Den tionde och sista delen av denna vinresa tar oss till Italiens gröna hjärta – Umbrien. Den enda av Italiens regioner som inte har vare sig kust eller internationella gränser. Här hittar vi den historiska universitetsstaden Perugia, kyrktäta Assisi och charmiga Todi som gett namn till ett av regionens viner. Italiens till ytan minsta region bjuder på en förvånansvärt stor variation av vinstilar: från aperitivovänlig vit Orvieto till balsamisk och kraftfull Montefalco di Sagrantino.

Med Toscana i norr, Lazio i söder och Marche i öster har Umbrien verkligen ett centralt läge på den italienska halvön. Umbrien har ett medelhavsklimat med kontinentala influenser, där kalla vintrar avlöses av torra och varma somrar. Den kontinentala influensen innebär markerade temperaturskillnader mellan dag och natt under växtsäsongen – och därmed en lång mognadsperiod för druvorna. Och, som vi vet, när druvorna kan mogna och utvecklas i lugn och ro hinner de utveckla ett intressant spektrum av aromer.

De flesta odlingar hittar vi på sluttande eller lätt kuperad mark. Fördelen med det är att vatten lätt rinner undan (vinrankan gillar ju inte att ha blöta fötter, kan bli lite utspädda viner då). Utöver det får många lägen en fin exponering mot solen. Många soltimmar ger allt som oftast en fruktig smak och mjuka tanniner, något som bäddar för kvalitativa viner. Jordmånen är väldigt varierande men består till stor del av kalkrik lera med högt mineralinnehåll.

Vilka druvor odlas i Umbrien?

Umbrien är vare sig en uttalad vitvins- eller rödvinsregion, tvärtom är produktionen av vita och röda viner är förhållandevis jämn.

Grechetto

När det kommer till de gröna druvorna är den lokala Grechetto viktig, och används både på egen hand och i blends med exempelvis Chardonnay. Som namnet antyder tros Grechetto komma från Grekland – druvan kan ha importerats från Magna Grecia under Antikens dagar.

Aromerna påminner ofta om päron, äpple, tropisk frukt, nötter och vita blommor så som acacia och kamomill. Grechetto ger viner med mjuk, balanserad syra och ganska hög alkohol. Den höga alkoholhalten beror på att druvan har lätt att ansamla socker. Något som i sin tur gör den väl lämpad för söta passito-viner. Att en viss klon av druvan har lösa, luftiga klasar och druvor med tjocka skal gör den än mer lämpad för druvor som ska torkas på rankan. Dessa egenskaper minskar nämligen risken för ovälkomna svampangrepp.

Druvans alkoholhalt bidrar också till en fyllig känsla, vilket gör att Grechetto + fat = sant. Vinifiering eller lagring på fat ger en härliga toner av vanilj och rostat bröd till Grechettos äppliga fruktighet.

Procanico eller Trebbiano Toscano

Procanico är en synonym för Trebbiano Toscano. En druva som i Frankrike går under namnet Ugni Blanc och används till produktion av Cognac. Vi har att göra med en medlem av den talrika Trebbiano-familjen, som fått sitt namn av latinets Trebula som betyder bondgård eller farm. Trebbiano må inte vara känd för att ge viner med stor personlighet – däremot levererar den en frisk syra nästan oavsett hur och var den odlas. Som blendingpartner till Grechetto ger den därmed en uppiggande fräschör som kompletterar Grechettos lite fylligare stil. Trebbiano är även den huvudsakliga druvan i Umbriens mest kända vitvin Orvieto.

Det odlas såklart ett gäng andra gröna druvor i Umbrien. De viktigaste skulle jag säga är Malvasia Bianca, Verdello, Canaiolo Bianco och Chardonnay.

Sagrantino

Sagrantino är druvan som får Nebbiolo att framstå som Pinot Noir – den beskrivs ofta som Italiens mest tanninrika druvsort. Druvan har tjocka, djupt färgade skal som ger massvis med struktur och pigment. Främst används den i Montefalco Sagrantino DOCG, ett av Umbriens två DOCG-viner som ska innehålla 100 % Sagrantino. Den spelar även en mindre roll i Montefalco DOC där den kan komplettera Sangiovese med upp till 15%. Namnet tros komma från italienskans sacro, som betyder helig. Och kanske finns förklaringen i historien, man tror att Sagrantino kom till Italien med bysantinska munkar under medeltiden.

Sagrantino mognar sent och behöver en lång säsong för att tanninerna inte ska bli alltför tuffa. Tidigare i historien producerades en hel del söta viner av denna druva, men idag är det i regel torra, kraftfulla viner som gäller. När du doftar på ett glas Sagrantino hittar du ofta drag av mogna körsbär och björnbär varvat med söta kryddor och en jordig underton.

Vilka är de mest kända vinerna från Umbrien?

Umbrien har som sagt två DOCG:er och och utöver det 13 DOC:er och 6 IGP:er. När druvor blandas från hela regionen går vinerna under namnet Umbria IGP + Bianco, Rosso eller namnet på en druvsort. En Umbria Bianco eller Rosso kan innehålla valfri blend av de druvsorter som är tillåtna att odla i Umbrien, medan ett vin med druvans namn utskrivet på etiketten ska innehålla minst 85 % av denna druva. Oftast rör det sig om Sangiovese för röda viner och Chardonnay eller Grechetto för vita.

Nu tar vi en titt på tre av Umbriens mest kända viner: Orvieto DOC, Torgiano DOC och Montefalco di Sagrantino DOCG. Presenterade i samma ordning som du bör dricka dem 🙂

Orvieto DOC

Det utan tvekan mest kända ursprungsområdet inom Umbrien, som står för omkring 80 % av regionens odlingsareal. Här är fokus på vita viner av varierande söthetsgrad. Från torr och frisk Bianco till sent skördad Vendemmia Tardiva.

Gemensamt för alla viner är att de ska innehålla minst 60 % av Grechetto och/eller Trebbiano Toscano. En torr Orvieto bjuder på harmoniskt fruktiga toner av solmogen persika, citrus och vita blommor. Fruktsyran är balanserad men inte skarp – något för dig som gillar lite mjukare viner. Om det står Classico på etiketten betyder det att druvorna odlas i det traditionella odlingsområdet kring staden Orvieto.

Ädelrötade viner är ju inte så vanligt i Italien, men Orvieto är ett av få undantag. Precis som i Sauternes i Bordeaux bildas här en tät morgondimma – tack vare den fuktiga luften från floden Paglia. Detta gör att svampen botrytis cinerea kan frodas. När den äter på druvorna skrumpnar de – socker, syra och smaker koncentreras. Av dessa russinliknande druvor gör producenterna i Orvieto ett sött dessertvin kallat Muffa Nobile. Vinet får stora likheter med Vendemmia Tardiva som görs på sent skördade (men inte ädelrötade) druvor. Aromerna påminner om torkade aprikoser, mandarin, persika, honung och nötter – när du letar efter ett nytt spännande vin till blåmögelost.

Söt Orvieto och ost – en superkombo! Bild: Pexels

Torgiano DOC och Torgiano Rosso Riserva DOCG

Den första regionen i Umbrien att få DOC-status år 1968! Det 8 hektar stora odlingsområdet för Torgiano ligger strax sydöst om Perugia. Här går det att producera en rad olika vinstilar: dels Bianco och Rosso på en bas av Trebbiano Toscano respektive Sangiovese, dels druvbetecknade viner av en rad internationella druvsorter såsom Chardonnay, Pinot Grigio, Cabernet Sauvignon och Merlot. Du kan även hitta mousserande Torgiano på de klassiska champagnedruvorna Chardonnay och Pinot Nero (Noir), samt söta dessertviner. Ett gemensamt drag för vinerna från Torgiano DOC är en mjuk, balanserad syra och en ren fruktighet.

Och, så har vi ju Torgiano Rosso Riserva DOCG som spelar i en klass för sig. Ett rött vin som ska innehålla minst 70 % Sangiovese och lagras i 3 år varav minst 6 månader på flaska innan det släpps till marknaden. Resultatet? Nyanserade viner där torkade körsbär och plommon möter drag av salvia, läder, kakao och vanilj.

Montefalco di Sagrantino DOCG

Vi har sparat det mest kraftfulla vinet till sist. På mjuka sluttningar krönta av medeltida borgar, omkring 200 – 400 meter över havet. odlas en av Italiens mest tanninrika druvor Sagrantino. Här får de tillräckligt mycket värme och soltimmar för att tanninerna ska bli hanterbara – utöver det ska en Montefalco di Sagrantino lagras i minst 37 månader varav 12 månader på fat och 4 månader på flaska. Den långa lagringen rundar av tanninerna, och ger vinerna en djup, utvecklad karaktär med drag av mogna björnbär, anis, tobak, torkade körsbär och skog. Om du har en luftningskaraff är det helt klart nu du ska använda den!

Det kan kännas som en självklarthet att Montefalco di Sagrantino är ett torrt vin, men det var inte förrän i slutet av 70-talet producenterna började gå ifrån den klassiska söta stilen till att experimentera med torrare viner. Traditionellt sett var Montefalco di Sagrantino ett passito-vin på druvor som fått torka på rankan i höstsolen. Och än idag finns Passito-versionen kvar – en umbrisk raritet väl värd att uppleva.

Källor: Italian Wine Central, Winesearcher, Quattro Calici, Consorzio di Orvieto