Doften av ett glas Ribera del Duero tar dig med till ett torrt, kargt och stenigt landskap med obevekligt solsken. Vinrankorna lyser upp med sitt gröna lövverk – små, små Tinto de Toro-druvor (aka Tempranillo) mognar långsamt och får en djup smak av björnbär, körsbär och örter.

När du gläntar på dörren till vineriets lagringskällare ser du långa rader av ekfat. En mjuk doft av vanilj och trä blandas med en söt doft av vilande vin.

I korthet är det kombinationen av ett kontrastrikt medelhavsklimat och lagring på ekfat som ger vinerna från Ribera del Duero sin kraftfulla smak.

Var ligger Ribera del Duero?

Ribera del Duero betyder ”flodbanken kring Duero”, en lämplig beskrivning av denna 25 000 hektar stora regions geografiska läge. Vindistriktet sprider ut sig på en högplatå, mellan 720 – 1100 meter över havet på båda sidor längs floden Duero fram till den portugisiska gränsen. Där byter Duero namn till Douro och rinner vidare genom portvinsregionen med samma namn. För att sedan mynna ut i Atlanten.

Du hittar Ribera del Duero i Castilla y León, Spaniens största region med Valladolid som huvudstad. Här, i provinserna Burgos, Valladolid, Soria och Segóvia är det långt till havets mildrande influens. Och det märks. Somrarna är varma, torra och heta. Hösten kommer snabbt och vintern är rejält kall. På ett och samma år kan druvorna uppleva temperaturer på allt från -20º till 42º C, och bara under ett och samma dygn kan temperaturen variera med så mycket som 15–20 ºC.

Tre olika sorters jordmån med olika egenskaper

När du besöker vingårdarna i Ribera del Duero kommer du upptäcka att det i huvudsak finns tre olika typer av jord.

• Lerjord som påminner om pepparkakssmulor till färg och konsistens. Små, fina rödskimrande sandkorn som behåller vatten på ett bra sätt.
  
• Vackert vit kalkhaltig jord. En torr jord där druvorna får kämpa för att få vatten och näring.
  
• Steniga jordar som består av allt från grus till stora stenar. Inga vattenhållande egenskaper whatsoever.

Kombinationen av ett torrt klimat och jordar med en begränsad mängd vatten gör att skördeuttagen i Ribera del Duero är förhållandevis låga. Med andra ord skördas en ganska liten mängd druvor per hektar. Det är tillåtet att skörda upp till 7000 kilo per hektar, men under de senaste åren har snittet legat kring 4380 kg per hektar. 

Låga skördeuttag tillsammans med en hög andel gamla stockar bidrar till viner med koncentration och kraft. Sockerhalten är alltid låg, enligt lag max 0,4 g/100 ml.

Tempranillo – druvan som går under olika namn i Ribera del Duero och Rioja

Enligt boken Wine Grapes av Robinson, Harding och Vouillamoz är det i trakten kring Ribera del Duero som Tempranillo omnämns skriftligt för den första gången i historien. I en bok med namnet Libro de Alexandre som kom ut på 1400-talet skrivs det om las tempraniellas. Ett tecken på att Tempranillo haft god tid på sig att anpassa sig till de odlingsförhållanden som råder.

Här i Ribera del Duero har druvorna lärt sig att söka skydd från värme, torka och kyla genom att utveckla ett extra tjockt skal. De är också ovanligt små för att vara Tempranillo. Resultatet är en hög proportion skal i förhållande till fruktkött. I skalet sitter pigment, tanniner och mycket smak – häri ligger ytterligare en del av förklaringen till färgen, strukturen och kraften hos vinerna från Ribera del Duero.

Sitt mest förekommande namn Tempranillo har druvan fått av det spanska ordet för tidig; temprano. En indikation på att druvan har en tidig mognadscykel. Den får sina knoppar tidigt på våren och tenderar att mogna redan under sommarens sista dagar.

Tinta del País och Tinto Fino är Riberas lokala namn för Tempranillo. De aromer du oftast hittar i viner av Tempranillodruvan påminner om mörk frukt. Till exempel plommon, mörka körsbär och björnbär. Druvan kan också uttrycka en viss örtighet som med tid på fat och i flaska ibland får en arombild som är slående lik torkad dill eller dillchips. Eftersom viner av Tempranillo ofta lagras i ekfat, är det vanligt att man som vindrickare förknippar Tempranillo-viner med toner av lagringen. Till exempel vanillin, tobak, cederträ och kryddnejlika.

Tempranillo är en kompromissvänlig druva som gärna låter andra druvor skina igenom i en blend. Övriga tillåtna blå druvor i Ribera del Duero är Cabernet Sauvignon, Merlot och Malbec. Samt i viss mån Garnacha Tinta. Ett vin etiketterat Ribera del Duero måste vara gjort på minst 95 % av någon av dessa druvsorter samt av Tempranillo, som alltid måste ingå med minst 75 %.

Du kanske undrar om det produceras några vita viner i Ribera del Duero? Det finns, om än i begränsad utsträckning. Druvan som används är Albillo Mayor, som tros vare en släkting till Tempranillo. Vita viner ska innehålla minst 75 % av denna druva.

Till sist – det produceras även roséviner i Ribera del Duero. Deras druvblend ska till minst 50 % utgöras av samma blå druvor som används till de röda vinerna.

Lamm, vilt och grillat passar bra till Ribera del Dueros kraftfulla viner

Med sin solmogna men fortfarande eleganta fruktighet och kryddiga fatton är Ribera del Duero en vinstil att lita på när det kommer till grillat. Vinerna har tillräckligt med muskler och smak för att leverera en intensiv upplevelse till allt från burgare till ribs.

En nästan lite helig kombo är Ribera del Duero med lamm. Tillbehören kan vara mycket enkla: rostad paprika dränkt i en bra olivolja, flingsalt och klyftpotatis.

Vinets fruktsötma gör att vinerna passar bra till ugnsrostad pumpa och sötpotatis, gärna med en syrlig, smulig getost.

Vad betyder Crianza, Reserva och Gran Reserva på en flaska Ribera del Duero?

Precis som i Rioja kategoriseras vinerna i Ribera del Duero utifrån sin lagringstid. För röda viner finns det finns fem olika kategorier:

• Jóven som inte lagrats på fat. Doft och smak av röda sommarbär, körsbär och plommon. Medelfyllig kropp, frisk syra och tanniner med bett.
  
• Jóven Roble som jästs och/eller lagrats i ekfat i minst 3 månader. Doft och smak av jordgubbar, körsbär, plommon och en lätt fatkrydda. Medelfyllig kropp, frisk syra och ibland påtagliga tanniner.
  
• Crianza ska lagras i 24 månader före försäljning, varav minst 12 månader på ekfat. Här är frukten mer varm och mogen än för Jóven och Jóven Roble. Fatkaraktären är tydligare och mer integrerad – men det är fortfarande frukten som dominerar vinets karaktär. Medelfyllig till fyllig med balanserad syra, påtaglig tanninstruktur och i alla fall medellång eftersmak.
  
• Reserva ska lagras i minst 36 månader varav minst 12 månader på ekfat. Tiden på flaska är alltså minst ett år längre än för Crianza. Här hittar vi en hög intensitet av mogen mörk frukt såsom björnbär och plommon, varvat med några första tecken på mognad. Till exempel torkad frukt och tobak. Fatkaraktären ska vara tydlig och kan ta sig form som aromer av rostade fat, svartpeppar och vanilj. En Reserva är oftast fyllig med en hög grad av mjuka tanniner, balanserad syra och lång eftersmak.
  
• Gran Reserva ska lagras i minst 60 månader (fem år) varav minst 24 månader på ekfat. Karaktären är har nu tydliga inslag av utveckling. Frukten är mer torkad än ung (detta varierar såklart med producent och årgång), det finns aromer av fin tobak, örter, kryddnejlika och choklad. Tanninerna har med tidens lopp utvecklat en sammetslen struktur.

Ribera del Duero vs Rioja – så lär du dig känna skillnaden på Spaniens mest kända röda viner

Om du tittar på en karta över Spaniens vinregioner ser Rioja och Ribera del Duero inte ut att ligga speciellt långt ifrån varandra. Och i bil tar det inte mer än lite drygt två timmar.

Tempranillo spelar huvudrollen i båda regioner, och de använder båda lagringsbeteckningarna Crianza, Reserva och Gran Reserva. Därför är det inte konstigt att många ställer sig frågan om vad som egentligen är skillnaden mellan Rioja och Ribera del Duero.

När du har möjlighet – prova gärna att hälla upp ett glas Rioja och jämför det med ett glas Ribera del Duero. Det är en intressant övning som kommer att lämna dig utan några som helst tveksamheter kring vilket vin som är vilket.

Som jag ser det är det i huvudsak tre faktorer som förklarar skillnaden i smak mellan vinerna från Rioja och Ribera del Duero:

1. Atlantinfluerat vs kontinentalt medelhavsklimat
   Både Rioja och Ribera del Duero har en typ av medelhavsklimat med milda vintrar och varma somrar. Den stora skillnaden är att Rioja influeras av friska vindar och regn från Atlanten, medan Ribera del Duero är betydligt torrare och hetare.
   
   Under odlingssäsongen när temperaturen dyker under natten, saktas druvans mognadscykel in. Det innebär Tempranillo tar längre tid på sig att mogna i Ribera än vad den gör i Rioja, och hinner ansamla en högre mängd socker.
   
   Översatt till smak leder det till att vinerna från Ribera del Duero får högre alkohol, mer mörkfruktig kropp, lägre syra och större kropp än vinerna från Rioja. De får i stället en mer rödfruktig karaktär, lägre alkohol, friskare syra och slankare kropp.
   
2. Tempranillo vs Tinto Fino/Tinta del País
   Den/de kloner av Tempranillodruvan som växer och odlas i Ribera del Duero har i regel mer skal i förhållande till mängden fruktkött än de i Rioja. Det leder till en mer uttalad tanninstruktur och viner med mörkare färg. Dessutom används den mörkfruktiga och strukturerade Cabernet Sauvignon som blandningspartner i Ribera – medan den vanligaste blendningspartnern till Tempranillo i Rioja utgörs av den rödfruktiga och mjuka Garnacha.
   
3. Franska vs amerikanska fat
   I Rioja finns en stark tradition av att lagra vinerna på amerikanska ekfat, vilket framför allt ger aromer av vanilj och kokos. I Ribera del Duero är det i stället vanligare att använda franska ekfat – vilket ger aromer som drar mer åt kryddnejlika och cederträ.