Med sitt generösa solsken, 800 kilometer av glittrande kustlinje, historiska spår av det romerska imperiet och ett överflöd av olivodlingar är Apulien ett sydligt paradis för alla medelhavsaficionados. Och vin finns det gott om – i antal liter räknat är Apulien tvåa i Italien efter Veneto med omkring 850 miljoner liter varje år.

Trots perfekta förutsättningar och en stor mängd vin är Apulien, eller Puglia som är det italienska namnet för regionen, långt ifrån lika välkänt som Veneto, Toscana eller Piemonte. I alla fall än så länge.

Varför är det så? Kanske är det bristen på ikoniska DOC eller DOCG, kanske är det för att druvan (och då framförallt Primitivo eller Zinfandel) kommuniceras tydligare än sitt ursprung på många flaskor från Apulien. En sak är i alla fall säker – det finns det förutsättningar för kvalitet. Följ med till en region där vinerna får smak av sol, kalksten och en lång vinhistoria.

Apuliens tre viktigaste druvor

Primitivo

En druva så välkänd och populär att det förtjänar ett eget inlägg. Det kommer! Låt oss ta den korta varianten här: Primitivo går även under de kroatiska namnen Tribidrag och Crljenak Kastelanski och amerikanska Zinfandel. DNA-forskning visar att det rör sig om samma druva som ursprungligen kommer från centrala Dalmacija i Kroatien.

Det tidigaste historiska omnämnandet av Primitivo i Apulien dateras till 1799 när Francesco Filippo Indellicati, präst i Gioia del Colle skrev i sina anteckningar att han hittat en tidigt mognande druva. Han kallade den Primativo (primativus = den första att mogna).

Primitivo mognar mycket riktigt tidigt på säsongen. Klasarna har en tendens att mogna i ojämn takt, och när det är dags att skörda kan en del druvor redan ha torkat. Det kan i sin tur kan ge aromer av torkad frukt. 

Vi har att göra med en produktiv druva där vinerna blir som allra bäst när den odlas i jordar med ett lågt näringsinnehåll och god dränering. Till exempel i gamla bushvines odlade på röd kalksten i DOC:t Primitivo di Manduria, som ger komplexa och strukturerade viner. Gioia del Colle är ett annat DOC som med sin höga altitud och svalare mikroklimat ger ett elegant uttryck åt Primitivo.  

Negroamaro

Som du kanske anar betyder negro mörk och amaro bitter. Negroamaro har tjocka skal fullpackade med pigment, så visst kan du förvänta dig ett näst intill opakt vin i glaset. Graden av amaro eller bitterhet beror bland annat på hur lång tid druvskalen spenderat med musten och hur vinet lagrats.

I regel pratar vi om djupt färgade viner med söt och sammetslik smak. De allra bästa är odlade i bushvines med någon typ av svalkande influens, till exempel nära havet eller på några hundra meters altitud.

Precis som Primitivo är Negroamaro en produktiv druva, en skillnad är att den tar lite längre tid på sig att mogna. Negroamaro odlas odlas framförallt i Lecce och Brindisi på den östra delen av halvön. Druvan utgör en betydande del av DOC:erna Brindisi, Copertino och Salice Salentino.

Nero di Troia eller Uva di Troia

Den första frågan du ställer dig är kanske varför druvan går under två namn? Enligt mastodontboken Wine Grapes av Jancis Robinson med flera var det fram till den andra halvan av 1900-talet vanligt att benämna druvan Uva di Troia. Dagens odlare tenderar dock att i allt högre utsträckning använda Nero di Troia. Kanske tack vare den internationella status som sicilianska Nero d’Avola fått under senare tid.

Ordet ”Troia” kommer från staden Troia i Apuliens Foggiaprovins, som sägs ha grundats av greken Diomedes. Samma person som ska ha ödelagt grekiska Troia.  

Denna sent mognande druva ger små skördar av druvor med tjockt skal vilket ger struktur och tannin. Vinerna är kraftfulla och kan bjuda på aromer av kamomill, lakrits och enbär, en sammetslik textur och torr finish.

Idag finns omkring 2000 hektar planterade, och historiskt sett har de låga skördarna bidragit till att odlingsarealen minskat. Det går att hitta endruvsviner av Nero di Troia, men allra vanligast är druvan som en del av en blend.

… och två bubblare

Malvasia Nera

Malvasia är en familj av druvor med vita, rosa, gråa eller svarta skal som i regel ger söta och aromatiska viner med en vågad alkoholhalt. Namnet tros komma från den grekiska hamnstaden Monemvasia på Pelopponeses östkust där de olika malvasiavinerna ska ha exporterats ut i världen.

Malvasia Nera blandas ofta med Negroamaro för att ge en aromatisk och parfymerad touch till vinet.

Verdeca

En sällsynt men spännande druva som ger lätta, friska viner med arom av persika och mineral. Den har en förmåga att plocka upp karaktären från det område den odlas i. Under namnet Lagorthi odlas den i begränsad utsträckning i Grekland. I Apulien hittar vi Verdeca i DOC:erna Locorotondo, Martinafranca, Gravina, Ostuni och San Severo DOC.

Soligt medelhavsklimat värmer Italiens klack

Apulien är förmodligen världens längsta klack. Det är 30 mil från Foggia i norr till Lecce i söder. Ska vi prata ytterligheter är det omkring 40 mil från San Severo norr om Foggia till den sydligaste utposten Leuca. Du lär inte behöva slå på vindrutetorkarna speciellt ofta om du åker i bil – namnet Apulien kommer från romarnas A-pluvia, som betyder ”brist på regn”. Det regnar omkring 400–800 mm per år, varav 70 % faller under höst och vinter. Perfekt för odling av vindruvor.

När du åker genom landskapet slås du av hur vilt, vackert och fascinerande det är. Vindpinande slättmarker åtföljs av kilometervis med olivträd och bördig odlingsmark. Här har hårt arbetande contadini brukat marken i generationer. Några av de bästa odlingsplatserna för vindruvor har en slags röd, järnrik och näringsfattig jord där vinrankan enbart kan koncentrera sig på att leverera druvor av hög kvalitet.

Det övergripande klimatet är medelhavsbetonat. I synnerhet längs kusterna, där sandstränder varvas med branta bergsväggar och kalkstensgrottor. Ju längre inåt landet vi kommer, desto större blir skillnaderna mellan dag och natt och mellan vinter och sommar.

De flesta viner kommer från Puglia IGP

Om vinet inte kommer från ett av Apuliens alla 28 DOC eller 4 DOCG, är sannolikheten hög att ursprungsbeteckningen är den regionala Puglia IGP. Där kan druvorna komma från hela Apulien. I glaset hittar du ofta ett plommon- och lakritsdoftande fylligt rött vin av Primitivo, Sangiovese eller en blandning av båda. Kanske med inslag av lite torkade druvor.

Hela 93 % av Apuliens viner produceras under den regionala kvalitetsbeteckningen Puglia IGP, och inte mindre än 52 olika druvsorter är tillåtna. Från internationellt välkända som Pinot Grigio, Chardonnay, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Syrah till italienska klassiker som Sangiovese och Moscato Bianco. Till de lokala Primitivo, Nero di Troia, Bombino Bianco, Negroamaro och Verdeca. När du ser ett druvnamn på flaskans etikett ska vinet innehålla minst 85 % av den druvan om det är en Puglia IGP.

Apulien från norr till söder – från Sangiovese till Negroamaro

Norra Apulien är kuperat och har en hel del kulturella likheter och druvor gemensamt med centrala Italien. Såsom Montepulciano och Sangiovese. Den södra delen har ett plattare landskap och starkare band med den grekisk-romerska historien. Det märks även på den typ av druvor som är vanligare i syd: Nero di Troia, Negroamaro och Verdeca.

Apulien kan delas in i de fem områdena Daunia, Murge, Valle d’Itria, Magna Grecia och Salento.

Daunia

Daunia är området längst i norr som gränsar till Molise, Kampanien och Basilicata. Här är klimatet relativt kontinentalt med markerade skillnader mellan varma, torra somrar och kalla vintrar. Under sent 1800-tal då Europa plågades av phylloxera bestämde sig den franska inflytelserika familjen Rochefoucauld etablera odlingar i Cerignola i Daunia. Något som gett framsteg och innovationer till regionen.

San Severo DOC

Apuliens första DOC som registrerades år 1968. Här befinner vi oss i den nordligaste delen av halvön, just söder om Molise. Druvorna Montepulciano och Sangiovese indikerar närheten till centrala Italien. Vinerna har fler likheter med de från Abruzzo och Toscana än de från södra Apulien.

Rosso di Cerignola DOC

Ett område som ligger strax söder om staden Foggia. Lagstiftningen skrevs 1974. Här är det druvan Nero di Troia som spelar huvudrollen, tillsammans med Negroamaro, Sangiovese och Montepulciano. En udda detalj är att Malbec är tillåten. Utöver vinodlingar hittar du fält med olivträd så långt ögat kan nå. Landskapet är torrt och flackt, täckt med ljusa jordar som hjälper till att påskynda druvornas mognad.

Cacc’e Mmitte di Lucera DOC

Kände du att det här var lite svårt att uttala? Förstår vad du menar. Cacc’e Mmitte är ett dialektalt uttryck där ”Cacce” ska betyda must och ”Mmitte” druvor. Namnet tros komma från den tid då vingårdarna bestod av ett lapptäcke at minimala odlingslotter. Alla hade inte råd med egen utrustning för att pressa och förbereda musten – man lånade av varandra. Varje odlare var tvungen att bli klar under dagen för att ge plats åt nästa. Det snabba skiftet av ”Cacce” och ”Mmitte” har troligtvis gett namn åt vinet.

Druvan Nero di Troia (lokalt kallad Sumarello) utgör större delen av vinerna, kompletterad med Malvasia Nera, Montepulciano och/eller Sangiovese.

Murge

Namnet Murge kommer från latinets ”murex” som betyder något i stil med ”röd jord”. Murge består av en kvadratiskt formad högplatå i centrala Apulien. Landskapet är kargt och stenigt, på vissa platser påminner det om ett månlandskap. Den del av Murge som ligger långt från kusten har tydliga temperaturskillnader mellan dag och natt och faktiskt en hel del regn.

Druvan som spelar huvudrollen i vinerna från Murge är Nero di Troia – som när den vinifieras solo ger fruktiga, eleganta viner med florala och örtiga toner.

Castel del Monte DOC

Mjuka sluttningar med vackert vit kalksten, krönt av en oktagonformat 1200-talsfort som bland annat agerat fängelse. ”Slottet på kullen” som DOC:ts namn ordagrant översätts till består mestadels av rött vin av Nero di Troia med varierande inslag av Aglianico.

För dig som är nyfiken på vinerna från Castel del Monte finns en uppsjö av olika varianter. Bland annat Castel del Monte Rosso DOC som är en blandning på minst 65 % Aglianico, Montepulciano och/eller Nero di Troia. Vill du hellre utforska druvrena viner finns det varianter med Aglianico, Nero di Troia eller Cabernet (minst 90 % av Sauvignon eller Franc).

Till sist går det även att testa både unga varianter av vinet kallade Novello, och de mer utvecklade Riserva-varianterna. Kanske allra mest spännande är Castel del Monte Nero di Troia Riserva DOCG, som måste innehålla 90 % av druvan i DOC:s titel och lagras 24 månader varav 12 i ekfat.

Gravina DOC

Ett kuperat område med kalkstensjordar som gjort sig känt för friska, fruktiga viner av druvorna Greco och Malvasia Bianca. Namnet Gravina betyder ravin och ger en indikation på områdets dramatiska landskap. Gravina Bianco ska innehålla minst 50 % Greco och minst 20 % Malvasia Bianca.

Bassa Murgia och Valle d’Itria

Nu har vi tagit oss till en punkt som ligger söder om staden Bari. Bassa Murgia är en platå som tar vid där Alta Murgia slutar – i Apuliens gåtfulla inland. Här finns det en stark tradition för Primitivo. Där berget övergår i dal kommer du in i Valle d’Itria som är mer känt för vita viner än för röda. På dessa sluttningar av kalkrik lera och röda, järnrika jordar fläktar det konstant. Vinerna får en frisk syra och en spännande mineralitet.

Gioia del Colle DOC

Ett vinområde nordöst om Taranto och söder om Bari i Bassa Murgia, vars namn bokstavligen lovar att bjuda på ”glädje från kullen”. Vi får hoppas att det är ren vinglädje. Druvorna som gäller är Primitivo i kombination med Negroamaro, Sangiovese och Montepulciano. Kraft och mognad är ledorden när det kommer till vinstil.

Locorotondo DOC

Detta DOC är helt och hållet vigt åt krispiga vita viner från Valle d’Itrias kalkstensrika sluttningar. Den lokala Verdeca ska utgöra minst 50 % och Bianco d’Alessano minst 35 %. Kalkstenen i marken utgör inte bara en utmärkt växtplats för dessa druvor. Stenen har också använts som byggmaterial åt de karaktäristiska trekantiga husen, trulli.

Magna Grecia

Namnet på den kustremsa som löper längs med Joniska havet är ett minne av den tid då detta var epicentrum för den grekiska koloniseringen under 800-talet efter Kristus. Med Taranto som huvudstad. I medelhavsbrisarnas ljumma sällskap odlas här upp emot 80 år gamla Primitivo-stockar ad alberello, i bushvines. 

Primitivo di Manduria DOC

För dig som vill upptäcka Primitivo är det här du ska starta. Italiens enda DOC specialiserat på Primitivo breder ut sig österut från staden Taranto och sluttar mjukt ner mot kusten. Det etablerades år 1974 – och är den kvalitetsbeteckning med högst minimal alkoholhalt av alla icke förstärkta viner: 13,5 %.

Salento

Penisola salentina är helt omringad av de Joniska och Adriatiska haven. I leriga kalkstensjordar med ständigt solsken odlas Negroamaro med doft av medelhavsvegetation och lakrits. I kombination med Malvasia Nera och Primitivo. Druvan Susumaniello är på väg att återupptäckas, kanske är det regionens framtidshopp? Det finns även en hel del vita druvor så som Verdeca och Fiano.

Bland vinrankor och olivträd kan du hitta inlandsområden täckta med stenek, Leccio, vilka gett namn åt Salentos huvudstad Lecce.

Copertino DOC

Ett DOC på 158 hektar kring staden Copertino strax väster om Lecce. Det etablerades 1976 och har gjort sig känt för tanninrika viner av druvan Negroamaro. Vinernas karaktär kan påminna om torkade körsbär, nypon, lagerblad och läder.

Salice Salentino DOC

Ett relativt stort (1950 hektar) DOC med rötter från 1976. Precis som i grann-DOC:t Copertino är det druvan Negroamaro som spelar huvudrollen. Druvorna odlas en bit inåt landet men svalkas då och då av brisar från havet. Vinerna får en djup färg och hög, frisk syra.

Till sist – Här hittade jag infon till inlägget om Apulien

Tack för att du läste hela vägen hit. Nu är det jag som tackar mina källor för all bra info om vinregionen Apulien:

Jancisrobinson.com
Vinidipuglia.com
Winesearcher.com
Italianwinecentral.com
Statista.com
Robinson, J; Harding, J & Vouillamoz, K (2012): Wine Grapes – A Complete guide to 1368 vine varieties, including their origin and flavours.