Sen eftermiddag i augusti och termometern visar 39 °C när du blickar ut över det vidsträckta landskapet, täckt av vinrankor. Värmen blir hanterbar tack vare en lätt vind som sveper mellan rankorna. Här, på karg slättmark omgiven av berg, är det bara oliv-och mandelträd i sällskap av vindruvor som lyckas överleva. Vi är i Jumilla, där Monastrell har en förmåga att omvandla ett tufft odlingsklimat till överraskande eleganta och livfulla viner.

Jumilla är både en vinregion och en stad med omkring 25 000 invånare. Vinregionen sprider sig över de två provinserna Murcia och Albacete. Med andra ord odlas druvorna till Jumilla DO i sydöstra Spanien, med La Mancha, Andalusien och Medelhavet som närmsta grannar.

Från Alicantes stränder behöver vi ta oss cirka 8 mil rakt in i landet för att nå Jumillas gränser. Närheten till Medelhavet kan ge en viss fräschör till de vingårdar som ligger längst söderut i odlingsområdet, men framför allt är det höjden på 320 – 900 meter över havet och de kalkstensrika jordarna som ger rankorna svalka och vatten.

De vintyper du kan hitta från Jumilla är Tinto (rött), Blanco (vitt), Rosado (rosé), Jumilla dulce (sött) och det förstärkta Vino de Licor Tinto Monastrell.

Vilka druvor odlas i Jumilla?

Monastrell är utan tvekan Jumillas superstar. Spaniens tredje mest odlade druva upptar omkring 80 % av Jumillas totala odlingar. Och det finns en naturlig förklaring. Monastrell är en av få druvor som kan hantera Jumillas 3000 soltimmar och minimala regnmängd (bara ca 300 liter per år). Det soliga, torra och varma klimatet till trots kan druvan mogna med stor elegans och bibehållen fruktsyra.

Hur Monastrell smakar kan variera oändligt beroende på bland annat odlingsläge och när druvan skördas. Jumilla kan ibland förknippas med bombastiska, alkoholstarka viner med drag av syltig frukt. Den stilen är fullt möjligt att åstadkomma – men mitt intryck är att odlarna idag ofta strävar efter att producera mer nyanserade viner. Och att det är möjligt är det ingen tvekan om. Monastrell är en druva som verkligen kan tolka platsen den odlas på.

Från lite varmare lägen möter du aromer av solvarma björnbär, plommon, blåbär, hallon, torkade örter och svartpeppar. Monastrell kan ge riktigt fylliga viner med mjuka, mogna tanniner och en balanserad men värmande touch mot avslutet. Om vinet spenderat tid på fat, möts frukten av mörk choklad, rostade fat, vanilj och espresso.

Druvor från svalare odlingslägen kan ge aromer av färska jordgubbar, hallon, solmogna körsbär, krusbär och färska örter. Ackompanjerat av en pigg syra, medelfyllig kropp, lite tanninbett och ett fräscht avslut. Denna stil av vin produceras på druvor som vuxit hundratals meter över havet och skördats tidigt.

I Jumilla finns ett stort antal stockar med respektabel ålder, på allt ifrån 30 till 100 år. De äldre stockarna ger en lägre avkastning – belöningen är viner med silkeslen koncentration som visar det bästa druvan har att erbjuda.

Utöver Monastrell odlas den spanska trion Cencibel (Tempranillo), Garnacha Tintorera och Garnacha. Dessa druvor kompletteras av Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah och Petit Verdot. Bland de gröna druvorna återfinns La Mancha-druvan Airén, Macabeo och Pedro Ximenez som är känd för att ge söta, koncentrerade viner till produktionen av sherry. Utöver dessa hittar vi även Malvasía, Chardonnay, Sauvignon Blanc, Moscatel de Grano Menudo och Verdejo.

Vad är det för typ av jordmån i Jumilla?

Jorden är brunaktig med krämfärgade stenar av varierande storlek, och har ett högt innehåll av kalksten. Regnet som faller under vår och höst sugs upp av kalkstenen och bevaras där som en reservoar. När rankornas rötter sedan behöver fukten som mest, finns den tillgänglig, och gör att druvorna kan överleva sommarens gassande sol och brist på regn.

Ett sätt att hjälpa vinrankans rötter att få tillgång vattnet är att lufta jorden. Det vill säga, att vinodlarna med jämna mellanrum fluffar till jorden mellan plantorna.

Svampsjukdomar är sällsynt i Jumilla – det finns helt enkelt knappt någon fukt som gör att de sprids. Därför är det enkelt att odla enligt ekologiska principer, utan att egentligen göra någon större skillnad mot det traditionella sättet att odla i Jumilla.

Vad äter jag till viner från Jumilla?

Den traditionella Jumilla-dieten är till för att ge en ordentlig energiboost till jordbrukarna som jobbade på fälten. För att ladda upp inför en vinterdag i minusgrader eller en sommardag i 40° åt de bland annat Arroz y conejo con caracoles, risotto med kanin och sniglar.

En annan rätt som i all sin enkelhet är perfekt till ett glas Jumilla är grillat lamm med vitlök och tomat. Som ett tillbehör eller förrätt – missa inte Queso de cabra frito con tomate, en friterad färskost av getmjölk som serveras med tomat eller med marmelad av vinskal. Lokalt och supergott. I princip all lokal ost är producerad av getmjölk, eftersom det är de enda betesdjuren som hittar tillräckligt med mat bland vinrankorna och olivträden.

Dags att slänga lite vitlöksmarinerad svamp på grillen? Kanske med färsk rosmarin och timjan? Frukten i en röd Jumilla kommer att möta umamin i rätten på ett fint sätt.

Inte för att päron är en klockren kombo till vin, men jag vill ändå slå ett slag för Jumilla-päronet. Precis som för sina viner har Jumilla ett ursprungsskydd för sina päron: Pera de Jumilla Denominación de Orígen Protegida. Ett sött, saftigt och smakrikt päron av typen Ercolini.