.

Själv tycker jag att en bra serveringstemperatur är omkring 8–10°C, och väljer gärna avsmalnande vitvinsglas.

Upplev Monastrell från Jumilla

Posted on av Elin

Sen eftermiddag i augusti och termometern visar 39 °C när du blickar ut över det vidsträckta landskapet, täckt av vinrankor. Värmen blir hanterbar tack vare en lätt vind som sveper mellan rankorna. Här, på karg slättmark omgiven av berg, är det bara oliv-och mandelträd i sällskap av vindruvor som lyckas överleva. Vi är i Jumilla, där Monastrell har en förmåga att omvandla ett tufft odlingsklimat till överraskande eleganta och livfulla viner.

Vingård i Jumilla. Foto: Elin.

Jumilla är både en vinregion och en stad med omkring 25 000 invånare. Vinregionen sprider sig över de två provinserna Murcia och Albacete. Med andra ord odlas druvorna till Jumilla DO i sydöstra Spanien, med La Mancha, Andalusien och Medelhavet som närmsta grannar.

Från Alicantes stränder behöver vi ta oss cirka 8 mil rakt in i landet för att nå Jumillas gränser. Närheten till Medelhavet kan ge en viss fräschör till de vingårdar som ligger längst söderut i odlingsområdet, men framför allt är det höjden på 320 – 900 meter över havet och de kalkstensrika jordarna som ger rankorna svalka och vatten.

De vintyper du kan hitta från Jumilla är Tinto (rött), Blanco (vitt), Rosado (rosé), Jumilla dulce (sött) och det förstärkta Vino de Licor Tinto Monastrell.

Monastrell på väg att mogna. Foto: Elin

Vilka druvor odlas i Jumilla?

Monastrell är utan tvekan Jumillas superstar. Spaniens tredje mest odlade druva upptar omkring 80 % av Jumillas totala odlingar. Och det finns en naturlig förklaring. Monastrell är en av få druvor som kan hantera Jumillas 3000 soltimmar och minimala regnmängd (bara ca 300 liter per år). Det soliga, torra och varma klimatet till trots kan druvan mogna med stor elegans och bibehållen fruktsyra.

Hur Monastrell smakar kan variera oändligt beroende på bland annat odlingsläge och när druvan skördas. Jumilla kan ibland förknippas med bombastiska, alkoholstarka viner med drag av syltig frukt. Den stilen är fullt möjligt att åstadkomma – men mitt intryck är att odlarna idag ofta strävar efter att producera mer nyanserade viner. Och att det är möjligt är det ingen tvekan om. Monastrell är en druva som verkligen kan tolka platsen den odlas på.

Från lite varmare lägen möter du aromer av solvarma björnbär, plommon, blåbär, hallon, torkade örter och svartpeppar. Monastrell kan ge riktigt fylliga viner med mjuka, mogna tanniner och en balanserad men värmande touch mot avslutet. Om vinet spenderat tid på fat, möts frukten av mörk choklad, rostade fat, vanilj och espresso.

Druvor från svalare odlingslägen kan ge aromer av färska jordgubbar, hallon, solmogna körsbär, krusbär och färska örter. Ackompanjerat av en pigg syra, medelfyllig kropp, lite tanninbett och ett fräscht avslut. Denna stil av vin produceras på druvor som vuxit hundratals meter över havet och skördats tidigt.

I Jumilla finns ett stort antal stockar med respektabel ålder, på allt ifrån 30 till 100 år. De äldre stockarna ger en lägre avkastning – belöningen är viner med silkeslen koncentration som visar det bästa druvan har att erbjuda.

Utöver Monastrell odlas den spanska trion Cencibel (Tempranillo), Garnacha Tintorera och Garnacha. Dessa druvor kompletteras av Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah och Petit Verdot. Bland de gröna druvorna återfinns La Mancha-druvan Airén, Macabeo och Pedro Ximenez som är känd för att ge söta, koncentrerade viner till produktionen av sherry. Utöver dessa hittar vi även Malvasía, Chardonnay, Sauvignon Blanc, Moscatel de Grano Menudo och Verdejo.

Stenig kalkstensjord i Jumilla. Foto: Elin

Vad är det för typ av jordmån i Jumilla?

Jorden är brunaktig med krämfärgade stenar av varierande storlek, och har ett högt innehåll av kalksten. Regnet som faller under vår och höst sugs upp av kalkstenen och bevaras där som en reservoar. När rankornas rötter sedan behöver fukten som mest, finns den tillgänglig, och gör att druvorna kan överleva sommarens gassande sol och brist på regn.

Ett sätt att hjälpa vinrankans rötter att få tillgång vattnet är att lufta jorden. Det vill säga, att vinodlarna med jämna mellanrum fluffar till jorden mellan plantorna.

Svampsjukdomar är sällsynt i Jumilla – det finns helt enkelt knappt någon fukt som gör att de sprids. Därför är det enkelt att odla enligt ekologiska principer, utan att egentligen göra någon större skillnad mot det traditionella sättet att odla i Jumilla.

Det produceras mycket getost i Jumilla. Bild: Pixabay.

Vad äter jag till viner från Jumilla?

Den traditionella Jumilla-dieten är till för att ge en ordentlig energiboost till jordbrukarna som jobbade på fälten. För att ladda upp inför en vinterdag i minusgrader eller en sommardag i 40° åt de bland annat Arroz y conejo con caracoles, risotto med kanin och sniglar.

En annan rätt som i all sin enkelhet är perfekt till ett glas Jumilla är grillat lamm med vitlök och tomat. Som ett tillbehör eller förrätt – missa inte Queso de cabra frito con tomate, en friterad färskost av getmjölk som serveras med tomat eller med marmelad av vinskal. Lokalt och supergott. I princip all lokal ost är producerad av getmjölk, eftersom det är de enda betesdjuren som hittar tillräckligt med mat bland vinrankorna och olivträden.

Dags att slänga lite vitlöksmarinerad svamp på grillen? Kanske med färsk rosmarin och timjan? Frukten i en röd Jumilla kommer att möta umamin i rätten på ett fint sätt.

Inte för att päron är en klockren kombo till vin, men jag vill ändå slå ett slag för Jumilla-päronet. Precis som för sina viner har Jumilla ett ursprungsskydd för sina päron: Pera de Jumilla Denominación de Orígen Protegida. Ett sött, saftigt och smakrikt päron av typen Ercolini.